8:e mars 2015 och världen är fortfarande skev. Skeva löner, skeva maktförhållanden, skeva mediebilder, skeva föreställningar om vad en kvinna är och ska vara. Idag och alla andra dagar kämpar vi för en mindre skev värld – en värld där du tillåts vara dålig, bra, ful, kåt, högljudd, gråtig, arg, skrattig, usel, konstig etc. etc. En värld där kvinnor inte alltid måste börja på minus. En värld där du får ta utrymme med allt det du är. 

TACK alla ni som orkar. Idag är dessvärre än sån där dag då jag inte orkar. Vill helst lägga mig och grina i ca 400 år. 

Älskade ni,

Mamma ringde mitt i när jag skulle ta bilder till bloggen. Jag bröt ihop. Tog en bild ändå. *classic blogger*.

Allt hände idag. På jobbet är det vinjetter som ska spelas in, gäster bokas, folk informeras + guldbaggen på måndag som jag inte hittade någon klänning till idag + annat strul. Ovanpå detta en krönika som skulle in för en vecka sen, ett ostädat hem, en kille som aldrig är hemma, kompisar jag aldrig orkar träffa fast jag vill och en jävla inåtfinne på hakan.

…och till sist människor som jag helt omedvetet sårat när jag bara trott att jag varit rolig.

Mantrat som går genom huvudet är att en inte kan vara alla till lags, varken jobb eller människor. De här kraven vi har på oss själva är fan orimliga. Just nu känns som om min hjärna är splittrad i 4000 delar och att jag hela tiden försöker limma ihop delarna men är så jävla förvirrad att jag inte ens kan limma. Kan inte fokusera på en sak någonsin, för det är alltid något annat som händer. 

Tack för att ni lyssnar, fast ni har ju inte direkt något val då det här ofta är en envägskommunikation. Men om du sitter hemma och också tror att du måste klara allt och vara bäst jämt, så kan du ju känna samhörighet med mig och så kan vi kanske gråta tillsammans en skvett och inse det orimliga i detta.

Älskar fan er. Kram.