Hi guys!

It’s me again, Hanna Persson writing you from Toronto, Canada. I hope you have a really good time wherever you are, I have the time of my life over here!

Nä gud vilken jobbig(are) person jag är på engelska? Samma sak sker när jag försöker prata språket här borta, tyvärr har jag den dåliga ovanan att jag istället för att svara när någon tilltalar mig så tittar jag på Linnea och formar tyst orden ”HJÄLP MIG”. Vilket hon då tvingas göra.

Jag vet inte om ni tycker det är kul med sånna här ”min dag” -inlägg, men JAG tycker det är kul att skriva dem så ni får helt enkelt stå ut.

Den här morgonen var vi inte uppe fullt lika tidigt som fredagen men ändå innan 09 var vi iväg och köpte ett italienskt bröd på en otrolig liten brödshop/café där allt såg jättegott ut. Brödet var också väldigt gott (även om Linnea tyckte det hade ”för hårda kanter” …).

Som ni ser hade jag på mig träningskläder som en sån störig instagramtjej som är uppe i ottan och ska gå och träna. Skillnaden är väl att hon kanske inte skulle köpa bröd :-/ :-(

Jag gillar den här lägenheten så mycket!!!! Perfekt för en exhibitionist som mig.

Lunchen intogs på DRAKE ONE FIFTY som hade en underbar bar! Mitt liv som *vegetarian* fortsätter och går bättre än nånsin! Har nu kommit till det stadiet att jag tycker det känns konstigt att typ ”smaka” kyckling etc. Trodde jag aldrig skulle hända? Men sanningen är att allt vegetariskt är godast (förutom tofu-snusket).

Jag och Linnea tvingade Johan att fota oss på restaurangen. Nedan följer bildspelet:

Första bilden tycker jag speglar vår relation dvs jag klagar över något som oroar mig och Linnea får mig på gott humör! Efter att Johan tagit bilderna och lämnat oss blev det självklart grin rakt ner i drinken efter samtal om morsor och barn.

NU MINA VÄNNER!!!! OM DETTA MÅ JAG BERÄTTA: Vi gick på kanske det roligaste jag sett någonsin? Det var på riktigt två timmar av asgarv rakt ut. Har typ aldrig tyckt något varit så träffsäkert och igenkännande.

Det vi såg var alltså improteatern She the people på The Second City som är en slags skola i komedi som också fungerar som en teater. Namn som Tina Fey och Amy Poehler har gått där. Uppsättningen vi såg var skriven och framförd av enbart kvinnor och sketcherna var både manusbundna och improviserade, gemensamt var att allt var så satans roligt.

Blev nästan ledsen när jag gick därifrån eftersom kvinnor i allmänhet inte styr vad som är roligt i världen. Att vi lever i en värld där kvinnor tycker att andra kvinnor är roliga men att det hos män finns ett motstånd att konsumera ”roliga tjejer”. Jag som kvinna förväntas identifiera mig med manliga komiker som levererar ”mänsklig allmängiltig humor” men män tycks återkommande ha svårt att se kvinnliga komiker som något annat än ”tjejhumor”, vad det nu är?

Givetvis bestod publiken av 95% kvinnor.

Och jävlar vad vi skrattade.

Puss and good bye