Så hände det.

För första gången på femton år glömde jag bort vad den fjärde mars var för datum. I alla fall fram till klockan elva idag. Kanske är det för att sånna datum med tiden betyder mindre eftersom annat betyder mer? Nu har vi ju ett förlovningsdatum i slutet av mars, om nåt år kanske ett bröllopsdatum?? Help!

Känns också som att det här med datumräknandet och dagsfirandet hör ungdomen till… lol. Att man nu som  riktig vuxen tycker det känns barnsligt att ”fira” dagar på det sättet. Att varje dag tillsammans är ju liksom… vardag? Livet? Men samtidigt är det kanske viktigt att få syn på varann och det man har, vilket ju de här dagarna hjälper till med.

I alla fall.

Det är alltså femton år sen min och Antons första dejt. Omöjligt att sammanfatta femton år, men kanske så här;

Den fjärde mars 2005 satt jag med pirr ut i fingertopparna i hans familjs soffa och tittade på filmerna om woodstockfestivalen(?) som han hyrt på biblioteket. Jag vågade knappt titta på honom eftersom han var så väldigt snygg, cool, rolig och självklar.

Den fjärde mars 2020 sitter jag med pirr ut i fingertopparna och väntar på vår gemensamma bebis och inget har känts mer självklart.