Jag har sett dem alla. Idag blir det totalt 133 stycken och runt 22 timmar material som jag plöjt mig igenom. Oftast nattetid, då Anton somnat och jag legat och kikat på mobilen i jakt på rogivande tittning.
Jag pratar om Jon Olssons vloggar. Den gamla extremskidåkaren som jag känt till det senaste decenniet, men som jag nu på riktigt (alltså: PÅ RIKTIGT RIKTIGT) börjat intressera mig för.
En vlogg per dag gör han. Tillsammans med sin inhyrda(!) kameraman och numera vän Markus. Det är oftast Jon, Markus och flickvännen Janni som syns i vloggarna. Janni har inte bara har en stor blogg, utan också ett utseende som verkar vara gjord i någon slags fabrik för perfekt DNA.
Efter 22 timmar vloggtittande skulle jag säga att Janni är en stor del till anledningen bakom varför jag tittar. Hon verkar tuff, rolig, knäpp och smart. Såg henne på en dagsfest på musikaliska i somras och stod såhär -> O_O
Aja. En analys var det ja (sjukt att jag gör det här, men NÅGON måste ju, visst då?).
Så tja, vad ska man säga? På mindre än ett halvår har följarantalet gått från ett par tiotusen till över 200 000 prenumeranter. Och det folk fastnar för är:
- Kvaliten. Herrejävlagud vad bra Leicakamerorna är.
- Berättandet. Mycket påminner om världens(?) största vloggare Casey Neistat med snabba miljöfilmningar och housiga låtar, men skillnaden är att Jon Olssons vloggars faktiskt är…. bättre?
- POSITIV ATTITYD. Jag är ju i princip immun mot sånt här sen jag jobbade på tidningen Egoboost, men finns det någon vlog där Jon inte säger att ”THIS DAY IS GOING TO BE AMAZING” eller ”I JUST LOOOOOVE TO DO FUN STUFF!” eller ”WOW I FEEL SO ENERGIZED TODAY!” osv. osv.
- Kameramannen Markus ”sköna attityd”. Han sover länge, är inte lika bra på sport som Jon, men är superhunkig och kan klippa vloggarna gudomligt. I kommentarsfälten ÄLSKAS Markus.
…Varför JAG tittar är väl ungefär samma anledningar, men också för att Jons oskyldiga pojkighet fascinerar mig på ett obehagligt sätt. Han känns så otroligt mycket som en… liten… grabb.
Jag gick alltså från att störa mig så otroligt mycket på när han kallade viss träning för ”girlie” (och syftade på något dåligt) eller den vloggen då han sa att ”Janni inte är som andra tjejer, hon blir aldrig arg” – till att ömma för honom.
Det är något med blicken! Som att han helt enkelt bara är….. snäll. Och helt sig själv. Lite osäker ibland och vill bara vara omtyckt! Som oss alla. Och när hans sömnproblem och extrema energi ibland lyser igenom som lite jobbigt för honom, ja då vill jag ge honom en kram och förlåter all icke-påläsning i Genusböckerna.
Och jag kan ju tyvärr inte blunda för det; förutom den där opålästa biten och störiga energin så påminner han liiiiiite om min Anton. Prylfixeringen, jakten på nästa nivå och att vara sådär otroligt ambitiös hela tiden.
Övriga frågor/tankar kring vloggarna:
- Hur klarar Jon och Jannis förhållande av att ständigt umgås med kameramannen Markus? Man kan ju ändå TÄNKA SIG att ett sexuellt umgänge med dem tre ihop inte är långt borta? Å andra sidan dricker de inte alkohol, så det kan ju inte bli något roligt fyllemisstag :-(
- Hur mycket ser egentligen Jon upp till Jannis pappa? Han slutade dricka pga honom, han säljer grejer för att ”Jannis pappa har sagt att man ska sälja grejer så fort någon vill köpa”. Hela hans nya livsglada attityd känns som om det kommer direkt från farsan.
- Kommer Jon komma till insikten att även om han som barn plockade blåbär för att kunna åka på skidläger – ändå sitter på en hel del privilegier som gjort att han är där han är?
- Hur ser ekonomin ut? Jag menar, Jon var bra på skidor för 10 år sen, och Redbull kan väl inte ge SÅ mycket för att någon ska bära en keps? Och väskföretaget han driver riktar ju sig trots allt mot sportpersoner som ändå är sponsrade med den typen av prylar och inte vill köpa grejer? Jag är såklart övertygad om att vloggen görs för att fortsätta kunna upprätthålla livsstilen och att tex hotellet på Bali är sponsrat för att de ska filma där (OBS inget fel med det).
- Hur stort är hans rädsla för att bli sedd som en ”lat jävel” ? Har nämligen tappat räkningar på antalet gånger han sagt ”vi filmar inte när vi jobbar, jag svarar på mejl tidigt varje morgon, lägger ner själ och hjärta i arbetet, har projekt på gång” osv. osv. osv. JA VI TROR DIG JON.
Slut på denna sinnessjuka analys. För den här gången det vill säga. för vad jag vet så kommer ju ytterligare 232 vloggar innan vloggåret tar slut.
Och japp, jag kommer se varenda bildruta.