Jahapp

20:46 2017-06-13

 

Ändå rätt ok dag

Skoja

Riktigt pissig faktiskt? I alla fall nu på kvällen. Legat apatisk i soffan och varvat gråt med att försöka hitta ”lösningar” på mina känslor och tankar. Och jag visste redan igår, eller nä egentligen redan i förrgår, att det var på väg. Jag brukar bli sådär på ytan stissig och upp i varv innan, sen kommer Min Stora Känslosvallning™, vågen av känslor och tankar jag inte orkat tagit tag i. Och massa lager med andra känslor ovanpå det.

Känner mig så jävla låst i livet plötsligt. Är relativt ung, men tillräckligt gammal för att vara hyfsat ”intelligent” och välfungerande att göra precis det jag vill.

Ändå är jag så… låst. Spenderat ett år på att fundera på ”vad jag ska göra” för att komma vidare i den här känslan och ändå inte funnit något riktigt vettigt svar.

Det är som jag ”petar” lite i allt i livet men inte gör något fullt ut av det jag vill till hundra procent. Kanske för att jag inte vet vad jag vill, med också för att jag ständigt väntar på att någon ska säga vad jag vill eller fixa saker åt mig. Sträcka ut en hand och ordna. Ibland tänker jag att jag bara är välsignad med att vara en ”nöjd” person och att det är därför jag inte gör saker för att förändra.

Men tänk om den här ”nöjdheten” inte är en välsignelse utan bara ett skydd för att slippa anstränga sig eller göra saker man vill men inte vågar?

Och förmodligen är det superprovocerande att läsa om någon som utåt sett har ett soligt liv med vettiga grejer för sig och som ÄNDÅ är missnöjd, grubblande och ångestfylld över sitt liv. Eller så är det kanske skönt?

Oavsett vad så kändes det som att jag ville skriva det här till er.

Nåväl, det löser sig. Det GÖR ju alltid det.

35 kommentarer | “Jahapp”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Ida skriver:

    <3 <3 <3 <3

    (obs en annan sak: kollade oddsen för sommarpratare och såg att du låg fett högt upp, 4 gånger pengarna??? lite som julvärd ju. du är bäst, men det är okej att må sämst)

  2. Rasha skriver:

    Hoppas inte att nån blir provocerad..Jag tror att de flesta uppskattar när du bara är ärlig <3

  3. Erica skriver:

    Är i exakt samma sinnesstämning. Blev nekad sommarjobb idag och allt känns bara helt hopplöst nu :((((

    Fast jag vet att det inte är hela världen, men känner bara att jag inte ORKAR söka och bli nekad fler jävla skitjobb som jag egentligen inte ens vill ha.

  4. I skriver:

    Åååh! Känner igen mig så väl. Speciellt det där med att vara välsignad med att vara en nöjd person. Jag kan verkligen bli SÅ nöjd av ett glas vin eller nyfixade naglar, men ruttnar inombords för att jag inte hittar min grej eller vågar bestämma mig för något. Vill typ att någon annan ska rycka in och peka ut vägen åt mig.

  5. Louise skriver:

    SKÖNT! Känner samma från och till och har letat efter något som sätter ord på det jag känner, jag känner mig också låst. Och att jag känner mig låst gör mig stressad, eftersom jag vet att jag egentligen är fri????

  6. Anna skriver:

    Tycker det är JÄTTEBRA att du berättar det här, dels för att det kan vara skönt att bara låta världen veta och inte behöva låtsas som att allt är frid och fröjd jämt trots att man har ett ”ordnat” liv, och dels för att jag tror att många känner igen sig i känslan av att man inte helt har hittat rätt spår, att man inte är hundra säker på vilken väg man ska ta för att livet ska bli som man vill, eller över huvud taget hitta det man vill.
    Jag har länge tyckt att det är skämmigt att jag inte har en tydligt utstakad väg, jag har fattat många dåliga beslut utifrån vad omgivningen tyckt och tänkt vilket inte alls varit bra, och nu står jag och velar igen, allmänt missnöjd och utan någon riktig uppfattning om vad nästa steg är. Det suger. Det suger att se hur andra verkar ordna sina liv som de vill ha det och liksom rör sig framåt medan man själv irrar runt som en jäkla huvudlös höna, men jag tänker att de flesta nog går igenom tvivel och ångest, utan att det syns utåt. Därför är det bra att du säger att du känner såhär, det gör det i alla fall lite lättare för mig att acceptera mina känslor.
    Stor kram, master!!

