För några dagar sen friades två män som våldtagit en prostituerad. De hade bakbundit henne hårt och använt strypsnara, trots att hon tydligt förklarat att hon inte var med på den typen av sex. Sedan ska de ha slagit och penetretat henne och avslutat det hela med att stjäla hennes saker. Hon hittades av sin pojkvän svårt medtaget dagen efter.

De två männen menade att hon varit med på det och att de bundit henne löst, men dömdes ändå i tingsrätten. I hovrätten friades de sedan helt med argumentet att ”kvinnan inte ropade på hjälp efteråt”. Detta trots bevisen om de skador från repen kvinnan fått, samt att hon ansågs mer trovärdig och hade ett vittne i form av pojkvännen. Åklagaren Stefan U Lind utesluter inte att slutgiltiga domen kan ha att göra med att kvinnan är prostituerad.

”En hora kan inte våldtas” skriver Katarina Wennstam i boken Flickan och skulden. I det här fallet gäller uttrycket bokstavligen. Sedan våldtäkt blev ett begrepp har det ständigt varit fokus på vem offret är. Hennes tidigare sexuella preferenser. Hur hon gillar att ha det i sängen och vilka hennes tidigare sexpartners varit.

Att lägga fokus på detta betyder helt enkelt att ju mindre sex du haft, med färre personer, på mindre utsvävande sätt, desto ”lättare” får du det i rättsalen om du blivit utsatt för vådtäkt. Om du däremot har haft ett rikt sexliv med många partners, gillat t.ex. hårdare sex är det betydande för huruvida du blev våldtagen eller inte.

Fokus ligger sällan huvudsakligen på mannens/männens sexualitet, trots att det faktiskt är den sexuella handlingen som är den kriminella. 

Jag har skrivit om det här så många gånger förr, och otroligt många med mig. För ett par månader sen stod vi flera tusen på Medborgarplatsen (och på flera andra platser i Sverige) och demonstrerade mot sexuellt våld och för samtycke. Ingenting har hänt. De här friande våldtäktsdomarna fortsätter komma. Och jag blir så himla trött. Vad ska krävas för att en våldtäkt ska dömas som en våldtäkt?