Sitter och drömmer mig bort i vår tavla….
Är i köket…
Luktar svett….
Tänker inte göra något åt det…
Bränner mig på tån på vårt rör pga att grannen ovanför verkar duscha i kokande vatten….
Undrar om hen har någe skinn kvar på lill-kroppen sin…
Kan ej tro det…
Varför skriver jag i sådana här märkliga meningar…
Vet ej…
Antar att jag vill att ni ska lite variation bland mina mobil-blogginlägg…..
Närå. Jorå. Ringde Linso förut gjorde jag. Var på väg hem från Fi-festen och kände att livet var tråkigt igen. Sa ”tråkigt” i luren kanske…. 35 ggr? Varför är jag såhär hela tiden? Otacksam och uttråkad? Hur ska jag någonsin antera en ”riktig” motgång i form av ex dödsfall då jag bara vill att livet ska vara HÄRLIGT hela tiden? Nä hörrni. Kanske bör man skaffa barn. Drömmen att få se Antons pussmun och smålätt röda kinder på en bebis. DÅ kanske det skulle få någon mening alltihopa.
Eller bara bli värre.
Hanna, Hanna. Ligger här i en säng i Finland med en söt ung man sussandes bredvid mig. Jag har semester utan slutdatum (eh, ja, självvalt arbetslös) och massor av människor som älskar mig. Har senaste året bott i Indien och Tyskland. Och har nu hela världen framför mina fötter.
Jag borde vara lycklig, glad, tacksam. Men har legat här nu sen 00.01 och deppar över livet liksom…. Över att jag inte bor nära mina närmsta vänner (som alla bor i olika städer) över att jag inte är dedikerad/ambitiös nog att plugga en master eller bry mig om att göra karriär, över att jag inte har någon som helst plan inför hösten….
Blir man någonsin nöjd?! Eller tillfredsställd? Eller kommer man alltid längta efter något annat?
Barn kanske löser det tillslut ja..
Kram på dig!
PS. Kändes på något sätt lugnande att läsa det här hos dig, att du också känner sådant.
å du ä ju för härli du!!! önskar jag sett dig på wowan!!! hade livsspan när jag var på nöjesguidenhotellet men du var ikke där :/ rip. försökte se cool ut o dansa distanserat men egentligen var jag knäckt :///
Det blir så mkt coolare livet – av barn. Men det löser inte meningsfrågan. Du kommer fortfarande leta, men inte efter kärleken.
ALLTSÅ, tack för att du skriver nåt om detta Hanna. Vill också att livet ska vara en enda lång fest och blir uttråkad av en enda dag på jobbet och i vardagen (och då har jag ändå ett så kallat ”bra” jobb). Hur löser man detta, liksom, är det så här livet ska va?? Vill bara resa, dricka vin och ha det göööööttt. Det är meningen med livet.
Håhå, rastlösheten. Den känner jag väl till. För mig har det blivit ungefär en miljon gånger bättre efter att jag gick i coaching och terapi, började äta antidepp, sen bytte jobb, flyttade till en stuga på landet och skaffade hästar. Rätt nöjd nu en stund, får se vad nästa projekt blir!
hanapee, pod plz :( miss it
pod. now. har lyssnat om alla andra avsnitten i tre veckor nu OCH JAG BEHÖVER NYTT. :<<
Bästa inlägget på länge! HAHA love it!
Jag blir så…vet ej…av att läsa dina och andra bloggares inlägg när ni är ledsna över att festen/sommaren/semestern är slut, för här sitter en i sina pyjamasbyxor i soffan och har liksom inte HAFT en fest/sommar/semester över huvud taget utan bara en enda lång session av tristess och värk i kroppen och inga vänner som drar ut en på äventyr. Jag menar absolut inte att du eller någon annan borde få dåligt samvete för SJÄLVKLART blir man nere när det roliga till synes är slut, utan jag hoppas bara att du (och andra) ska förstå och vara tacksamma över det roliga som ni faktiskt har haft. Fatta att det har hänt och inte tro att det är helt utsuddat ur historien bara för att ni börjar jobba igen.
åhhh!! vart kommer dessa glasögon ifrån ?? :)