Idag fyller du och jag tretton.

Men för mig är åren med dig varken många eller få. Ibland tycker jag nästan att de är svåra att räkna eftersom jag inte förstår hur tiden skulle kunna finnas utan dig. Att du är med mig känns lika självklart som att tiden går.

För tretton år sedan låg vår alldeles nystartade duo i din säng, lyssnade på Like a hurricane och jag drog handen över varje ställe på din kropp. Vi somnade med munnarna mot varandra och jag vaknade med solsken i bröstet.

Och sen den dagen har liksom solen inom mig aldrig gått ner.

Du har hållit den levande genom ett oändligt tålamod, en öppen famn, massa humor, stor respekt, stort intellekt och en enorm villkorslös kärlek. Av allt jag läst, lyssnat på eller alla människor jag någonsin pratat med är relationen med dig det jag lärt mig absolut mest av.

Om att älska, leva och vad det betyder att vara människa.

Och allt jag kan om Mercedes benz SL R129 förstås.

Tack Anton för att du finns och för att du vill göra det ihop med mig. Om det inte gick att inläsa från det jag skrivit hittills så kommer här ett förtydligande:

Jag älskar dig ofantligt mycket