Magen blev bättre igår, tack för ert fina engagemang <3 Någon av er frågade om det inte kunde bero på stress och mitt svar är att det handlar om det. Har de senaste veckorna inte riktigt känt igen mig själv och igår eftermiddag när jag och stirrade rakt ut i luften insåg jag att det inte kan fortsätta så här.
Jag är så otroligt splittrad just nu. Helt utan riktning i livet där jag säger ja till alldeles för mycket och testar på olika saker lite hipp som happ och tänker att ”det löser sig” och att ”bara jag klarar av den grejen så blir det bra”. Men så kommer en ny grej att klara av och sen en till grej efter det. Och plötsligt blir saker jag bokar upp mig på bara ”något att klara av” istället för någonting som faktiskt BORDE vara roligt.
Och i slutändan blir grejerna jag gör inte såpass ”bra” som jag vill eftersom jag aldrig är hundra procent någonstans.
Jag är fullt medveten om att det här är jordens i-landsproblem och att utbrändhet och stressymptom är något som främst drabbar oss självuppfyllande människor som bor i västvärlden.
Men å andra sidan vet jag ju ingenting annat?
Att ha ett heltidsjobb bakom OCH framför kameran, driva bloggen, podcast, starta en ny podcast, skriva krönikor, göra och styra upp samarbeten, köra tjejklassikern och dessutom hela tiden vara ”tillgänglig” för alla som vill tycka, fråga och tänka om mig – fungerar inte. Jag förstår knappt hur jag överlevt den här våren?
I midsommar sa min kille att han ville göra mer saker oss två ihop och min första tanke var ”hur fan ska jag hinna det?”.
Och det gör mig så otroligt ledsen.
Att det viktigaste i mitt liv är något som hela tiden kommer längst ner eftersom mitt fokus på att göra nån slags karriär i att hålla mig *aktuell* och *duktig* för andra människor hela tiden kommer först. Att fokus ligger på att hela tiden komma framåt istället för att vara här och att jag plötsligt tappar min inre kompass. Vad gör jag för att jag borde vilja det och vad jag gör jag för att jag faktiskt vill det?
Jag är glad över att jag inser det här nu innan det är för sent, och jag har börjat avboka grejer inför semestern nu vilket gör att allt känns lite lättare. Och när jag väl avbokar så märker jag ju det absolut viktigaste av allt:
Världen går inte under och folk tar det relativt bra.
Nu ska jag jobba min sista vecka i lugnt tempo och sen ta några veckor till att göra saker bara på lust. Inga krav, ingen press, ingen framtidsångest. I den mån det går förstås, pengar ska ju in osv. Men jag måste nog göra så för att försöka hitta nån slags riktning.
Och tack för att ni finns, ni ger mig en massa energi och jag vill verkligen fortsätta skriva här och göra det på lust rakt från hjärnan och magen.
Puss och kram
Så egoistiskt av mig att genom hela din fina och ärliga text vara stressad över att det skulle avslutas med att du ska sluta blogga. Gör det som känns rätt för dig, tycker att du verkar så sjukt vettig och förtjänar verkligen att må bra, men vill säga att jag är väldigt glad att du kommer fortsätta skriva här så länge du tycker att det ger dig något och inte bara är ett måste och stressmoment. Uppskattar dina inlägg och tankar, de ger mig styrka.
Kände exakt samma, fick upp hjärtat i halsgropen lite först – skulle bli så tomt utan dina kloka och roliga tankar! Men tänk inte på oss, ta hand om dig och gör vad som känns bra <3
<3 <3
Heja dig du e så klok å bra <3
Så bra och modig bara! Vi finns här, men ingen press! Du är bäst!
Väldigt lätt att fastna i prestationsprinsessa-livet :// Så himla viktigt men så otroligt svårt att lyssna på sin magkänsla, bra jobbat! <3
Jag är glad att du kommit till en insikt som kommer göra att du mår bättre! Att satsa på de verkligt viktiga sakerna, typ Anton, familj och vänner, och sånt som gör dig glad. Och att bloggen får vara kvar :)
BRA HANNA!!! <33333
<3 <3 <3
Bästa och klokaste Hanna! <3
<3 Vill bara säga att jag har mest sms-/telefonkontakt med många av mina kompisar och de finns kvar ändå. Ingen har lämnat trots att jag inte orkar ses så ofta (fortf efter två år). Allt ordnar sig till slut <3 <3 Hoppas semestern blir SKÖN <3
Heja dig <3
Tack för du delar med dig av dessa känslor! Känner igen mig själv så mycket. KRAM och ha en underbar sommar <3
Bra att du ser signalerna och agerar efter dem. Hoppas att du får en riktigt rofylld semester och att livet blir mer balanserat framöver. Du är så väldigt klok så allt kommer att ordna sig ❤️
Bästa Hanna!!❤️ Låter som in du kommit fram till något extremt smart, sunt och vettigt. Hoppas du kan skala av tillräckligt mkt nu på semestern att du kan ”hitta tillbaka” till vad du verkligen vill och mår bra av. Det är alltid okej att vara osocial även om det känns som en booorde umgås med kompisar, men kanske du behöver tid med bara Anton, familjen och även med dig själv? Vi är så himla många som hejar på dig och tror nånstans, i min flummiga tro på *nåt*, att det borde hjälpa till på nåt vis☺️ Mvh zenmaster.. eller nej för tusan – det kommer ju bli din nya titel när du landat i nya insikter och hittar lugnet! Hur som helst – ät gott, må gott, yoga, kramas, slappa i soffan med handen i brallan och ta hand om dig❤️
Heja dig! Samma sak hände mig förra året. ”Började” (nåja, långt innan såklart) med att jag åkte på ögonmigrän (visste inte att det fanns) efter en jobbresa, sedan lunginflammation, hej stress under flera ååår! Tog en ordentlig paus under våren, drog iväg med familjen en månad och var sedan hemma två till. Jag vet, en ynnest att ens kunna det, men å andra sidan var jag så sjuk så det inte gick att jobba. Är iaf ”tillbaks” men lite räddare om mig själv. Ta hand om dig, du är sååå grym! Oavsett!
