Den här har legat i min bokhylla ett tag nu utan att jag öppnat den. Fram till igår eftermiddag. Varför har jag väntat så länge? Vem vet?
Plötslig hjärnskada kanske?
Sträckläst den nu och skrattat högt, nickat argt och utbrustit ”jaaaaaaa precis så!” och känt mig töntig.
Sen har jag också skämts lite över att jag – som ändå är INTRESSERAD av liknande frågor som Liv och Caroline – inte tänkt lika långt som dem i vissa frågor? Samtidigt som jag i vissa grejer känner att det blir lite skavigt och jag vill ”lägga mig i” pga tror att jag har ett annat vettigt svar………………………
Men det gör ingenting eftersom de svarar så satans KULT så allt är egentligen MVG+ om vi ska betygsätta på det enda riktiga sättet.
Köp den. Eller önska er den i julklapp om ni är såpass fräcka!!!
Men om jag känner er rätt så har ni väl den redan.
Puss!
Hanna! Tack för att du (via podden) introducerade SKAM för mig. Har plöjt första säsongen och är så förälskad. Är snart 31 år men både STORGRÅTER och GAPSKRATTAR tillsammans med mitt tonårs-jag när jag tittar på det. Känns som att jag håller ”lill-Emma” i famnen varje gång jag tittar på serien.
Kram på dig.
Köpte den till syrran förra julen, vi körde högläsning ur den om kvällarna på lovet. Sååå bra bok!! <3
jag vill ha en tröja ttryck med ”william + noora” Hahaha :)
Hanna, kan du som verkar ha sån bra relation med dina svärisar berätta hur man ska göra för att tycka om ens egna? Klickade du på en gång med dina eller kom det med tiden? Nu är det tredje julen som jag ska spendera med min kille och det är dags att vara hos hans föräldrar. Jag har haft hemskt jobbiga, stressiga julaftnar när jag var yngre och tvingats fira den med mina hysteriska släktingar. Så jag har maximal otur nu eftersom min killes pappa just en sådan hysterisk person. Han är verkligen motsatsen till min lugna, trygga kille och jag har ingen aning om hur jag ska förhindra ett mental breakdown när den här personen ska gasta på under den högtid som jag instinktivt hatar att behöva spendera med andra. Har du Hanna eller någon annan som läser något tips?
Måste du fira den hos din kille då? :-( kram
Jag och min man flyttade väldigt långt bort från våra familjer för flera år sedan. Detta resulterade i FÖRVÄNTNINGAR på att vi alltid skulle komma ner till jul. Alla var julstressade och sura och räknade antalet timmar vi spenderade med JUST DEM. Det ledde till flera bedrövliga jular där vi sov typ fyra timmar per natt för att hinna upp och åka och UMGÅS med exakt alla, ett jävla körande på julafton toll tre olika ställen och ändå var alla martyrer på slutet eftersom vi inte varit med JUST DEM tillräckligt mycket. Lösningen för oss blev att ge fan i dem. Vi har testat att resa bort över julen – underbart! Noll julklappar, noll ångest (inte för att de inte försökte vara martyrer men näpp, stäng av!). Dessutom var vi utvilade och lyckliga efter vår ledighet. Vi har också firat jul själva hemma – underbart, inget körande, inga jobbiga krav, bara mys. Bjudit in lite ensamma kompisar nån gång och ätit julmat, druckit bubbel och spelat spel. Vi har också hälsat att om nån av familj/släkt vill fira jul med oss kan de komma upp till oss. När de gjort det har det varit EN familj åt gången och vi har kunnat umgås med just dem, och alla har varit glada. Julen är så mycket ångest och krav som den är, försök att göra det bästa för DIG. Var ego. Man kan träffa familj och släkt vid andra tillfällen när det är mindre stress, krav och förväntningar. Om du nu måste fira med din pojkväns familj, se till att göra det klart från början att du vill ha möjlighet till återhämtning, t ex gå in på ert rum och vila lite emellanåt, eller ta en promenad med don pojkvän. Och stanna inte för länge. Planera! Och berätta! Säg att du är trött och känslig och behöver lite space ibland. Hoppas allt går bra <3