Svarar på era frågjävlar del 1.

16:57 2014-02-20

Min älskade underbara, bästa sambo berättade ångestfyllt och gråtandes hur han fyllehånglade i helgen 3 ggr med en tjejkompis under en kväll. Hur överlever jag?
Först: Fy fy fy. Den kniven i hjärtat när man får något sånt berättat för sig är så jävulskt hemskt. Vill skickar dig en stor kram och ett löfte om att det kommer kännas bättre <3

Sen: Det här med otrohet går ju att se otroligt olika på, beroende på hur en ser på vad kärlek och relationer faktiskt är. En ”Mayya” i kommentarsfältet tyckte att du skulle göra slut. Jag själv ser det inte så. Om jag hade haft synen på kärleksrelationer som ngt där en inte får göra misstag, inte tro att gräset är grönare på andra sidan, inte bli tillfälligt förälskad i andra osv. så hade jag och Anton inte varit tillsammans och ha det fina och fantastiska vi har nu. Det är klart att det är otroligt respektlöst och vidrigt av honom att hångla med någon annan när ni inte har den överenskommelsen. Det jag råder er till är att prata om det, varför blev det som det blev, kommer han göra allt i sin makt att aldrig vara så oschysst mot dig igen? Tillit tar ju tid att bygga upp, men att han berättade det själv och är väldigt ångestfylld är bra. Du ska såklart aldrig ”tåla” att någon sårar dig eller trampar på dig, men att aldrig tillåta den typen av misstag i ett förhållande tror jag faktiskt blir svårt när en ska försöka ha ett helt liv ihop. I slutändan handlar det ju om hur det känns inuti dig, det jag tyckte varit svårast när jag/min partner gjort misstag är att omgivningen skulle tycka saker om mina beslut. Att det finns ngn tyst överenskommelse att så fort någon är otrogen så är förhållandet helt förstört. För mig har det aldrig varit så svartvitt.

Kan höns simma?? Allvarligt. Detta är något jag inte kunnat få ett vettigt svar på sedan.. någonsin?!
Jag kan ge dig ett vettigt svar angående tuppar iaf: Nej. Min tupp dog genom att drunkna i vårt utomhusbadkar när jag var 6 år. Det var min otursdag.

Vad gör Anton?
[ ] pluggar
[ ] jobbar
[X] ser på tv

Vad jobbar Anton med? :) Du behöver inte svara exakt VAR osv bara typ bransch område osv? Har ni lika intressen/arbetssituation?
Hehe, alltså just nu ser han mest på tv………….. i väntan på nyjobbet sitt. Han har ju examen från handels och har fått jobb som managementkonsult. Fattar inte exat vad det är eftersom jag somnar efter 30 sekunders berättandes, men det handlar typ om att hålla på med strategier i ledningar osv. Låt säga att h&m har problem, då går Anton in med ett team och styr upp h&m. Ok, detta är väldigt simpelt förklarat och Anton komm kanske ringa om 10 min och bah ”VA HARU SKRIVE GOSSE???”. Angående intressen så har vi väldigt olika intressen, men lika värderingar och tankegångar. Fast tja, vi gillar ju båda god mat, resa, kläder, musik, inredning mvh vitt medelklasspar.

1.har du vissa fans du verkligen inte gillar?? och ba ”ånej nu kommenterar hen igen, ORKAR INTEEE!!!!”
hehhehehehe….. hoppas du inte ogillar mig…. är typ rädd för det……
Haha nej!!!!! Har inte det. Älskar alla mina fans. Fast ibland har ett par varit konstigt dumsnälla, typ ”din blogg är rätt bra, men var bättre förr… aja älskar dig gumman”. Då vill jag grina.

2. jag bor i stockholm och hatar det, vill helst bo i en mindre stad nära landet. har du några mysiga småstäder på lager som du bara längtar efter att dela med dig av??
FATTAR KÄNSLAN. Men faktum är att jag älskar att bo här nu…. tror det beror på kul jobb osv. Sundsvall är mysigt! Åre! Umeå! Typ.