<3 <3 <3
Bra jävla insikt! Du har redan kommit långt <3
<333333 du är bäst!
<3<3<3
Ta hand om dig Hanna och ta hand om dom som är närmast hjärtat. Allting annat i livet måste komma tvåa i livet, så är det bara. Att pengar ska rulla in är självklart viktigt men det får inte gå före ens välmående. Bra att du har uppmärksammat detta och bokar av för en lugnare semester. Jag tror det kommer göra dig (och Anton) guld. Det viktigaste man har i livet är varandra. <3
Så bra av dig att lyssna på magen och förstå att det är stress som ligger bakom. Typ samma sak hände mig för två år sedan. Magen satte helt enkelt stopp för att gå till jobbet en morgon och jag förstod att det inte var magen som var det egentliga problemet. Magen stoppade mig från att störta rakt in i väggen. Jag inbillade mig dock att eftersom jag lyckats bromsa in så behövde jag nog bara några veckor på halvfart och en semester sedan skulle nog allt vara som vanligt. Det var fel, jag behövde ordentlig sjukskrivning, flera läkarbesök, medicin, 20 timmar samtal med coach, massa med yoga, ett nytt sätt att tänka, ändrad roll på jobbet m.m innan det börjar ordna till sig på riktigt. Ta hand om dig och ta hjälp med att förstå vad du behöver för att må bättre. Varken bloggen eller dina övriga jobb är värda att du mår dåligt hur roliga de än är.
Bästa Hanna! Shit, så mycket du gör och så bra du gör det! Älskar din ärlighet och öppenhet och jag tror att många känner igen sig i det du skriver.
Ta hand om dig <3<3
Heja dig <3
<3 <3 <3 <3 <3 !!!!!!!!!!!!!!
Fina du! Jag har liknande tankar och känslor om riktning i livet. I min desperation sökte jag på lite existensiella frågor på youtube haha och det finns mycket klokt att hitta där faktiskt, nummer ett är väl att sluta bullshita – säg/gör inget man inte menar, om man måste i ett visst sammanhang/jobb – var i alla fall ärlig med dig själv om det. Jag är övertygad om att du kommer ta dig igenom detta och komma fram till nya insikter, en förändring. Var snäll mot dig själv. Kramar
Va glad jag är att du tar dig själv och ditt mående på allvar. Glad, inte för att jag känner dig personligen och kan ta någon slags cred där, men glad för att inte ytterligare en syster ska göra den omöjliga resan att prestera på alla plan samtidigt. Jag har gjort misstaget och fortsätter att göra samma misstag. Det är så fint att få läsa ditt inlägg och bli påmind om att jag inte är värdelös som känner samma känslor som du nu går igenom. För jag tycker ju inte att du är värdelös, jag tycker du är cool, stark, smart och då borde jag rimligtvis också vara det om jag säger nej, bokar av och försöker hitta balans. Heja dig! Heja mig! Heja oss alla som kämpar med presationen flåsande i nacken samt dinglande framför inom och utom räckhåll. <3
Tycker verkligen att det låter bra att du tar detta på allvar. Har varit i samma sits och efter att ha gått ner från tiotusen olika engagemang (som skulle vara roliga men bara blev stressande) till enbart heltidstudier och ETT extrajobb (tänk att det i våra hjärnor låter lite?!) har jag plötsligt fått en massa drömmig tid att umgås med min kille och mina vänner. Jag mådde helvete för två år sedan för utbrändhet är ingen lätt match men idag mår jag så mycket bättre. Säger som min psykolog sa till mig: det är dags för dig att fokusera på dina BEHOV och inte på en massa KRAV. Kram <3
Gick igenom liknande tankar med min terapeut förra veckan och hon sa något så himla bra (från en forskare som jag glömt namn på): att vi är uppforstrade att sträva efter (och värdesätta) samarbete, socialt ansvar (att inte vara till ”besvär” för någon annan) och självförtroende. Men att vi istället borde fokusera mer på personlig integritet, personligt ansvar och självkänsla. Har haft de orden som ett mantra sedan dess så fort jag trampar över mina egna gränser på olika plan, tackar ja till för mycket eller tar orimligt ansvar för andras mående. Det är svårt men jag tycker att det hjälper!! Hoppas du mår bättre snart <3
<3
<3
Kram till fina Hanna som så många gånger
sätter ord på hur man känner ❤️
Trappa ner, skala ner, ta hand om dig själv. <3 Stäng av telefonen under kvällarna, boka av sociala åtaganden, bara var.
