Älskade ni.

Låt mig snälla berätta om mitt biobesök ikväll. Jag var nämligen på en förhandsvisning av filmen Gravity. Hade hört mycket bra om filmen (ok, enbart från Alex Schulmans i hans podcast) och hade därför höga förväntningar. Ungefär tio minuter in i filmen tänkte jag ”näe vad är detta”, en tanke som sedan utbyttes till något oklart. Jag minns nämligen inte eftersom jag var TOTALT uppslukad av denna film.

Vilket mästerverk! Jag, som annars OFTA tänker att ”nä nu får det ta slut” om filmer jag ändå tycker är bra, var under den sista timmen helt inne i denna film.  Är helt i chock över hur snyggt gjord den var? Så otroligt jävla vacker, speciellt bakom 3D-glasögonen. 

Älskar också att min Sandra Bullock äntligen får lite upprättelse. Tycker hon fått så mycket oförtjänt mycket kritik genom åren. Nu kanske creddkåren också kan börja tycka om henne.

Betyg:

…men jag har nästan svårt att sätta ord på varför. Det handlar nog om att filmen helt enkelt gav mig så mycket känslor genom subtila grejer. Ett exempel på det är hur extremt TUNG i kroppen jag kände mig då jag reste mig upp ur biostolen. Det var som om jag på riktigt trott att jag var tyngdlös genom filmen? Sedan skakade benen och jag hade kaninhjärta direkt efteråt. Insåg då att jag suttit spänd under hela biobesöket.

Var därför tvungen att kuta in på ett ölhak och svepa en öl i ren lugnande effekt. 

Aja. SE FILMEN. 

VARNING: kan trigga igång en del existentiell rymd-ångest hos dig. Men är samtidigt skön och betryggande på något vis. Världen är som den är liksom. Sjuk i huvet dvs.