3.hur gör man med en nära kompis som bestämt hävdar att det inte finns ett patriarkat, att reklamer med nakna tjejer är en NATURLIG del av samhället och att alla feminister tycker SCUM-manifestet bokstavligt är bra?
Vet du, ibland tänker jag på det Gudrun Schyman sa när någon frågade hur man ska bemöta människor som förnekar att Sverige inte är jämställt: Skit i dem. Så det gör jag. Inte alltid, men rätt ofta. Istället försöker jag fokusera på att skriva argumenterade krönikor och blogginlägg i ämnet, gå på manifestationer, läsa litteratur i ämnet och försöka sprida budskapet till personer som vill lyssna. Det din kompis säger låter ju enbart som provokation.

4.hur många semlor är ens okej att äta per dag?
Tills rännskitan är ett faktum

5.när vill du ha barn?
ÅNGEST. Kanske aldrig. Kanske om fem år. Vem vet, inte jag!

6.vad hade du för drömjobb när du var liten och vad har du för drömjobb nu?
Clown…… hmmmm…….. komma på ett jävulskt bra tv-format och sen äga rättigheterna till det. Skriva mer.

Blir du stressad nu när dina vänner har börjat få barn?
Ja, faktiskt. Blir allra mest glad, såklart. Men också lite lite ångestfylld och ledsen pga:
1. Ställer mig frågan om varför jag blir så otroligt kvävd vi tanken på barn och undrar om det är fel på mig?
2. Vet att det aldrig kommer bli som förut med kompisen<3, oavsett vad man lovar varandra. Hens hela fokus och intresse flyttas ju totalt.
3. Tiden går. Så äckligt.

Och just det, har du läst SCUM manifest? What do ya think about Valerie Solanas? Hennes manifest påstås ju vara en av grunderna till dagens feminism…
Har läst boken och älskar Valerie. Tycker det är en intressant tanke att vända på hela skapelseberättelsen med att ”kvinnan skapades ur mannens revben” och utgå från att mannen är den biologiska olyckan. Tycker boken är fullkomligt rimligt skriven fårn en människa vars far våldtagit henne och sedan tvingats in i prostutition. Vissa delar i boken är glasklara och knivskarpa, andra är mest hatiska och där har jag svårare att hänga med. Läser man manifestet bokstavligen är nog första tanken ”hjääälp”, läser man det med förståelse för patriarkatet vi lever i, hur världen ser ut idag för många (och tja, alla) kvinnor så är det lättare att ta till sig den. Den väcker många intressanta tankar och är skönt befriande ibland.

Tänker också på all den litteratur, både fiktion och inte fiktion, där kvinnor beskrivits som otänkande andraklassens medborgare eller blivit våldtagna/torterade/mördade och knappt någon historiskt sätt har höjt på ögonbrynet. Men när en omvänd situation målas upp blir det plötsligt kontroversiellt.

Vad ska du göra i sommar?? Och om du inte har bestämt, vad VILL du göra? PÖSS
Jag vet inte vad jag ska göra, mer än att åka till Barcelona med hela familjen i augusti. Men! Det jag vill göra är att vara på landet, umgås med mina syskonbarn, fiska och sola. Vill också åka till San Francisco, gärna i en månad.

27 kommentarer | “Svarar på era frågjävlar del 1.”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Mathilda skriver:

    Hanna! Jag och min pojkvän ska till USA i april, i tre veckor. Fem av dom dagarna spenderar vi i San Francisco. Vad har du för tips? Jag vet ju alla de där vanliga sakerna man kan göra, alacatraz osv. Men vi firar vår ettårsdag där också.. vore kul att göra något mysigt då. Tacksam för svar :)

  2. Sara skriver:

    Håller inte riktigt med om den första frågan, men det är klart, vi tycker ju alla olika. :) Jag skulle tappa helt förtroendet för min sambo ifall han kysste en annan tjej, fylla eller inte så gör man bara inte, och det spelar ingen roll HUR länge man än är tillsammans så ska det inte vara svårt att hålla sig borta från att hångla upp någon, eller ha sex ifall man inte är med på det båda två! Har varit tillsammans med min sambo i åtta år. Visst har det varit skakigt ibland i vårt förhållande, men ifall min sambo eller jag skulle någon gång passera vad som är okej i ett förhållande dvs otrohet av något slag då hoppas jag att jag dumpar honom på fläcken, och han mig, för ett förhållande (tror jag) kan inte överleva en otrohet, inte mitt förhållande i alla fall. Skulle aldrig kunna lita på min sambo någonsin igen! sen så har jag fortfarande en bild av att vår kärlek ska vara starkare än en flirt/kyss/flyktig kärlek med någon annan! Man har som partner alltid ett val att göra, full eller inte.

