Åker hem till Sundsvall i morrn. Hörde att snön regnat bort och att marken är bar. Längtar efter mina eget blodsband och traditioner, mammas ”jamen huga” och pappas vandrades omkring i knallblå långkalsonger. Längtar efter Antons familj traditioner som också blivit lite mina.

Det känns som om så mycket vatten har runnit under broarna sen sist jag var hemma, som att hela 2013 plötsligt har landat i mig och jag kan börja betrakta istället för att vara inuti

Hur var egentligen sommaren, vad var det där som hände och hur kändes det? 

Jag hittade ett dokument jag sparat på min dator i början av året. ”Mitt år 2013” var namnet, väldigt informativt sådant. Det var en slags planering över allt som skulle bli mitt kommande år. Typ en text för att reda ut vad jag faktiskt ville. Vissa av meningarna känns skrivna av någon annan och andra är precis där jag är just nu.

”Satsa mer på bloggen, hitta bra sponsorer och skriva mer strukturerat” var en av första punkterna……… gick ju åt ett helt annat håll. Fyra månader senare på ett tåg hem från Uppsala ville jag lägga ner allt ”offentligt skrivande”. Det var en oväntad och plötslig känsla som jag omöjligt kunde undvika. Blev äcklad av att tanken på att någon där ute kanske trodde att hen kände mig. Jättekonstigt, har nästan svårt att förstå den där krisen såhär i efterhand.

Men efter en paus gick det över. Återupptog kontakten med Nöjesguiden och efter Parisas charm var jag liksom säker. Att flytta bloggen hit var, trots teknikstrul för er, det bästa jag gjort för min egen blogglust.

En annan av punkterna i mitt lilla dokument löd: ”Hitta ett deltidsjobb som jag tycker är roligt”. Ha! Tänk va, där satt jag i en fjällstuga och funderade på jobb och fick en månad senare ett roligt frilansjobb för reklambyrån Le Bureau som sträckte sig över hela året. Och tänk va, om jag vetat vad som skulle väntat i slutet av året… mitt absoluta drömjobb!!!! 

Andra punkterna handlar om familj och vänner. Försöka undvika jobbiga situationer, bli bättre på att säga vad jag känner på riktigt och inte vara sådär hård och tuff som jag ogillar när jag är. I andra situationer kanske undvika att säga vad jag känner. En fetmarkerad punkt var ”Sluta småbråka med Anton”. 

….Fan. Kanske årets största misslyckande för min del. Fast tja, kanske är det bara en del av livet sånt där. Känns meningslöst att sträva efter någon omöjlig perfektion. Det finns ju en tid för allt i livet. En tid för bråk och en tid för kärlek. Det KÄNNS ju att leva i alla fall. 

Och hörrni, dessutom är ju året snart slut och i januari är det dags för en ny lista.