Mmmmm du ljuvliga barndomshem, att jag inte uppskattade dig mer när jag bodde i dig! Vaknade upp strax efter 09 i morse och fick se solen skina lågt utomhus in mot granen. RÖS av välbehag.

Tog ut farsan på en promenad efter frukosten och var en riktigt störig hemvändar-unge som ska läxa upp sina föräldrar med *livskunskaper* ”30 minuter promenad räcker! bara du RÖR på dig”. Pappa fnyste.

Men det var så himla mysigt. Snön knarrade under skorna och jag såg allmänt förjävlig ut i missmatchade kläder men mycket gott humör!

”En tredjedel av det här är ditt” sa han och blickade ut som Mufasa……

Sen åkte jag hem och julafton-sminkade mig i typ en hel timma. Varför? Jo, för vi skulle åka hem till min halvt blinda och dementa farmor. Hahahaha. Så jävla KONSTIGT att sminka sig inför det?

Aja, kände mig jättestilig och förevigade det i en rätt oskön bild.

Farmor! Min idol, favorit i livet och trygghet under barndomen. Första julen utan henne i år och det var knivhugg i hjärtat att lämna henne på boendet (även om hon såklart har det bra där också).

Försökte klappa på henne och göra henne trygg på den dryga timmen vi var där och fikade. Hua. Fina kloka bästa farmor vad jag älskar na.

Åkte hem och tog en bild men brorsan och granen.

Nu kan julafton börja!!!!

GOD JUL ÄLSKADE NI!