  3. Lisa skriver:

    jag har ett svar på 2. jag bor i stockholm och hatar det, vill helst bo i en mindre stad nära landet. har du några mysiga småstäder på lager som du bara längtar efter att dela med dig av??

    Dals Långed i Dalsland!!!!!!! om du har något slags hantverksintresse whatsoever, googla steneby skolan och ha ett eller flera år som kommer garanterat vara de bästa i ditt liv!!!!

  4. Lisa skriver:

    Love you!

  5. Therese skriver:

    Hej!
    Hur bemöter man en närstående släkting som med jämna mellanrum utrycker sig rasistiskt, känns som att om jag protesterar kommer det bli extremt dålig stämning mellan oss samtidigt som jag absolut inte vill bara sitta tyst och ”hålla med”. Samt, tycker du att det är en ”bortslösad” röst om man röstar på F! och att det därmed är bättre att rösta på V?

  6. Johanna skriver:

    Håller verkligen inte med på den första frågan. Skulle inte vara accepterande alls i mitt förhållande. Varför ens vilja vara med en annan person ifall man lever i ett kärleksfullt och fungerande förhållande? Då kanske man ska fundera på ifall man verkligen ska vara kvar i sitt förhållande ifall man då och då ”råkar” göra misstag, vare sig det är på fyllan eller inte.

  7. dfghj skriver:

    Vad gör man när man snart har gått en och en halv termin på en universitetsutbildning som man hatar och drömmer om att börja på den där nya utbildningen som verkar för bra för att vara sann? Hur gör man för att våga ge upp allting och bara satsa? Vill verkligen inte fortsätta min utbildning i några år till, men vill ändå inte att folk ska se mig som någon som ger upp:(

  8. Medsyster Terese skriver:

    Svar till DFGHJ
    Jag tycker du byter utbildning, känns det onte rätt är det inte lönt att lägga tid (och pengar?) på det du gör nu,
    För varför leva om det inte är för dig? Gör det som gör DIG lycklig.
    Kärlek!

  9. Mette skriver:

    Hanna <3 älskar ditt svar på första frågan! Kan tänka mig att det gör så sju-ukt ont att bli sårad på det sättet, men är det verkligen värt att ge upp sitt fina förhållande för en sån skitsak? Ska inte ens kärlek vara starkare än så? Det tror i alla fall jag. Alla gör misstag, men alla växer även upp. Otroligt välformulerat och genomtänkt svar från din sida!

  10. Josefine... skriver:

    Jag tror precis som du att det inte är så svartvitt vad gäller otrohet. Och jag vet att ett förhållande kan överleva otrohet. Alla förhållanden kan inte det, men det är klart att det går. Jag tror att det är farligt att se otrohet som det absolut värsta, som det hemskaste ever, när det inte behöver vara det. Det är jävligt, respektlöst och förstör förtroendet, men det kan lagas igen. Alla är olika och har olika prioritering över vad det viktigaste i ett förhållande är.

  11. J skriver:

    Jag tyckte precis som ovanstående om otrohet för några år sedan. Sa detta till min mamma och pappa (varit tsm i 35 år) och de förklarade att de inte höll med (förutom i somliga fall, så klart). Några av deras vänner varit otrogna mot sin partner, och sedan, efter att ha gått till djupet i VARFÖR hen var det (ibland via terapi), lappat ihop förhållandet och blivit tajtare än på flera år. Jag tyckte de var dumma i hövve.

    Det har förändrats nu, så här några år senare. Håller med master. Och det av den anledningen att (be prepared peeps) jag själv har varit otrogen. Blev förälskad i en kille i min klass, och han i mig (han hade flickvän), under en period då det var väldigt skakigt mellan mig och min sambo (varit tillsammans i sju år) och vi gav inte varandra någon kärlek alls bl.a pga. att vi båda var på skola/jobb typ dygnet runt, tog varandra för givet och allt bara blev fel. Gjorde då ett misstag och kysste denne klasskompis.

