Ev: Vad fint att du uppnått så mycket det här året som du ville :) En sak som jag tänkt på är, att det är ganska unikt för dig som bloggare att du skriver om hur din och Antons relation kan vara jobbig/en balansgång/ångest osv ibland, och inte alltid bara rosa moln. Personligen läser jag ingen annan blogg där någon skriver så ärligt om sitt förhållande. Därför tycker jag att det är jättebra att du gör det!! Det skulle vara kul om du någon gång skrev om hur du ser på hur du behandlar och är öppen med er relation i bloggen. Hur du tänker kring det eller om du har några bakomliggande tankar som ingår i din ”bloggmoral”… haha eeh. Visste inte hur jag skulle formulera det där sista men kanske du förstod :)
Gott nytt år Hanna!!!! :)
Tack du underbara duvunge, detsamma! Jag tänker typ såhär: inte precisera vad vi krisar/bråkar om samt inte skriva om att det känns jobbigt när det faktiskt känns jobbigt, utan skriva om det i efterhand då det inte är lika ”nära”. Sen hade jag otroligt mycket ångest kring det här med kär vs. okär typ två år in i min relation. Jag hade nämligen aldrig hört/läst om att kärleksrelationer ska gå upp och ner. Tänk om det på den tiden hade funnits någon som bah ”men Hanna, det SKA kännas så som du känner, det är ingen fara, livet är ingen jävla saga som du ska leva upp till”, det hade ju varit så himmelens skönt. Och att det jag skriver kanske hjälper någon står ju faktiskt högre än att värna om någon slags skapad integritet.
Fredrika: Älskade master Hanna! Jag är en tjej på 16 år och går nu mitt första år i gymnasiet. Jag är väldans blyg av mig och har inte vågat vara social och skaffat nya vänner i gymnasiet. Har mått riktigt dåligt sedan skolan började i augusti, tappat lusten till allt känner att mina föräldrar är besvikna på mig för att deras dotter inte har några vänner osv… Är inte så att jag är utstött eller så, pratar ibland med någon från klassen och de små pratar med mig ibland. Men aldrig så att någon vill lägga upp planer med mig eller bjuda in mig på fester. Har lite fått en stämpel som den tråkiga tjejen som är duktig i skolan. På nyåret ska jag fira med min familj och mår så dåligt över detta. Min mamma har frågat mig om jag inte vill stanna hemma och fira med några kompisar eller om hon ska köra mig till någon fest. Och jag mår så dåligt över att säga till henne att nej det behövs inte, jag har ingen att fira med. Så nu undrar jag Hanna, har du några råd för hur jag ska våga mera 2014? Vill verkligen bli bättre och skaffa vänner och slippa all denna ångest. Snälla Hanna hjälp mig!
Älskade du. Jag har flera läsare som gav dig så himla bra svar. Jag tycker att du ska läsa dem. Du hittar dem här. Massa kärlek till dig <3 <3
Lina S: Hej Hanna! Det här är ganska off topic men jag skulle bara vilja tipsa dig, ifall du inte redan är med på noterna (vilket kan vara rätt troligt med tanke på ditt jobb samt ditt stora intresse för detta), om SVT:s miniserie Fröken Frimans krig! Kram på dig!
Hej Lina! Detta är iofs ingen fråga, men ett riktigt bra tips! Jag har sett serien och älskade den, speciellt soundtracket och han som spelar Jon….. men det kan bero på att han är Kristoffer och min KOMPIS. Här hittar ni serien om kvinnors kamp med att få bedriva eget i början av 1900-talet.
Madde: Oki, första gången ever jag kommenterar din blogg. Men vill i och med detta inlägg fråga om det verkligen stämmer att menskoppen kan ”trilla” så blodet rinner ut?. Läste det på din insta och har sedan dess blivit avskräckt till att köpa en menskopp… :(
Grattis till din första kommentar. Heheee ok jag KAN ha överdrivit om det här med att menskoppen kan välta //drama queen. Men grejen är ju att dne kan bli överfull och då tänker jag mig att den liksom hamnar på ”sniskan” och blodet rinner ut. Men så länge du ser till att tömma den hyfsat ofta så är det ingen fara. Lycka till i din kommande menskoppsrelation.
