Vaknar upp i ett soligt Åre men med grusiga backar. Klockan var strax innan elva då jag slog upp ögonen och SOM VANLIGT är jag den som vaknar sist i denna stuga. Hur hände det här? Att min person förvandlas till en lat, osportig, tråkig, fisande människa? Är så otroligt less på mig själv och över min bristande lust att åka skidor eller vara sportig just nu.

Och jag har liksom inte ens börjat. Värst är ändå det skavande samvetet över mina nya skidor som står i förådet. Jag fick dem av Anton och mina svärisar i julklapp och nu står skidorna bara där och blir kalla. Men jag VILL/HAR INGEN LUST/ORKAR inte åka skidor i grusiga backar. 

Jag funderar mycket på det här vad en gör för andras skull och för sin egen skull. Runt jul läste jag tamejfan tjugo krönikor från kvinnor som kände hur de inte räckte till i julmyset. De hann inte göra egen skinka, pynta perfekta granen, baka etc. Jag tänkte för mig själv ”jaha?” och kunde absolut inte identifiera mig med den pressen och kände mig nästan dålig pga det. Men tänker att det  KANSKE beror på att jag helt enkelt inte umgås med människor som håller på och gör egen skinka, alternativt identifierar mig som en person som uppfyller andra ”krav”.

Dessa krav hörrni. Fy fan. 

När det kommer till att vara en ”sportig” och ”frilufsande” människa förstår jag ju precis vad krönikörkvinnorna menar med en press en inte kan leva upp till. Jag VILL ju vara sportig. Jag VILL tycka om att åka skidor, VILL bli rosig om kinderna och gå omrking i ett jävla underställ, VILL dricka en öl i backen (vill jag nästan mest…) och framförallt VILL jag ge mina eventuella framtida barn ett sportigt utomhusliv. 

SÅ VAD ÄR PROBLEMET DÅ HANNA PERSSON? 

Jag orkar inte. Eller det är egentligen bara ett svepskäl, jag vet ju det. Den riktiga anledningen handlar ju helt enkelt om att jag är livrädd för att känna mig ……dålig. 

Jag tror det här med mitt dåliga sport-självförtoende grundar sig i barndomen. Jag var aldrig bra på sport och när jag väl ville börja med något var jag aldrig bäst på en gång (såklart). Ofta var jag rätt dåligt ganska länge. Och vem i helvete vill vara DÅLIG på något? Jag började istället hata sport och identifiera mig som en slags ”estet” som hellre spelade teater, ritade och skrev istället för att röra på min kropp. Därför är jag ju så enormt obekväm i den här typen av sportiga sammanhang.

Nu ska jag grina lite. Sen åka och göra något jag är mycket bekväm med: shoppa. 

Och förhoppningsvis uppfyller jag kravet om att vara en ung snygg tjej ;-)))))

TJOHOOOO!! ÄLSKA LIVET!!