    Jag är ingen ond människa. Väldigt god faktiskt. Vill inte såra någon annan. Och jag älskar min sambo så jag tamigfan spricker. Men just då tvivlade jag på oss, var arg pga. allt bråk och lät någon annan ge mig bekräftelse och leenden, förälskade mig för en flyktig sekund och det resulterade i en dum kyss. Min sambo lämnade inte mig när jag berättade, han blev otroligt sårad och allt det så klart, och jag har straffat mig själv från månen och tillbaka – men nu är vi lyckliga, kanske lyckligare än tidigare, för att vi sett hur skört detta är. Kanske hade vi tillslut lämnat varandra om det fortsatt som det var (OBS! menar ej att otrohet är en lösning på det – så klart!).

    Orkar ej skriva novell om detta. Men jag säger bara att jag insett att om man är otrogen betyder det inte alltid att man ”inte vill vara i sitt förhållande” eller att man är en dålig person som alltid kommer såra den andre. Man kan göra misstag, tvivla osv. Sedan ska man skilja på dumma misstag och fölk som ligger runt på skoj och för att ”den andre inte får veta”.

  12. Stina skriver:

    åh håller med om ditt svar på första frågan! jag har sån tur att min sambo tänker precis so dig, jag var otrogen och har plågats med det i över ett år nu, medan han ständigt påminner mig om att han har valt att förlåta mig och gå vidare. ångesten för oss båda börjar sakta lätta och det är precis så det är med äkta kärlek, det är värt det. det är såhär man blir starkare tillsammans. han har själv varit otrogen och kunde sätta sig in i min situation, vilket jag inte förtjänade, men han förstod. och han älskar mig över allt annat, och jag honom. jag bara tappade fotfästet. så precis, allt är inte svart och vitt.

    du är så himla bra hanna! kisses!

  13. Sofiaiai skriver:

    Ang fråga nr 1! Jag förstår inte människor som ser allt så svartvitt – eller ja, jag kan förstå, men det fungerar inte alltid riktigt så i praktiken att om någon gjort ett litet felsteg så dumpar man den där och då och tränger bort sin kärlek och så är det goodbye liksom. Älskar man varann så älskar man varann.

    För två år sedan, ett år in i vårt förhållande när vi hade distans, låg min kille med en annan. Fick reda på det ett par veckor efteråt när jag fick tillbaka min gamla mobil han lånat under den tiden, såg smsen dem emellan och det gick inte att gå miste om vad som hänt. Ja. Jag vet vad alla skriker inombords nu – svinigt, äckligt, vidrigt beteende. Det var det. Jag var jävligt förbannad, ledsen, sårad, mådde illa varje gång jag hörde låten ”äckligt” (den blev låten som representerade DEM) skällde ut honom i tid och otid och grät i telefon och allt vad det nu var. Han hade totalt förstört ”oss”. Men vi tog oss genom det. Det tog tid och lång tid efter det kunde jag känna mig rädd för vilka tjejer han skrev med, och känslorna kunde bubbla upp igen. Idag däremot är det helt och hållet historia. Han har mognat och är inte samma person idag som då och det är väl inte jag heller. Tanken att han skulle göra något sådant nu finns inte ens.

    Vi är inte mer än människor. Fylla är ingen ursäkt, det är fortfarande ett enormt svek – men känn efter noga. Förmodligen älskar han dig så mycket och du honom tillbaka så ni kan ta er igenom det och gå vidare, och efter ett tag kommer det vara något som hände så länge sen så det inte ens spelar någon roll.

    Mvh låter som jag är hjärntvättad av en psykopatpojkvän och vill att folk ska förlåta otrohet hit och dit, men det är ju en himlans massa gråzoner och det finns inget givet rätt och fel.

