Tre orkeslösa gringos i soffan…. Hörrni, förlåt för att jag bloggat dålig de två senaste dagarna, men jag har ingen ork. Den här mörka mörka månaden tar fan kol på mig. Känns som att massa grejer är upp-och-ner i huvudet på mig. Är som att jag har två känslor i kroppen hel tiden: 1. Allt är tråkigt 2. Det måste HÄNDA något snart. Jag längtar inte ens till julen liksom. Fan alltså.
Har ingen ork
Skriv kommentar
Tillbaka upp
Kommentera
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.
Skriv kommentar
Tillbaka upp
"Det är ingen genväg att vara rånare" |
Läs inlägget
24 timmar kostym |
Läs inlägget
Lykke sätter betyg på Instagram v.47 |
Läs inlägget
Krogrecension: Bambi |
Läs inlägget
Karin Nordin: ”Fine dining är inte min grej” |
Läs inlägget
Krogrecension: Bord |
Läs inlägget
Nya AI-verktygen som revolutionerar casinoindustrin |
Läs inlägget
Mest läst på NG
Tillbaka
Mer inlägg
Vin & onani.
Men du! Angående ditt förra inlägg, ljusterapi funkar visst, i alla fall för mig! Gick därifrån och tog tag i allt jag skjutit upp tidigare samma dag; disk, tiotusentals mail, ett stort berg av disk. Borde följa mitt eget råd och gå dit igen, det funkar! Kul att träffa dig i fredags btw!!
Ett ljus i mörkret är ju att ditt initiativ i musikhjälpen ligger på 25:e plats på topplistan! Grymt!
Gå till vårdcentralen och berätta hur du känner! Jag tänkte exakt som du, allt var bara mörkt och jag hade ingenting att se fram emot. Jag fick diagnosen lätt depression, och doktorn skrev ut antidepressiva åt mig i form av Sertralin (seretonin-höjande tabletter, en väldigt mild form av antidepressiva). Jag var jätteanti emot att ta tabletter först, och väntade några veckor för att det skulle ”gå över av sig själv”. Det gjorde det aldrig. Till slut, när jag knappt orkade ta mig upp ur sängen, började jag på tablettkartan. Första veckorna var jobbiga, med mycket ångest (man kan må sämre i början av tabletterna, innan det vänder). Men nu, efter ett par veckor, känns allt lättare.
Jag har också en tid med en KBT-terapeut inbokad, så ska påbörja en KBT-behandling för att kunna hantera ångest och katastroftankar. Dock var detta inget läkaren föreslog, utan något jag fick be om själv vilket jag tycker är lite skevt… Men tabletter i kombination med behandling är tydligen det som är mest effektivt. Att ha brist på seretonin i hjärnan är något som man kan må jättedåligt av, och det går ju faktiskt att göra något åt.
Agnes, jag måste säga att jag tycker det är väldigt lustigt av läkaren att inte först och främst föreslå samtal med terapeut. Att äta tabletter kan ibland vara det enda som hjälper men det sliter på kroppen och det är lätt att bli beroende så först och främst borde man först testa att prata med någon professionell. OBS! Detta menar jag absolut inte som någon kritik till dig. Hoppas det går bra med din ångest. Kram!
Håll ut Hanna, snart kommer våren och ljuset och livet känns bättre igen! Jag tänker ofta på mig själv som en sim (hehe), när jag mår dåligt är det ofta för att mat-sömn-toa inte är i topp och det gör min diamant röd och jag mår piss. Tänker att det finns en extra kategori för oss nordbor, nämligen LJUS, som man får ta in i beräkningen. Menar inte att det är det enda som får folk att må dåligt, men för mig hjälper det att tänka på hur beroende min kropp är av basala behov för att må OK. Mitt andra försök till peppning är att du ska veta hur mycket din blogg gör för oss! Oavsett antalet uppdateringar så skänker din blogg så mycket glädje och välmående till mig och massor med andra läsare :))) Hoppas att du känner min uppskattning genom skärmen, det blir lätt annars att man bara tar åt sig kommentarer som gnäller men TACKKRAMAR till dig för att gör min vardag så mycket finare. PUSS
Emilia måste bra säga detta :) Ingen illa menat. Men det är ju skillnad på att ha en för liten seratonin produktion i hjärnan och därför må dålig, och att vara deprimerad av psykosociala skäl. Sen kan/ är det ofta kanske beroende av varandra. Och precis som du skriver så är det ju inte bra att en inte får prata med någon, men ibland kan det faktiskt hjälpa att ”bara” få medicin.
Kram till både dig och Agnes!!
A, ja absolut men om man inte pratar om det kan man ju inte komma fram till om det är något som behöver medicin eller om det är ångest som man kan få verktyg till att på egen hand lindra. Men jag förstår vad du menar, det är ju inte helt svartvitt liksom :) Kram!
Det är ju skitbra med terapi, men det är allt för sällan som det faktiskt erbjuds :( Tyvärr av resursmässiga skäl.
Var är den fina tröjan köpt??
detta inlägg gjorde mig glad pga mkt hög igenkänningsfaktor <333 tack.
Thank you for sharing