Japp. Idag är det Stockholmspriset på Oscarsteatern + efterfest på Grand Central. Här hittar ni alla nominerade. Vet ni vilka som håller i detta….? Vilka två personer som ska styra upp hela skiten… i form av konferenceierer…..? Vilka två som kommer stå framför 450 personer och ge ut priser till Stockholms ”viktigaste personer” …?

David Sundin och… JAG!

Ja, så kan det gå …när man råkar tacka ja till något i bara farten. Men det kommer nog gå bra. Får väl skjuta mig i huvet annars :-D

JA va ytligt, men har färgat håret idag och mådde bra av det. Det kanske ordnar sig i mitt lilla liv också hörrni. På nåt sätt. Är på nåt jättemärkligt sätt HÄRLIGT att krisa. Till ca 1%…. Känns ju iaf som att man utvecklas, som att hjärnan växer. Man kommer till insikter om grejer, sig själv och hur livet funkar. Vad man ska vara rädd om, att vissa saker inte växer på träd.

Jag kommer nog inte att skriva så mycket mer om det här nu för att jag vill att den här bloggen ska var en plats som inte känns för ”tung” eller ångestfylld för mig. Speciellt inte när så mycket annat är det. Världens största tack för att ni är så många som bryr er, det är verkligen en YNNEST att ha så många som tar emot när det känns som att en faller.

Här ligger en människa som på flera sätt mår som en jävla skithög. Orkar inte gå in på detaljer mer än att livet känns fantastiskt jobbigt just nu. Men som Krunegård säger så är det väl så att.. ”det är först när man ger upp som det blir nåt nytt”. Det stämmer ju så väl.

Att ge upp kan ibland vara att våga släppa fram. Att sluta vara instängd i sitt huvud, att sluta skjuta upp framför sig och att våga falla. Det är väl det jag gör nu, faller alltså. Men förhoppningsvis landar jag mjukt. 

Stort tack för alla era hjärtan och fina ord, för vet ni; det hjälper verkligen. Att ni liksom lovar att allt ska bli bra. Som det var så skönt när mamma och pappa sa när man var barn. 

Förlåt för dålig uppdatering, men jag kan inte blogga just nu. Ingen fara, men jag återkommer snart älskade ni

I lördags drog jag med mig en av mina absoluta BFF’s, Johanna, på spaet man hört så jävulskt mycket om – Yasuragi ute på Hasseludden. Ni vet där Kenza brukar hänga med sin kille?? Aja. Vi båda var så otroligt bakis (jag hade varit på Markus Krunegård ++++ kvällen innan) och haft en efterfest till kl 05. MEN! Sån jävulskt tur att vi kom iväg på spaet eftersom det var så jävulskt härligt. Oj oj oj.

Vi badade i varma källor, ”tvagade” oss (något Johanna tyckte lät som något ”sexuellt”), somnade i vagg-fåtöljer och bastade. Vi avslutade besöket med en fantastisk middag där kocken stod framför oss och lagade allt på ett stekbord. Dock lite stelt att behöva snacka med alla runtomkring? Hade ett par 50+ bredvid oss som var så sjukt komiska. Kan inte ens beskriva. De skulle ställda frågor, filma elden, snacka om det ”konstiga Japan” etc. Aja. Världens bästa lördagsnöje var det i alla fall. Så ett tips till er från maaaaster.