  14. Linnea skriver:

    Hej alla och tack Hanna! Jag känner att ditt svar var det jag behövde och att mina känslor stämmer överens med det du skriver. Jag vill inte ge upp det fina vi har och är av förlåtande natur. Jag vill förlåta men har svårt med tanken om att leva med någon utan rent mjöl i påsen. Det som är jobbigast är ändå som du beskriver omgivningen och hur de dömer mig och mitt beslut. Att jag alltid kommer ses som svagare för att jag förlät och att vi inte är ett perfekt par i mångas ögon längre. Deras tankar om hur vi bör göra är så otroligt jobbigt samtidigt som jag behöver stöd. Jag har valt att inte berätta för min familj för jag vill inte se mina föräldrars besvikelse när i deras ögon den perfekta svärsonen, som de höjt till skyarna kraschlandade och sårade mig. Tack för alla ord! Det betyder alltid mycket att ha folk som peppar och ger råd. Kram!

  15. Edith skriver:

    https://www.facebook.com/max.sjostrom.9/posts/551667461598757?comment_id=3066559&notif_t=like

    Att så många unga människor resonerar på detta viset får mig att vilja böla. Sjukaste läsningen, visar så mycket varför feminism behövs i dagens samhälle i Sverige.

  16. Elvira - baraelvira.se skriver:

    Snälla, snälla, snälla Hanna, kolla på detta och svara mig VAD I HELVETE det här är http://maxsjostrom.forme.se/2014/februari/lag-med-en-prostituerad-i-prag.html

    På hans facebook ligger inlägget länkat på hans logg (är ej vän med honom, men det är offentligt) och vissa av kommentarerna där är FÖRJÄVLIGA. Precis som i inlägget. Och folk undrar varför feminism behövs….? Jaaa, KANSKE FÖR ATT EN KILLE SOM ÄR STOLT ÖVER ATT HAN KÖPT EN KVINNAS KROPP FÅR MASSOR AV POSITIV RESPONS? NEJ, det är inte ”king” att betala för en kvinna och NEJ det är inte okej att kränka henne offentligt. Åh herregud, jag är så otroligt förbannad. SNÄLLA Hanna säg mig hur tusan man hanterar något sådant här? Kommentarerna är ju HELT åt skogen??? Hur kan man ens resonera så om en medmänniska??

    Urval av några intelligenta kommentarer:

    ”Hahaha dessa tjejer som skriver är bara avundsjuka att horan får betalt, dom själva gör det säkert gratis. Ha d fett Max”

    ”Spräckte du henne?”

    ”Haha fyfan va kung! Lätt värt förstår inte varför alla klagar när båda får va de vill ha? Som Carl sa riktigt stark av dig att stå för denna handling, RESPEKT!”

  17. Linnea skriver:

    SOFIAIA: Stort tack för du delade med dig av din historia. Det ger mig hopp om lycka igen!

  18. dfghj skriver:

    Tack Terese, tog steget och skickade iväg ett mail med lite frågor till skolan jag vill byta till.
    Det kan nog bli något bra av det här ändå. Kram sister!

  19. hanna skriver:

    jag skulle hållit med om nr 1 om det varit en gång, men detta var ju TRE (3) gånger. då känns det liksom som att ångesten är en eftertanke?

  20. Mary-Lou skriver:

    Alltså ååh, angående fråga 1 och relationer och om förhållanden: du skriver precis det jag aldrig kunnat formulera!!!! Känslan som virvlat runt i min mage så länge! Har alltid varit så otroligt rädd för mina egna känslor i en relation, som om jag skulle kunna känna fel, och att det skulle resultera i att relationen var falsk eller förstörd. Minsta lilla jag känt tvekan om det är rätt, minsta lilla jag velat vara själv ett tag, minsta lilla jag tänkt på andra människor och relationer jag skulle kunna ha. Blir helt analytisk och bara: ”Men vänta varför tänker jag såhär, är inte det här tillräckligt är jag inte kär är han inte rätt!?!?!?!?!?” Det är som att det finns en vägg av måsten när det gäller förhållanden, som gör det så jävla jobbigt och svårt att försöka hålla upp den där perfekta och idylliska superkärleken. Även om en älskar personen asamycket! Som att den inte kan vara äkta om en har en dålig dag, eller en tvivlar. OCH NU KÄNNS DET SÅ SJÄLVKLART! TACK BÄSTA OCH SÅ KLOKA DU!

