OBS! Har varit problem med publiceringen men nu skall det funka!
TISDAG! (nästan…. spöktimmen har ju varit)
Jättekonstig Pod där vi hakade upp oss på tågminnen??? Men lyssna ändå. För vi snackar ju också om:
Att vara öppen med sitt knarkande. En schäfer 2×3 meter. Mitt märkliga förhållande med skidåkning. Antons tålamod. Elaka vänner. Min innerficka i gummi och mycket mycket mer.
Ni hittar den på apparna Acast, Podcaster och Beyondpod. Om du äter nötter, syr filtdräkter och lackar älgbajs så kan du trycka på play här:
Det funkar inte nånstaaans, e så frustrerad.
Funkar varken i iTunes eller här :(
Jag har inte kunnat lyssna på en enda pod ända sen ni bytte till acast:( brukar lyssna här från bloggen, ja jag ”äter nötter, syr filtdräkter och lackar älgbajs” :)) förövrigt har det där skapat nån konstig oro/ångest hos mig, jag tänker typ att ”nästa gång kommer hon inte på nåt kul sätt att beskriva det, hjälppp” och blir orolig, men din kreativitet verkar inte ha några gränser:))
Alla kan bli skidåkare, master! Kämpa pååååå! Mvh skidläraren
Bokade alltid egen plats till min hund när jag hade stor hund! Fanns något supersmart sätt som man kunde göra det gratis, typ om man var två vuxna så fick ett barn (hund) åka gratis.
vad är mailen för er podcast? :) vet att det är uttjatat (men så himla kul när ni pratar om det) men har ett så himla roligt videoklipp av anna book som hon postade på sin fb, och inte på sin instagram. hehehehhe
aaasså varje gång ja ser en bild på MOTIVET där så tänker jag på det du berättade, om svalget med vit keso i… lukten… fyyyy,,,,,
Alltså! Har följt dig ganska länge och fått många asgarv men har av någon anledning inte börjat lyssna på poden förrän nu.. Vilket jag är helt överlycklig för att jag gjorde – och ännu mer överlycklig att det finns typ obegränsat med avsnitt att lyssna ikapp sig på :D är lite olik Martins mamma och Anna book för jag ÄLSKAR ironin ni har och att vissa påståenden som är så uppenbart ironiska lämnas helt okommenterade :D MEN slut på dravel för det jag ville säga var att jag kände SÅ igen mig när du pratade om skidåkandet!!! Kunde varit mig du pratade om förutom att den skidåkande pojkvännen i mitt fall är superproffsskidåkande kompisar. Så ofta jag har grinat/inte velat åka/velat åka/bestämt att det inte är nåt för mig/känt att det VISST är något för mig yada yada.. Varför ÄR det så?? Och varför just skidåkning så komplicerat?? Vidarebefordra gärna om din terapeut hade ett smart svar :)))) och om inte – nu vet vi iaf att vi är (minst) två som lider av detta skidångesttraumatiska syndrom!
hahah så kul att lyssna på ponden i slow motion!!