    1. rasha skriver:

      +1

  7. Malin skriver:

    Kram!

  8. Hannah skriver:

    Säger bara premalex

  9. Lisa skriver:

    Tycker också att det är skönt och bra att du skriver om detta. Tror vi är allt för många som går runt och inte vågar prata om våra problem för att vi anses vara ”priviligerade med soliga liv”, som om man inte kan ha ångest och problem för det? Men precis som du skriver så kommer det att lösa sig, det gör det alltid, men det är klaTr att det suger när det känns såhär. Kärlek och pepp till dig!

  10. Linn skriver:

    <3<3<3

  11. Karin skriver:

    Tycker det är så bra och så skönt att du skriver om detta. Jag mår piss rätt så ofta nu för tiden. Och när jag inte gör det mår jag jättebra, eller ganska bra. Men jag mår piss för ofta för att det ska vara okej, och för att jag ska kunna se något mönster i det. Missnöjd med tillvaron? Hormoner? HSP? Eller bara en allmänt, jävligt ledsen människa?? Jag vet inte!!! Och det är fan det värsta att inte veta varför jag är uppgiven så ofta.

  12. Sofia skriver:

    <3 <3 <3

  13. Vilse skriver:

    Känner igen mig så mycket! Har ett ordnat liv med allt vad det innebär och är nöjd. Men känner ibland att nöjd inte är bra nog! Vill hitta min passion och min väg, men man vet ju inte vad man vill. Som du skriver, kan inte nån bara komma och peka ut dem åt en!? Mvh Vilsen

  14. Maja skriver:

    Det här slog an så himla mycket hos mig:

    ”Men tänk om den här ”nöjdheten” inte är en välsignelse utan bara ett skydd för att slippa anstränga sig eller göra saker man vill men inte vågar?”

    Jag tror typ att det kan vara så, men att det också finns massa tid förhoppningsvis och att det är ok, och till och med kanske bra, att inte spendera all tid på ~sitt kall~ pga tror man blir en bra person av att behöva leta runt och kämpa för det. Men det är ju ej skoj.

    Du e klok. Gillar dig. KRAM

  15. Alexandra skriver:

    100 fucking procent relaterbart herregud. Rös typ!!!!!

  16. Tilda skriver:

    Låst i tryggheten? Been there, och det blir inte bättre av att ignorera det. Kan trösta med att även om det känns som att man förlorar ”allt” (vilket man inte gör, man förlorar det man tror är trygghet för en stund, inte ”allt”) så är inre och yttre trygghet olika saker. Söker man för mycket trygghet utifrån blir ju allt.. riskabelt?

    1. rasha skriver:

      <3

  17. Vanessa skriver:

    Vill bara tipsa om boken Pippi Power av Gitte Jörgensen.

  18. Johanna skriver:

    Så fin text, kännde att det här var precis vad jag behövde läsa just nu ❤️

  19. M skriver:

    Känner så igen mig i dom här känslorna!!! Svårt :(
    Men kram <3

  20. Fille skriver:

    Puss! Relaterar så mkt. Är det något fel på vår generation? Tack.

  21. Michelle skriver:

    Alltså, känner igen mig så mycket! <3

    Är liksom 24, varit ute i arbetslivet ca 2 år och jobbar med något som jag verkligen VILL göra. Men kan ändå känna ibland att; jaha, ska man nu göra detta till pensionen. Ska mitt liv se ut på precis samma sätt i 40 år till?!?!?! Känns ju inte så kul..

