Läser gårdagens artikel i PassionforBusiness och blir ….frustrerad. Hur kvinnors texter bedöms som sämre av både män och kvinnor. I forskningen har det framkommit att när ett mansnamn står som författare till en text så uppfattas den som genomtänkt, välskriven och övertygande. Byts namnet ut till en kvinnas uppfattas texten som rörig, oklar och sämre.
Att födas som kvinna är fortfarande idag är att födas som något sämre. Något annat. Något som aldrig fullt ut tillhör det samhälle hon lever i, OAVSETT vad hon faktiskt gör. Det är sån otroligt kvävande vetskap.
En vetskap som gör att många kvinnor räds för att ta plats i medier, en vetskap som gör att kvinnliga debattörer debatterar under mansnamn och en vetskap som fick Joanne Rowling att ge ut Harry Potter under pseudonymen J.K Rowling.
Det är en olustig och skrämmande vetskap som hängt med från 1800-talets Victoria Benedictsson (pseudonym Ernst Ahlgren) till… just i detta nu.
När ska det sluta? Hur kan någon hävda att könsroller inte är skadliga när det finns den här typen av forskning som visar just det? För så länge vi fortsätter förmedla och reproducera skadliga könsroller finns inget slut på det här. Hur vi värderas efter våra kön står inte fritt från övriga samhället vi lever i. Allt hänger ihop.
Och just därför är det viktigt att ta ”genustjafset” på allvar.
Utdrag från artikeln:
”– Huvudskälet är att vi uppfattar män och kvinnor annorlunda, säger Tomas Dalström om det faktum att kvinnors texter bedöms som sämre. Av både män och kvinnor.
På vilket sätt tar du upp detta i din bok Bäst i text Läseboken/Skrivboken?
– Forskare har tagit en text och undertecknat den med antingen ett mans- eller kvinnonamn. Undersökningen har upprepats flera gånger både i Sverige och utomlands.
*Mannens text uppfattades som genomtänkt, välskriven och övertygande.
*Kvinnans som rörig, oklar och svår att förstå.
*Även kvinnor uppfattade kvinnans text som sämre.
– En annan undersökning hade manuset till Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap som utgångspunkt. Namnet på huvudpersonerna ändrades – man lät mannen framföra kvinnans repliker och tvärtom i hälften av testerna. De som läste texterna ansåg att:
*Kvinnan var mer bevekande, känslosam, personlig, undergiven och öppen – oavsett om hon hade originalmanusets kvinnliga repliker eller undersökningens manliga repliker
*Mannen ansågs vara mer framgångsrik och nonchalant jämfört med kvinnan oavsett vilka repliker han hade.
– Jag ringde upp professor emeritus Jan Einarsson, som var med och gjorde den första svenska undersökningen. Han gav ut boken ”Språksociologi” 2009. I den har han bland annat tittat på ny forskning. Han sa: ”Jag kan konstatera att resultaten liknar de vi kom fram till för snart 30 år sedan.”
