Vaknade 08:45 av att solen sprack upp mellan regnmolnen och lös upp loftet där vi bor nu på sommarn. I torpet som Antons föräldrar har. De bor i det lite större torpet och vi bor i det här lite mindre där vi också håller på att bygga det här loftet.
Men det vet ni väl vid det här laget? Hur mina somrar brukar se ut menar jag. Och att mina föräldrars hus (dvs där jag växte upp) ligger två mil skogsväg härifrån – en väg jag hela somrarna spenderar mycket tid på. Åker emellan som ett skilsmässobarn med ständig skuld och fundering på om jag hinner träffa mina föräldrar tillräckligt mycket och samtidigt med en glädjande känsla av att tycka om att vara hos både Antons OCH min familj. Det är ju inget man ska ta för givet – att det funkar och faktiskt känns KUL med så mycket familjehäng på sommarn menar jag. Kan ju vara mer komplicerat sånt där.
Idag började vi dagen med en timmes promenad i skogen runt sjön här, sen klädde jag på mig riktiga kläder för pisskylan och regnet som startar den här sommarn. Så drog vi till köpcentret Birsta för massa ärenden. Och här är jag nu. Sitter på nån restaurang med ångest eftersom jag hatar att besöka platser jag mått sådär på. Som när jag jobbade i i två år på Panduro Hobby som ligger här :-))) två konstiga mellanår i mitt liv innan jag var vuxen men inte heller längre barn.
Efter det här stoppet ska jag äntligen hem till mamma och pappa, träffa syskon plus syskonbarn men framförallt:
Morsans dvärgpudelvalp MIMMI. Aaaaahhhhh. Så nervös för vårt möte?!? En ny familjemedlem liksom. Vi som ALDRIG haft hund ska nu plötsligt va en familj med en hund.
Men det ska bli så otroligt kul. Bilder på mig skärrad med valpen i famnen kommer väl framöver.
Puss puss
Kommer ihåg när jag började läsa din blogg typ 2007(?) efter att en kompis tipsat om den och du skrev om ditt jobb på Panduro, tyckte att du var så cool!! Och du gjorde en musikvideo till låten ”Det snurrar i min skalle” av Familjen med en elefant i om jag minns rätt?
*10 sekunder senare efter en enkel googling* VIDEON FINNS KVAR! Haha bäst!!!
Älskar att läsa din blogg! Ha en fin sommar och sluta aldrig blogga!
Samma här! Kändes som att äntligen hitta någon i ens egen ålder som var cool men samtidigt vettig!
Hej MasterHanna!
Behöver tips och tror att du (+läsarna här) är de som kan kommer med de bästa idéerna. Jag har sedan några månader tillbaka krokat upp med en supergo kille. Nu ska vi strax iväg på vår första resa ihop och mitt i semesterveckan fyller han år.
Just på födelsedags-dagen kommer vi troligtvis hika i de slovenska bergen och jag vill överraska honom med något najs. Eftersom packningen måste vara rätt så lätt kommer jag inte kunna bära med mig något pryl, så vill överraska med något annat i etthundra format; ettuppdrg, en rebus… Antingen något vi kan göra där, alt något att göra när vi kommer tillbaka till Sthlm. Några förslag?
Tror att han skulle överraska mig med något superkul om det vore jag som hade födelsedag, så känner typ press att leverera.
Glad sommar alla!
Kanske ett egengjort presentkort på saker ni kan göra efter hajken eller under sommaren?
Ha en rolig resa:)
Men vilken snygg kofta!!! Snälla berätta var du köpt den?
Jag tror att den är från arket 😊
Kommer ni konsultera Martin angående hunduppfostran med tanke på hans erfarenhet av pudlar?
Hahahahaha!!!!
Fan det här känns som en sådan skev kommentar att skriva. För jag tycker att du är så smart och rolig och vettig och känns snäll och genuin. Men!!!! Fan vad du OCKSÅ, förutom allt det där du är alltså, är väldigt snygg. Alltså verkligen.
I sommar har jag tänkt dra ihop en klassåterträff från grundskolan (det va fem år sen vi gick ut. ) Vill såklart att det ska bli jäkligt trevligt och tänkte det vore kul med nån aktivitet på festen som t.e.x knyter an till att det är just en återträff eller annan rolig lek.