    MEN, tänker att man en dag står där och så har det liksom löst sig.
    Kram <3

  22. Erica skriver:

    EXAKT denna känsla sköljde över mig bara i dag (kanske pga kuggade en tenta lol det är dom små sakerna som utlöser det va…) Uppskattar att det iaf går i vågor och att man ibland/oftast älskar sitt liv, så helt åt helvete kan det ju inte va? <3

  23. Ella skriver:

    Skönt! Det är definitivt skönt att läsa när du skriver öppet om vad som försigår i ditt lajf. Människor är komplexa ju och det är fint när det syns, t.ex. i det du skriver.
    Och alltså du, det kommer blir bra! I perioder vet en inte vad en vill alls men det är okej!! ❤ Kraum

  24. Ebba skriver:

    Förstår exakt det där med att vara lite rädd för nöjdheten. Jag pushar hela tiden mig själv att göra mer än det jag är nöjd med så vet aldrig om jag gör saker för att jag VILL eller bara för att jag har så mycket prestationsångest?

  25. Felicia skriver:

    <3
    I glada perioder tänker jag "nä så dåligt mår jag väl aldrig", men sen kommer en ledsen period och då mår jag alltid just så dåligt, och det suger alltid så mycket. Sen går det alltid över. Men ändå otroligt jobbigt varje gång.
    <3 Kärlek till dig Hanna <3

  26. Frida skriver:

    Så relaterbart! Så bra inlägg, tack!

  27. Anna skriver:

    Blir lite provocerad (men gillar din blogg ändå). Tror det bara är att fortsätta göra saker som känns läskiga, utmana sig själv helt enkelt! Inte säga nej till saker för att man är rädd/inte vågar. Är så man utvecklar sig själv och hittar sin väg! Och tror du är på rätt spår i och med att du gör hästgrejen plus live-sändningar m.m. som verkar superläskigt :)

  28. Elin skriver:

    Tycker det är svinbra och skönt att du skriver om detta!!! Känner igen mig massor i det du skriver och känns skönt att veta att man inte är ensam :*

  29. Emps skriver:

    Älskar dig!! Relaterar-nivå = 100%

  30. Sanna skriver:

    Tror min största rädsla är att plötsligt är 50 och att livet inte blev som jag ville. Att jag typ haft ett trevligt jobb men inte uppfyllt några drömmar eller vågat något. Jag har ändå gjort en del ”uppbrott”. Flyttat långt ifrån mina föräldrar, tagit en kandidatexamen, flyttat igen, bott i sydafrika i 5 månader, börjat jobba med något helt annat, börjat plugga en ny kanidatexamen (håll tummarna för att jag verkligen blir nöjd med valet denna gång). Fördelen, det blir lite lättare att göra ”läskiga” val ju mer man övar, man inser att inget hemskt händer liksom, även om jag fortfarande känner att jag är alldeles för ”trygg” ibland. Just nu kommer jag nog vara nöjd i tre år eftersom det är så långt jag har kvar på utbildningen, och jag verkligen vill gå klart den. Men sen när jag fått det där tillsvidare jobbet får vi väl se… Anyway, jag tror på att våga, fastän jag själv känner att jag aldrig vågat riktigt fullt ut, att mina val fortfarande varit ”trygga”, vad kommer egentligen hända liksom? Tror dock på sätt och vis att dessa problem kan bli ännu värre för någon som dig till exmpel, jag menar, du har ändå en karriär på svt liksom, något som säkert är mångas dröm, och då har man ännu mer att förlora, lätt att man tänker att man ”borde” nöja sig. Kan vara ännu svårare att våga göra ett ”uppbrott” då liksom. Men våga våga våga, det blir lättare varje gång. Ok. Slut på svammel.

  31. Malou skriver:

    Känner igen mig så mycket!
    <3

  32. Rasha skriver:

    Bär fortfarande den här texten med mig. Så meningsfullt skrivet och jag blir rörd av att du valde att skriva just det du kände för utan att veta varför du ville det eller oavsett reaktionerna du skulle få.

  33. Elin skriver:

    Känner igen mig mycket, har alltid varit väldigt ”nöjd” med att leva drömlivet osv men nu börjar det bli jobbigt och tungt och ensamt osv. Och så vill man ju inte vara en jävla klyscha som inte kan vara lycklig bara för att man är singel?! Men ja, som du säger, allt ordnar sig. Och vafan, man är nog alltid sådär grubblig och konstig på ett eller annat sätt så det är väl bara att njuta ordentligt när det känns bra…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Senaste kommentarer

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla