Jahaja. Var ute och sprang för första gången på en och en halv månad. Jag har ju i två års tid försökt få in träning i min vardag, främst av två anledningar: 

1. Ångestbefriande

2. Gillar tanken på att vara den typen av person som är ute och springer

Idag gick det sådär om jag ska vara ärlig med er. Orkade lunka 3,7 kilomteter och blev astrött?????? Tror dock att ca 50% av energin gick åt att bli förbannad på min egen trötthet. Blir dessutom så jävla dramatisk när det går tungt. Stönar högt och grimaserar lite extra när andra löpare passerar, vill liksom VISA hur trött jag faktiskt är. Och så tänker jag att de tänker något i stil med ”åh vad hon måste ha sprungit långt, en riktig marathonlöpare som är inne på sin tredje mil och därför inte kan kontrollera sin trötthet” ………hehe så jävla lurade pga börjar grimasera efter 800 m.

Aja, fick ju i alla fall lyssna på min ULTIMATA SPRINGLISTA, som jag snart har tusen followers på<3 Känns som om jag springer med ER då! Liksom ihop med tusen andra då vi lyssnar på samma lista. Älskar att *varva ner* ner till Torkaaldrigtårar-låten ”Mitt enda liv”. TESTA DET!! Sån lätt väg till två minuters lycka.