Älsklingar!

Jag har ju varit med och gjort min livs första dokumentär. Om KILLBANDET Urban Cone. Den finns nu på SVTplay och min önskan är att ni alla klickar er in på den och tittar på den HÄR och gör så att den kommer högre upp i ”populärast på svtplay”.

Men också för att jag på riktigt är nöjd med hur reslutatet blev. 

Största jobbet har såklart mina kollegor Christofer, Micke och Joel gjort. Men jag har varit med i efterbearbetningen och somnade i en kontorsstol kl 02.00 pga fick ett ryck kvällen innan den skulle lämnas in. Det är såklart ingen halvtimme som är världsomvälvande på något sätt, men den är liksom fin och mysig. 

Det är svårt och klurigt med att göra sånt här, det är så jävla mycket arbete bakom och så lite tid och pengar till våra projekt. MEN! Är så otroligt peppad på själva grejen med att få göra dokumentärer. Kanske är det sånt man skulle vilja jobba med i framtiden? Tycker det är så jävla roligt alltifrån själva idén och producentrollen till att redigera och musiklägga!!!

Aja. Nu ska jag försöka få med mig nån på bio. Har ju blivit biobesatt och vill tillbringa varje söndag i en biosalong och tränga bort söndagsångesten. Nu är det filmen Tjuvheder som jag vill se. 

Puss hörrni

Hej bebisar

ÄR det kul för er att veta vad jag gör på mitt jobb i tv-huset? Svara ”ja”, ”nej” eller ”kanske”. Fats ett ”kanske” tar jag iofs alltid som ett ”ja”. Ställer till en del i mina relationer då jag alltid tror att typ Anton har lovat mig något som han sagt ”kanske” till…… senast var det en axelmassage. 

Ok nu hamnade jag fel, det jag skulle skriva var att: jag har varit med och gjort en dokumentär om bandet Urban Cone!!!! Och nu är trailern ute! Gah, så läskigt.

Satt och scrollade lite i årets Oscarsnomineringar (JA, så kulturell är jag…..) och snubblade över dokumentären Virunga, såg att den var Netflixgjord och tänkte att ”jamen den här kanske är bra, gorillor är ju alltid härliga att titta på” och hade inga större förväntningar.

Ungefär 40 minuter in i dokumentären satt både jag och Anton helt uppslukade. Kort sagt handlar dokumentären om parken Virunga i Kongo, kanske ett av världens mest krigsdrabbade länder. Men den här parken står för hopp och framtidstro hos kongoleserna, här bor också några av världens sista bergsgorillor. Problemet är att nu hotas parken inte längre bara av tjuvskyttar, utan också av ett stort brittiskt oljeföretag som vill borra efter olja mitt i parken, ett företag som dessutom samarbetar med rebellerna i landet och därmed underblåser en större konflikt. 

Jag grät, skrek(?) och kände sån otrolig avsmak för västvärlden. Ni måste se den här dokumentären! Finns som sagt på Netflix. Nu håller vi tummarna för att den får en oscar – för kanske blir det ett sätt (om än litet) att ge rätt åt kongoleserna.