Puh. Låt mig berätta om bakgrunden till rubriken. 

Vaknade 06.00 av att det BRANN i mina armar. Hade råkat använt nagellacksborttagningen lite för högt upp och sedan somnat nära ett ljus….

HAHAHA nä. Alla som blev rädda säger ”tuppenja”…. eller ni kanske inte bryr er alls om mig…. fy fa-aan för er.

Nåväl. Jag menar ju såklart att det brann INUTI mina armar. Känslan av brand alltså. Hade så fruktansvärt ont i axlarna och det strålade nu ner i mina armar på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt. Utanpå detta hade jag fått tillbaka min spänningshuvudvärk som kommit och gått de senaste månaderna. 

Så jag gjorde det enda självklara: ringde pappa och grät. Sen smörjde jag in mig med i smärtlindrande, tog alvedon, åkte till jobbet och STOD UPP och jobbade vid mitt skrivbord som vilken kommunanställd 60-plussare som helst. Efter jobbet blev det raka vägen till en NAPRAPAT för första gången. Det var det sjukaste jag upplevt? Hon hittade låsningar i min ryggrad och i min nacke och det knakade på ett helt sjukt sätt, sen mjukade hon upp mina väldigt spända axlar med sina gudagåvade händer.

Sist men inte minst bad hon mig att sluta sitta som en ostkrok. Därav den dåliga photoboothbilden.