UTGÅR från att ni sett dessa fyra netflix-tips men om någon där ute missat så känner jag att det typ är min plikt att informera om dem? Jag hinner se så mycket serier nu när jag dragit ner på mitt festande (såg att ngn i kommentarerna lagt märke till det). Va ska jag säga? Vin framför en serie är plötsligt mer lockande än vin på Riche? I alla fall för tillfället. Vänder med all säkerhet snart.

Nåja. Mot tipsen!

CHEER
Under sista avsnittet satt jag upp på kanten på soffan och SKREK rakt ut av spänning. Anton blev tom arg av mina skrik. Men det var ju så sjukt spännande!??! Alltså helt otroligt. Och när man ser första avsnittet är man så typ ”hur fan ska det här hålla för sex timmar och bli spännande?” men jo det gör det. Helt TOKIG i karaktärerna Jerry och Morgan. Också tokig i hur starka, viga och snabba de är. Väldigt imponerande – och farligt.

Kort om serien: reality där du får följa ett cheerleaderlag mot en viktig tävling.

DOLLY PARTON – HERE I AM
Obs inte att förväxla med den där Dolly Parton -serien som också finns på Netflix. Det här är alltså DOKUMENTÄREN. Älskar det kompromisslösa och rättframma med Dolly Parton. Hon ber inte om ursäkt, ältar inte, kör på trots en vidrig mansdominerad musikbransch (och värld!) och lyckas med stort intellekt och musikalisk begåvning bli en av världens absolut största låtskrivare och musiker som dessutom kompromisslöst lyfte in sina *kvinnliga perspektiv* i en musikvärld där det inte varit tillåtet. Älskar Dolly. Men sista delen om hennes karriär inom blue grass genren kunde de skippat, mycket mer intressant om hennes barndom och uppväxt.

SEX EDUCATION 2
Jaaa säsong 2 va ju nästan bättre än säsong 1 som man älskade gränslöst?! Störde mig ca tusen ggr mer på Otis denna säsong men  älskade, inte helt oväntat, hela sidestoryn (huvudstoryn?) om tjejerna. Det här är en sån tidlös serie där man inte riktigt fattar vilket årtioende eller ens stad det utspelar sig i – vilket också är seriens stora styrka. Det är relationerna som står i fokus och de håller verkligen hela vägen och åt alla håll.

MISS AMERICANA
Håll i er nu för här kommer hyllningarna. Jag visste att jag va ett Swift-fan sen jag hörde Blank space och inte kunde värja mig. Men sen har hon, precis som med många andra, stört mig stundvis. Kanske för att jag är en manstillvänd idiot med patriarkal hjärna? Jag tror det. Jag har tyckt hon varit lite töntig, nu inser jag att den enda tönten varit jag. Att va töntigt är bra, för det gör Taylor äkta och nära – vilket hon verkligen är.  Den här dokumentären fick mig att bryta ihop flertalet gånger, varför berättar jag i gårdagens podavsnitt. Men det här med besattheten av okända människors gillande som drivkraft träffade mig rakt i magen. Mycket starkt med hennes politiska uppvaknande, ätstörningar och vad offentligheten gjort med henne.

Och helvete vilket musikaliskt geni hon är, gåshud på så många scener då hon skriver hits. Herregud. SE DEN!!!