*testar om Pelle har ägglossning*

Som många av er förmodligen vet vid det här laget har jag sen 16-års ålder haft problem med p-piller och hitta rätt preventivmedel (inlägg från 2012 om det här). Det har varit en jävla djungel med hormoner och sen typ 8 år tillbaka så äter jag inget som innehåller hormoner.

”Men hur gör man då? Om man inte vill ha en unge?!?!” Undrar ni förskräckt.

Jo, kondomer är ju såklart bra …och ingen nyhet. Jag är fan STARK promoter av kondomer pga ansvaret över skydd hamnar för en gångs skull på en kille + inga könssjukdomar om man ligger runt.

Men just nu lever jag monogamt och risken för könssjukdomar är ju ….relativt liten. Så! För en månad sen så skickade Nöjesguiden en liten present till mig, nämligen en:

P-DATOR!!!!

!!!!

Min ”lilla vän” heter kort och gått Daysy och är en p-dator som du kopplar till mobilen som i sin tur har en app där du kan se din temp och fertilitet. Varje morgon tar du tempen och anger om du har mens eller inte, sen är det Daysys uppgift att avgöra om du är fertil eller inte.

Superenkelt och det bästa av allt; hormonfritt 8-)

Hur det har gått då?

Jo, jag är ju inte gravid ännu. Vilket är helt enligt plan *dricker direkt ur vinboxen och firar*

HEJ ÄLSKADE NI

Här sitter jag på något slags kontorshotell iklädd skjorta och tröja och jobbar (jättemånga snygga killar här i korridorerna btw???? TIPS). I morrn har vi äntligen *pitchen* för en grej jag jobbat med tillsammans med ett produktionsbolag 8-) Har suttit och varit ”business” i en hel vecka nu med det här och annat jobb, är helt slut i huvet. 

En annan grej som händer i morrn är den lilla parantesen att….

…VI FLYTTAR! Vi har packat ungefär allt utom porslinet och maten. Städa ur själva lägenheten gör vi hela kommande vecka, då vår nya (jättetrevliga och härliga) lägenhetsköpare inte flyttar in förrän på fredag. 

Så ja, snart är det nya tider i Päschons liv. 

Konstigt nog så har jag inte grinat SÅ mycket av den här förändringen? Mkt märkligt. Men det kommer väl.

Igår grät jag dock hejdlöst till nån dokumentär om människor som var födda med ”missbildningar” i ansiktet och när en tjej sa att boken ”Sabrina tonårshäxan” hade hjälpt henne mycket under operationerna så brast det TOTALT för mig. 

Vet inte varför, men det var något med den meningen som väckte nån slags igenkänning eller ömmande för den här fantastiska tjejen.

Gud, blir alldeles tårögd nu igen?

Måste avsluta.

Halloj

Här står jag i h&m’s provrum utan att köpa något. Ville mest… fota mig själv? Klädd i helsvart för att matcha mina inre irritationer. Men! sen dök bff:en Jojje upp och räddade mig i en lunch och jag blev på så bra humör efter det!! Hade inte träffat henne på typ 1 månad och nu är lill-hjärtat mitt fyllt igen.

Lyssnar ni förresten på ”Februaripodden”? Jojje är ju kär i Ola Söderholm (eller ja, vem är inte det?), aja, den är bra, tips från oss till er. Nu när Lilla Drevet plötsligt försvunnit menar jag. Någon som förresten vet när de kommer tillbaka?
 

JAJA åter till min tidigare irritation; varför är jag irriterad då kanske någon av er undrar och blir orolig?

Tja, det vanliga. Mycket att göra med jobbgrejer jag fnular på. Flyttar om två dagar utan att ha packat klart eller ens i närheten klart. Mens i mörrn. Och sen är ju dessvärre världen helt på sniskan och folk ÄR SÅ JÄVLA DUMMA I HUVUDET. Läste en usel krönika tidigare och skrek helt på riktigt ”KUUUUUUUUUKKNULLLLLLLLL!!!” rakt ut? 

:-)

I övrigt hade vi i morse pitch för SVT’s vip-hylla och presenterade ”Hanna badar med en kändis” säsong 2.

Om den härliga lilla säsongen blir av lovar jag att vara på riktigt bra humör ett tag. Nu håller vi tummarna hörrenini.

TISDAG MORGON är vår nya tid för pod-släpp. Är alla ok med det?

Bra. För den här veckan pratar vi om:

Hannas stressiga utseendeliv, vem får egentligen skriva om David Bowie, ett bråk bryter ut, Martins okänslighet för spoilers, Antons namn på Lunarstrom, uttrycket ”gynna SD” och uttalas det ”köln” eller ”schöln”?

Ni hittar den som vanligt på iTunes och i apparna podcaster och acast. Trampar du druvor, har en mås i koppel och skriker på bussar? Tryck då på play här nedan:

Över hela världen blir kvinnor utsatta för våld. Sexuellt och rått. Det sker här överallt på planeten vi lever på, och de som utsätter kvinnor för det här har en sak gemensamt.

De är män.

Ändå tycks diskussionen kring det män gör mot kvinnor alltid, alltid hamna snett. 

Aldrig når den ända fram bland tysta männen. De som så sällan skriver, säger eller pratar. Som går på autopilot med tanken ”det rör inte mig” medan de går, springer och badar bubbelpool fritt. 
Aldrig med den där förlamade rädslan för att någon ska göra saker med ditt inre om du inte slår in din portkod tillräckligt snabbt, tar dig ur den där poolen, konserten eller bilen. 

Sen handlar det om en syster, flickvän eller mamma – en kvinna som bevisligen kan vara någon istället för något – och då finns den aktiva medkänslan där.

Eller så, som idag, hamnar diskussionen hos männen som gärna skriker. De som samlar styrka i forum och slår stenhårt med kvinnors kroppar som slagträ i rasismen. 

När det visade sig att en del av det kvinnor tvingas utstå kom från män de inte identifierar sig med, män födda på en annan plats i världen, väcktes plötsligt intresset för det män utsätter kvinnor för – dagligen. För det här är tydligen ”en annan sorts män”.

Som om händelsen vore isolerad? Som om mäns våld, sexuellt och rått, inte drabbat kvinnor i århundranden här i Sverige.

Och fortsätter göra det.

”Käften jävla blatteälskare, hoppas du blir våldtagen.”

Skriver han som nyss ville skydda Sveriges alla kvinnor. 

Och så går vi omkring här, försöker vara ”logiska” och inte rädda. Skriver grejer, funderar, läser kurser och böcker i ämnet. Vågar förstöra stämningen på middagar man hoppades skulle vara trevliga, frustrationsgråter när ingen vill lyssna och biter hål i kinden när någon förminskar. 

Och där framme går de som fortsätter leva sina liv med skyddslappar
eller peka åt precis alla andra håll än inåt.