1. Min partner vill inte kalla sig feminist, vad gör jag?
Har svarat på den här frågan förut, men jag ger mig pån’ igen! Får fortfarande mejl och kommentarer som undrar hur jag tänker i det här. Först och främst tänker jag att det handlar väl om hur partnern ser på feminism, handlar det om okunskap? Fördomar? Osäkerhet? Jag kan tycka att det verkligen är varje människas ansvar att ta reda på information, i SYNNERHET om en ska vara ”emot” någonting. Då gäller det att faktiskt förstå vad det är man motsätter sig. Vore väl märkligt om jag aktivt motsatte mig att äta makaroner, trots att jag aldrig smakat, och grundade min motsättning på vad jag hört av en polare eller liknande.
Gällande feminismen finns det otroligt mycket information att hämta i bloggar, sajter, klassisk litteratur etc. Om du orkar är det såklart fint/härligt om du vill dela med dig av din kunskap inom feminismen till din partner. Men jag tycker inte att det är ditt ansvar.
Feminism handlar om alla människors lika värde. Det handlar om att se att vi lever i en värld där du drar fördelar av att vara vit, av att vara man, av att vara heterosexuell. Klass och och funktionshinder är ytterligare maktfaktorer som feminismen tar hänsyn till. Det handlar om att se detta, erkänna detta och vilja jobba mot att världen ser ut så.
OM partnern, trots denna information, fortfarande är anti feminismen. Tja, är det verkligen någon du faktiskt vill spendera ditt liv med?
2. Hur får man jobb på tv?
Jag jobbar ju inte riktigt på tv….. jobbar ju med webb-tv…. SOM ÄR BÄST!!!! Såklart finns det tusen vägar! Men grundlagarna är väl:
*Var hyfsat vettig. Värsta karriärrådet jag vet är ”ligg på!”, ”var ihärdig!” osv.. När jag har rekryterat praktikanter mf. har jag alltid avskräckts av personer som ringt och mejlat med TJAT.
*Plugga mediekommunikation/journalistik/produktion etc. Har du svårt att komma in på universitetet eller gillar inte hur skolformen ser ut? Sök folkhögskola eller KY! Det är lättare att få praktik när en iaf läser något i ämnet 8-))))
*Slit. Försök visa att du gillar det du gör! Hatar du det? LJUG!
3. Hur får man det att hålla?
Är så jävla hungrig att jag håller detta kort nu, men jag tänker lite såhär: Niklas Strömstedts mamma sa en gång i nåt program om kärlek att: saker och ting kommer hända i livet men att man fortfarande kan vara ”varandras människor”. Det var det finaste jag hört. Jag tror ju att Anton är min människa. Förhoppningsvis kommer vi hänga med varandra resten av livet, men då gäller det att vara jävligt accepterande mot varandra. Låta varandra vara ifred i perioder. Vara ärliga. Schyssta. Försöka hitta på grejer emellanåt. Ligg ibland. Bråka ut irritationer. Prata, prata. Låta den andra utvecklas i det hen vill. Stötta. Peppa. Ta vara på kär-perioder. Drömma ihop. Och inte låta din partner se när du typ äter snor (inte varje gång iaf).
KRAM, ÄLSKAR ER OCH ATT FÅ LEKA MASTER IBLAND. Hoppas ni blev nöjda med svaren <3 <3 <3