Du känns ju som någon som fixar de roligaste festerna så har du några tips?!
känns ju lite jobbigt att vara ytterligare en som frågar om råd i kommentarerna MEN pga du (och alla här inne <3) är så himla vettiga så – master?! jag behöver hjälp!!!
i augusti börjar jag som gymnasielärare (!!!!) och jag fyller 26 i höst så är rätt ung OCH jag ska vara yrkeslärare på *FORDONSPROGRAMMET* inr transport pga har kört lastbil i örti år. men ah där har man väl max jeans tshirt och träskor om inte varselgula kläder så… hur ska jag klä mig?! vill bli tagen (någorlunda) seriöst och vuxet men känner mig riiiiktigt vilsen för jag har liksom ingen stil eftersom jag jobbat 90h i veckan ensam i en lastbil typ. hjälp någon???
Känner verkligen igen mig i känslan av att ”välja familj”, eller det spökar i alla fall i mitt huvud. Att någon ska känna sig bortvald, medan jag flänger hit och dit.
Känner likadant här. Varje vecka funderar jag på om jag verkligen hann vara med mamma/pappa/min bror/mina systrar/mina syskonbarn. Ofta är det ju åtminstone någon som jag inte hinner ha en riktig konversation med och mår då skit över det, samtidigt som jag konstant befinner mig i bussar och tåg för att hinna med dem. :::))) Har alltid tagit på mig emotionellt ansvar för familjen (like alltid ALLTID) och det har inte varit så lyckat under barndomen, men kan ändå inte släppa det nu när jag är vuxen. Vill hinna med, vill hinna prata, vill visa intresse, vill få de att känna sig viktiga och NEJ FAN NU ÄR DET ETT CREEP PÅ BUSSEN SOM STIRRAR SÅ NU SKA JAG FATTA MIG KORT HEJDÅ
Ja, exakt. Jag håller med 100% till dig som svarade mig.
Chilla lite, det är sommar. Låt de andra styra upp när ni ska ses, du behöver inte göra allt.
Sommar, sommar, sommaaar dada da da da daa… Älskar sommar och allt va de hör till utom alla dessa fulhetskomplex som uppkommer.
Man fastnar på bild genom stunder med kompisar och familj. Det är gruppfoton, semesterbilder osv. Ofta roliga stunder, men när bilder kommer upp på sociala medier eller i familjechatten så blir jag så ledsen. Zoomar in, granskar och där börjar fulhetskomplexen. Dubbelhakor och oj vad tjock och ful jag är. Inte en enda bild blir jag fin på.. Till råga på detta blir det ett kvitto på mina få kärleksrelationer och att jag aldrig riktigt haft ett förhållande när jag nu strax blir 30. Jag förstår dom, klart ingen vill vara med någon som mig..
Jag vet att detta egentligen är otroligt löjligt och att man inte definieras av sitt utseende, men jag kan inte hjälpa att tycka såhär om mig själv. Så snälla Master eller någon annan i detta kommentarsfält, hur gör man egentligen för att tycka om sig själv och istället skratta åt dessa fula kort?
puss
Hej du, vet inte riktigt vad jag ska skriva men blev så ledsen av din kommentar. Vill bara peppa lite. Inget av det du vill göra i ditt liv är beroende av ditt utseende, jag lovar. Det är bara dina tankar i ditt huvud som begränsar dig just nu. Försök att bryta dina tankemönster och ersätta de med nya mer positiva tankar. Det är inte lätt men det går, jag har själv gjort det. Om du ser en bild på dig själv säg bara högt ”vad kul det var när jag var på det stället med de personerna” och gå sen vidare. Rikta inte tankarna på utseendet utan på andra saker. Du kan börja redan idag.
Hej och tack för ditt svar. Jag ska verkligen försöka jobba på detta, jag vet att det är så onödigt och löjligt men det är ett tankemönster jag haft med mig sedan liten. Uppskattade verkligen ditt svar <3
Oj, kändes precis som att det var jag som skrivit det där. Så min enda tröst är, här har du en till i i exakt samma sits…
Skönt att det inte bara är jag men så tråkigt att du känner likadant..