Ta hand om dig fina du!!
Fy FAN vad jag känner med, och känner igen mig i, dig. Det är så himla svårt att bara stanna upp och tänka ”vad vill JAG” och inte fokusera på vad alla andra förväntar sig av en hela tiden. Tillslut tappar man helt bort sin egna kompass och det är som att kroppen går på autopilot medan hjärtat är någon helt annanstans.
Kämpa på, det är så stärkande att komma in här och läsa om att vi alla för kamper. Hoppas att du känner att du får stöd av oss här inne, det känner i alla fall jag att en får. <3
Gick igenom exakt samma tankegångar i våras, och är så glad att jag hyfsat snabbt insåg att mitt beteende inte alls var jag (då hade jag stressat och flängt runt under en lång tid och saker som skulle kunna vara roliga blev till slut bara måsten) och att det går och krävs att man bryter sina mönster och rutiner.
Ta det lugnt och ta hand om dig! <3
PS. Vet typ inte vad jag skulle gjort utan dig på internet, du är så himla bra!
<3 ta hand om dig!
Du är den klokaste, roligaste och bästa! Heja dig för att du säger stopp och hoppas sommaren blir lugn o skön <3
Heja dig! ❤️
Fina Hanna <3
Känner verkligen igen mig i det du skriver och det är jag säker på att många gör.
Hoppas du får världens skönaste sommar! Att du kan vila upp dig riktigt och bara göra sånt du verkligen vill, när du vill det.
Om bloggen hamnar efter ibland gör såklart ingenting. Vi finns alltid kvar!
Ta hand om dig <3
2016 bodde jag utomlands, doktorerade på fint universitet, var ihop med han långa killen jag borde va ihop med, hade ”kommit upp mig” som morsan sa.
En morgon vaknade jag av att min handledare mailade och sa att vi måste boka ett möte för att planera mitt kommande år.
Jag låg och glodde i taket några timmar. Sedan skrev jag tillbaka att ”nej, jag slutar”.
Och resten av den dagen, och de kommande dagarna kände jag känslor jag hade glömt bort fanns, typ lätthet, glädje, upprymdhet, jag städade hemma för första gången på typ ett år, gick runt och småskrattade för mig själv.
Nu är jag hemma i norrbotten, ska köpa hus i skogen, jaga fågel, odla potatis. Att det inte ”blev något” av mig känns mest som en jävla tur, som en räddning.
<3 <3 <3 till Hanna och J!
Heja dej! Du är klok och reflekterande. Ha nu en skön sommar
<3
Himla bra skrivet Hanna!! Känner igen mig mycket i detta. Ta hand om dig <3
♥️♥️♥️
❤️
Så himla bra och skönt att du kommit till den insikten! <3 har varit med om liknande situation och flängde runt och stressade för det var det som *förväntades av en*. Valde då att flytta hem till för att kunna fokusera på vad JAG vill och vad jag mår bra av, och mår tusen gånger bättre nu! Hoppas allt går bra för dig och att du släpper på alla krav! Du gör det superbra! Kraaaam
Kan du göra nån budget över hur mycket pengar du egentligen behöver få in varje månad och anpassa dig mer efter det? Skriver detta helt utifrån mig själv men det är så lätt att vänja sig vid viss standard och levnadsvanor. men varje taxiresa, vinflaska på restaurang och nytt plagg ska ju dras in ekonomiskt och då blir det svårt att säga nej till förfrågningar och samarbeten.
ah vad du ar duktig som markte detta, OCH gor nagot at det innan det gar allderles for langt! Jag hoppas du far en bra sommar, och hittar tid till det du faktiskt vill. Manga kramar till dig. Kram,
Malin
Nej nu måste jag rycka in! Nu gör vi såhär: du skriver upp hur mycket tid du lägger på allt jobb som är utöver ditt vanliga heltidsjobb. Gör detta under några veckor och summera ihop hur många timmar per dag du jobbar. Du kanske kommer upp i tex 150%. Sen gör du ett val, gå ner till ex halvtidstjänst på ditt vanliga jobb eller trappa ner på blogg, podcast osv osv. Du ska inte jobba mer än heltid och din arbetsgivare borde kunna hjälpa dig att komma på en bra plan som funkar för dig. Vi är inte gjorda för att jobba så mycket som vi gör. Tänk på hur jägarna och samlarna levde, de bara jagade/samlade lite och sen åt dom och chillade!
Finaste Hanna!! <3