Nu har jag sett ikapp tre säsonger av SKAM och vill nu prata om det. Med er. Kommer EVENTUELLT spoila lite grejer här, men är nog ingen fara om ni inte är superkänsliga.

Frånvaron av vuxna. 
Jag älskar OCH hatar den här ensamma världen som alla i Skam lever i. Hur det sällan läggs fokus eller ens pratas om vuxna eller föräldrar. Hur lärarna är huvudlösa och det aldrig någonsin blir ett ”vuxenperspektiv” på serien. Vuxna finns inte, eller är i alla fall helt ointressanta. Vilket de (fan, VI) faktiskt är i en artonåringsliv. Visst får jag en inblick hur vuxenvärlden svikit t.ex. William eller Noora men fokus hamnar aldrig där som det i andra ”ungdomsdraman” skrivna av vuxna så ofta gör.

Saker är sällan övertydliga.
Ångest, problem med maten eller homosexualitet behöver inte sägas rakt ut med ord, det kan i Skam berättas med nya grepp. Som när Vilde sorterar maten, eller Noora förklarar varför potatis är bra för dig. Det behöver inte vara någon som står framför spegeln och nyper sig i magen för att sen gå in och spy i bilden efter. De mer subtila scenerna berättar samma sak men gör det starkare och mer trovärdigt.

Trovärdigt.
…vilket leder oss in på det jag älskar mest med Skam. Det känns så satans trovärdigt. Nu ÄR inte jag 17 år, men jag är fan i kontakt med 17-åringar genom mitt jobb dagligen, och i ärlighetens namn kan jag vara trött på allt snack om ”målgrupp” och ”generationer” när det inte är sådana megaskillnader som vi hela tiden försöker få det till. Trovärdigheten i Skam är enorm. FANTASTISKA skådesspelarinsatser, rätt känsla för hur en använder teknik (typ scenen när de sitter och gapar framför en selfie och man FATTAR att de använder snap utan att regissören måste TRYCKA på det), en urladdad mobil, hur sms:en skrivs, ÄLSKAR att teknik är en naturlig del i serien utan att göra en grej av att ”ungdomar tar selfies” osv.

Heta scenerna.
Förlåt, är det ens LAGLIGT att gå igång på två 17-18-åringar som ligger? Men det här hånglet som skådisarna gör så jävla bra är helt otroligt? Känns som att man är där. Gillar också att hångelscenerna fortsätter 10 sekunder efter att man trodde att de skulle avslutas. Fan vad man hånglade när man var nykär och fan vad jag vill hångla när jag ser Skam!!!

Fotot.
Halloj vad bra och fint det är filmat. Morgonscenerna på Noora och William är helt otroliga! Ljussättningen, utsnittet, färgerna, tja allt. Gillar också hur kameran ofta känns direkt på och nära. Skakiga bilder, slow mo blandad med riktigt fint filmfoto får det att kännas 100% verkligt och okonstlat. Jag är helt omedveten om kameran samtidigt som det ibland känns som att jag tittar på konstfilm typ.

Musiksättningen.
I THINK YOU FREAKY AND I LIKE YOU A LOT! Alltsååååååååååå så bra musik? Allt från ny deephouse (lol) till Lykkeli och kommersiell musik. Allt känns superaktuellt och ibland supermodigt i musiksättningen.

Skådespelarna.
Ja, de måste få en egen kategori :-))) Hur HUR kan en sån egentligen överdriven och jobbig karaktär som Vilde ändå kännas så fantastisk trovärdig och älskvärd? Tycker den skådisen är helt magisk. Älskar egentligen alla karaktärer men typ Vilde, Noora och Isak är såpass trovärdiga att jag vill ringa dem i morrn och umgås, kan alltså knappt få in i huvudet att de inte finns på riktigt.

Behandlar orättvisor.
Har iofs tagit upp detta med subtila scener som blir starkare pga aldrig överspelat, men tycker det är helt fantastiskt när de pratar om feminism och Noora skäller på Vilde när hon kallar Eva ”slut” eller när Isak säger till Eskild att han inte är en sån ”homo-homo”, eller Sanas smarta comeback när t.ex. Isak frågar henne hur hon kan vara religiös.

Må denna serie  bli kultförklarad, vinna priser och sändas i varenda klassrum.

HEJ HEJ FRÅN MIG

PS. HÄR ser ni första säsongen. Vill ni se 2:a och 3:e tittar ni genom NRK (med norsk textning, det hjälper!).