  21. K skriver:

    Master! Du älskar väl gråmelerade t-shirts? Har hittat BÄSTA, lever i den! Hehe fresh. Tips! Puss http://www.bascoto.com/nell-t-shirt-grey

  22. Sanna E skriver:

    All denna barnhets. Jag känner mig också kvävd vid tanken på barn, varför, varför, varför skulle det vara något fel på oss? Och varför ska vi försöka analysera vad detta betyder? Mitt svar är att vi antagligen inte vill ha barn, OCH DET ÄR OKEJ. Jag har väldigt mycket respekt för föräldraskap, och tycker själv att jag som förälder alltid ska sätta barnet före mig själv, och det är jag inte redo för, om jag någonsin blir det. Varför är det så fel att vilja utveckla och ta hand om sig själv i första hand? Bara att det kostar en miljon att uppfostra ett barn, tänk om jag skulle lägga så mycket pengar på att uppfylla mina egna drömmar, eller hjälpa alla de fattiga barn som redan finns? Skulle gärna se att fler ifrågasatte varför de vill ha barn. Men är barn drömmen, och något man inte kan tänka sig livet utan, då är jag självklart glad för denna person, och beundrar hens engagemang. Men det finns annat här i livet som är värt att leva för.

  23. Lise skriver:

    Kommenterar långt ifrån alltid men skrattar ofta högt när jag läser din blogg, bah så du vet. <3 ""din blogg är rätt bra, men var bättre förr... aja älskar dig gumman"" Hahaha. Folk alltså.

  24. Elina skriver:

    Jag håller med dig master om fråga ett och alla andras kommentarer om det! Jag hade inte gett upp ett SÅ LÅNGT förhållande för en dum fyllekyss. Som du brukar säga är vi ju bara människa och man gör misstag! förtroendet rasar, det gör ont osv men det går att bygga upp igen. Och om det inte skulle gå så var det helt enkelt inte rätt men då ska det inte vara orätt bara för ett misstag utan för att ni inte ”passar” ihop på fler plan än det. Så tänker jag..

  25. R skriver:

    Ehm, nä! Åre är ingen stad, inte ens en ”småstad”. Åre är en by!
    Det är min hemby så jag tycker såklart att det är den vackraste fjälltoppen av dem alla men en stad krävs det lite mer för va?

    Nu vet jag inte riktigt vad som definierar en stad men Åre har 1000 (bofasta) invånare och inte ett enda trafikljus. När byn fick sin första rullrappa (2007) så blev det KAOS! Dels för att väldigt många hade väldigt lite koll på hur en gjorde i en sån men främst för att alla tyckte att det var så latjo med en rulltrappa att den alltid var fullknökad och att det var lååååång kö för att få kliva på.

    Trots att Åre inte är en stad så finns det såklart flera orsaker att flytta dit:
    På sommaren för den som uppskattar natur, cykling, fiske, lugn, glädje och härliga människor.
    På vintern för den som gillar Stockholm. (och vintersporter såklart men det är mest Stockholm)
    Närsomhelst på året för den som vill ha en snygg rumpa. Var du än ska så kommer du att bli tvungen att forcera minst en skitjobbig uppförsbacke vilket med tiden kommer att göra UNDER för din bakdel!!

    Flyttade från byn för fem år sen, till traffikljus, karriärsmöjligheter och nattöppna matbutiker. Har märkt markant skillnad i min rumpas fasthet (men är ofantligt duktig på att åka rulltrappa).

  26. Natalie skriver:

    Min mamma har en höna som simmat i ankdammen, hon klarade det finfin, så en del hönor kan simma, precis som en del människor men bara om dom vill.

  27. mayyan skriver:

    hej, jag är mayyan(ville egentligen heta maria men fick inte för nöjesguidens kommentarfält?) jag skrev mitt svar till linnea utifrån mitt eget perspektiv, att fyllehångla 3 gånger känns för mig som att det är något som typ skaver i förhållandet. men jag förstår tanken att inte vilja kasta bort ett bra förhållande. men för mig är det så att känslor förstärks i fyllor. och att veta att en partner fyllehånglat, skulle för mig vara så himla svårt att komma över då jag vet att denna vilja att göra detta finns inom partnern. men kanske skulle det gå att reda ut om man kunde prata med varandra och återfinna tilliten. jag avundas människor som skulle kunna det, för jag skulle ha väldigt svårt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Senaste kommentarer

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Mest läst på NG

Mest läst på NG
Tillbaka
Mer inlägg