Hej Hanna!

Skriver till dig om ett ämne för att du verkar vara en klok person att rådfråga om just det ämnet. Det är nämligen så att jag ska praktisera på ett medieföretag under sommaren, vilket är kul, MEN, jag är så sjukt nervös.

Jag vet inte hur jag ska bete mig? Jag kommer inte kunna vara en ”skön” person för jag kan inte tänka mig att bli bff med chefen där liksom… (tyvärr). Så vad gör man?

Jag vet att ni på SVT brukar ha praktikanter, hur tycker du en bra praktikant beter sig? Kan du ge tips eller generella riktlinjer om det utifrån din position (som handledare/chef eller vad man ska säga)?

Och om du har varit praktikant, hur gjorde du? Kan tänka mig att du var så jävla härlig och duktig. Hur gör man?

Hoppas du orkar svara på mailet eller berätta om det på bloggen eller podden!

Puss och kram!

/L

Hej älskade fina du!

Jag har varit praktikant på tre olika ställen och jag har haft säkert tjugofem olika praktikanter under mig. Och jag vill verkligen att du ska veta/känna en sak:

Man behöver inte bli bästis med chefen. Alltså, VERKLIGEN INTE. Det ens uppgift är som praktikant är helt enkelt att insupa så jävla mycket kunskap man kan och att *visa framfötterna*.

Herregud vad tyst jag har varit som praktikant, sa ingenting på luncherna utan satt mest och pillade på tröjärmen. Minns att jag hade väldigt mycket ågren över det – att jag inte var mitt ”vanliga jag”. Men nu efter att jag haft jättemycket praktikanter så är ju en tyst praktikant helt förståeligt och inget man bryr sig om. Hen är ju där för att lära sig och betrakta osv.

Äh, jag listar några grejer som jag upplevt som viktiga hos praktikanter:

>Gör ditt bästa. Så jävla brett råd, men det är så sjukt uppskattat när det syns att hen ansträngt sig, skrivit korrekt, kategoriserat upp sina uppgifter och tja, helt enkelt inte slarvat för att ”få det gjort”, utan lagt ner TID utan att skynda till nästa uppgift.

>Erbjuder sig saker för att förenkla för kollegor. Typ ”jag kan anteckna på mötet om det behövs?” eller den klassiska ”ska hämta kaffe, vill du också ha?”. Så jävla befriande att slippa behöva fråga om sånt.

>EN FIXARE!!!! Ja, huga, har haft sååå många bra/härliga/vettiga praktikanter med inställningen ”inga problem” och ”det här fixar jag!”. Typ om jag sagt ”Hm, skulle du kunna ordna en liten ponny till i eftermiddag?” då har det bara hänt pga personen varit driftig och googlat/ringt osv. Och inte frågat mig om massa grejer utan bara FIXAT PÅ EGEN HAND. Blir grinfärdig av den egenskapen.

>Var bara schysst. Okej, dåligt råd kanske, men kände att jag ställde så höga krav på förra punkten. Egentligen kommer man sjukt långt på att ha inställningen att man vill väl och gör sitt bästa.

…Och så fyra saker som jag upplevt som extremt energikrävande och jobbigt hos praktikanter som kanske kan undvikas i största möjliga mån:

>Prata rakt ut på möten om sina 399423 idéer
>Sucka/ifrågasätta när hen får arbetsuppgifter
>Dra *tokiga* våldtäktsskämt (jo, det har hänt!)
>Vara där av fel anledning, typ för att bli bästis