Malin skriver:

Du och Anton har ju varit tillsammans i en halv evighet. Själv så firar jag snart 4 år med min pojkvän.
Jag vill bara ha tips på hur man får det att hålla, när man känner att allt går på repeat. De där dagarna då man inte känner sig så gullegull-kär som man var när man träffades.

All kärlek till dig master!

Hej Malin! Grattis till fyra år! 

För mig har en viktig grej varit att just acceptera att jag inte är sådär gullegull-kär som när vi träffades. Ibland känner jag ingenting alls och ibland känner jag att han är meningen med precis allt. Oftast är det väl något slags mellanläge där jag känner mig trygg, älskad och helt enkelt mår bra. Men ibland kommer också perioder där jag inte trivs, är konstant arg och mår dåligt i det som är vi. 

Jag tror att många går omkring med en färdig bild av vad kärlek är och ska vara, det gjorde i alla fall jag, och det är väl inte så konstigt egentligen. Vi växer upp i kultur med filmer, låtar, mediebilder och annat som säljer in Den Heterosexuella Monogama Kärlekslyckan™ med tillhörande bilder av vad kärlek är och ska kännas. Det är kärlek vid första ögonkastet! Passionerat! Storslagna bröllop! Långa söndagsmornar i vita lakan och fika på sängen (utan smulor och någon som spiller ut juicen och OM det händer så är det med ett skratt och en kyss som leder till oslagbart sex)! 

Och så KAN det ju vara i verkligheten också, men inte hela tiden. Speciellt inte efter några år. Att förstå och acceptera det och ändå känna att det är värt att vara ihop med sin partner, tror jag är en viktig nyckel.

Andra saker som har varit viktiga för mig är:

*Utrymme. Kan inte tänka mig något värre än om Anton skulle säga saker som ”kan du inte skita i middagen med dina vänner och stanna hemma ikväll” eller ”jag gillar inte när du är ute”. Att vara sina egna och ge utrymme för varandras intressen, egna liv etc. har varit ett sätt för mig att orka kämpa när förhållandet känts jobbigt. Och att utvecklas som person.

*Lyfta varandra. Hör väl ihop med förra punkten. Ingen får mig att tro på mig själv så mycket som Anton. I hans ögon känner jag mig ofta rolig, kreativ och bra. TROTS att han sett alla mina sämsta sidor. Att peppa varandra till att följa drömmar och våga saker tycker jag är viktigt, kanske framförallt i en ålder 18-30 då mycket händer i karriär, personlig utveckling etc. Dessutom blir man då ”två” om saker. Om jag fixar en svår sak med hjälp av Anton så delar vi ju den glädjen på ett annat sätt.

*rEsPeKt. Jag tror det är svårt att finna glädja med varandra och att vara ett ”team” om man saknar respekt för varandra. Hur ska man kunna lita på och vara ärliga mot varandra om man kalla sin partner för vidriga grejer, gör saker för att jävlas och bara vill den andre ”ont” …? Det skapar självklart en ond cirkel som gömmer allt man en gång kände. 

*Kärleksfulla handlingar. Alltså, visst, det är inte varje dag jag skickar de gulliga emojisarna. Men nästan. Att behandla varandra kärleksfullt trots att man inte känner sig sådär superkär tror jag skapar en god cirkel som gör att en lättare känner kärlekskänslor längre fram. Att vara fina mot varandra i vardagen. Kan ju aldrig bli ett ”puss” i ett sms för mycket tänker jag. 

*Acceptans. Ja, det är JÄVLIGT STÖRIGT NÄR HEN ALLTID LÄMNAR ODISKAD KAFFEKANNAN I DISKHON eller TJATAR OM ATT JAG MÅSTE ”TA I DÖRRHANDTAGEN” SÅ ATT DÖRREN INTE BLIR SKITIG. Eller när hen smaskar ett ägg och det är tyst i övriga lägenheten…. Men, är jag så jävla skön och härlig jämt? På samma sätt som en måste acceptera att kärleken kan gömma sig ibland, tror jag att det är viktigt att acceptera varandra. Och framförallt SE TILL SIG SJÄLV och sin egen icke-perfekthet.

*Prata fritt. Det här är nog det jag känt räddat vårt förhållande. Att kunna säga att ”nu känns det som om vi inte varit kära på ett tag, vad känner du?” utan att den andre freakr ur är så sjukt befriande. Eller lätta dåliga samvetet om att en kanske råkade flirta med en kille i lördags… (obs! behöver man ju inte heller berätta!). Att utgå från att vi aldrig vill varandra ont när vi pratar är viktigt. Och att inte försöka vinna diskussionen, utan istället fokusera på att lösa problemen så att vi kan fortsätta vara tillsammans. 

….Ok. Det var lite konkreta tips från mig. Jag följer de inte själv jämt och ibland är det så jävla jobbigt att vara ihop och älska någon. Men för mig har allt det alltid varit värt det och gett mig så otroligt mycket. Relationen med Anton berikar mig och mitt liv.

Och om du inte orkade läsa allt så handlar det väl helt enkelt om att:

Va snälla, ha roligt, acceptera varandra och dina känslor, och så ligger ni med varandra emellanåt.

STORT LYCKA TILL!