Älskade ni
Hör sitter jag, med munnen min som ett litet streck! Hur är det med er, har ni varit på stand up någon gång? Vad tycker ni? Jag har alltid varit lite ängslig kring det. Känns som om många skämt bygger på att spela på stereotyper plus att jag är LIVRÄDD för pinsamma tystnader. Det måste jag nog öva på. Kan verkligen få panik av en ”dålig publik”. Därför måste jag fejkskratta och jubla jättemycket oavsett vilken teater eller konsert jag varit på.
Men ikväll fejkskrattade jag kanske 1 gång av 10. För det var verkligen KUL?! Men hade iofs druckit vin och en Kaffe Karlsson…….
Åh. Såg förresten att jag fått några kommentarer kring vårt förra pod-avsnitt och vill ju hemskt gärna svara på dem här. Gör det här:
(obs! med ungefärliga citat pga fler som frågat typ samma grej).
”Varför säger du att det är knäppt att amma ett barn tills de är 2 år?”
Inte helt oväntat blir folk gälna när en snackar amning. Och det förstår jag. Vi verkar ju leva i en värld som ska tycka så jävulskt mycket om det som är mellan en tutte och en bebis. Och nu råkade jag också tycka något om det. Ångrade mig snabbt. Om jag får barn kommer jag fan fladdra fritt med mina bröst pga finns inget som provocerar mig så mer som personer som provoceras av amning, MEN jag uttryckte mig kring det konstiga, eller nej, ROLIGA, i att ett barn som kan prata frågar efter en tutte. Som att man är ett gåendes kylskåp liksom. Men det är klart att en VERKLIGEN inte ska bry sig om det. Fan, amningsregler bör fan förintas. Förlåt.
”Varför heter inte podden Martins och Hannas pod eftersom det är er bådas?!?!?!?”
Martin var ju inte med från början, vilket gör att den från start hetat ”HanaPee’s otroliga podcast”. Känns ju jättekonstigt att byta nu. Jag älskar Martin, men vafan.
”Varför är du så dryg mot Martin och varför känns dt som om du tror dig alltid veta bäst?”
Haha nä. Åh. Han KAN ta det. Tycker inte als att jag är SÅ dryg mot honom? Är ju VERKLIGEN med kärlek. Efter många pod-avsnitt är ni många som antingen tycker att vi är för ursäktande/ängsliga eller sanningssägare/tror oss veta bäst, så tja, jag antar att jag inte kan göra alla nöjda. Och sen….. jag vet ju oftast….. bäst. Närå. Jorå. Nej. *ägnslig*.
”Varför sa du Hanna att ”det är svårt att veta vad man vill i ett heteronormativt samhälle” och inte tänkte att Beatrice Eli kunde vara bisexuell?”
Oj. Den här frågan gjorde mig förundrad eftersom jag VERKLIGEN tänkte att det var det hon …var. Kände ju att diskussionen om ”förändring” handlade om läppglans till näsring dvs. STILFÖRÄNDRING. Något vi också snabbt konstaterade är ju modigare att göra ju större kontrasterna är, typ. Angående heteronormativt samhälle står jag ju verkligen fast vid det. Det är kalrt att sexuell läggning inte handlar om vad man VILL, utan något du ÄR. Men det är klart att när du lever i ett samhälle som är uppbyggt kring att du ska vara hetero, så är det väl inte konstigt att människor som inte identifierar sig som det mår dåligt och har det tufft. Angående bisexualitet så är det ju verkligen ett faktum att det är något som ofta osynlighetsgörs i gayvärlden, borde ha varit tydligare där. KRAM.
Hoppas det blev lite klarare nu. Älskar er alla. Hoppas ni kan lyssna med ett filter som säger ”JA, FÖRMODLIGEN MENAR DE INGENTING ILLA UTAN ÄR TVÅ VÄNNER SOM SNACKAR PÅ ETT SÄTT SÅ ATT MICKEN GLÖMS BORT IBLAND”. Vore gött.
