Hej Hanna, jag hade en liten frågejävel till dig som jag funderat på ett tag. Jag vet att du diskuterat det här för typ två år sedan men undrar lite hur du ser på det nu. Tycker det här med kulturell appropriering är så himlans krångligt nämligen. Jag själv har använt väldigt mycket pannsmycken i mina dar och även mycket annat som jag antar snuddar över kulturgränser som förmodligen kan klassas som ”underordnade” min egen vita kropp. Grejen är den att de enda jag hört yttra sig i ämnet är liksom vita medelklassvenskar som ger pekpinnar åt andra (oftast tjejer) som approprierar genom att använda estetiska uttryck hämtade från andra kulturer. Det är väl först och främst också en form av appropriering att ta det tolkningsföreträdet från de som faktiskt är förtryckta, och jag tror samtidigt att dessa personer antalet gånger har skakat rumpa till hiphop, rap, rnb osv. Eller lagat mexikansk mat. Eller utövat yoga… Var fan går gränsen liksom? Känns som det enda folk tjatar om är native american huvudbonader och bindis för det är liksom det en har hört att en ska finna problematiskt. Hur ska en egentligen se på det? Några tankar? Tycker du är så himla rimlig och klok! Puss!