Andra avsnittet av Stjärnhoppningen ser ni här.

HAHAHHAAAAAAHAHAHHAAA !!!!!!

Satt och SKREK framför teven av premiären av Stjärnhoppningen i svt. Herregud vad kul det va att se alla och framförallt sig själv och sin USLA ridning i början. Jag var verkligen mer rädd än vad jag förstod innan.

Det ser så fjantigt ut på teve men det var verkligen urläskigt och jag är så stolt över att jag lyckades komma över allt det där.

Men ärligt talat, ur DRAMATISK kan en person vara? Skrattar ihjäl mig.

Ni ser programmet här – vill gärna veta vad ni tycker sen!

Idag var jag en sekund från att ställa in ridningen. Jag kände mig lite småsjuk, har jobbat i typ 14 dagar i sträck och var helt slut på energi. Men så tänkte jag på den där mulen.

Så jag hoppade på bussen i en timma och tog mig ut till mulen. När vi gick in i hagen för att hämta honom kom han fram till oss och ville hälsa. Tror inte på att översätta mänskliga beteenden till ett djur, men det KÄNDES som att han kände igen min röst och ville hälsa.

Älskade lilla mulen!

Sen travade vi över tighta bommar och i en bana som Sabrina hade byggt upp i paddocken. Det gick helt okej efter mina 2 veckor borta från ridningen. Jag tycker alltid att de sista tio minuterna är roligast för då har jag liksom ”kommit in” i det och känner mig trygg med Spex.

Fick upp honom i galopp i slutet av lektionen också, kändes bra. Förutom den sjuka detaljen att jag måste försöka SITTA i trav innan galoppen. Han vägrar annars. Alltså HUUUUR sitter man i trav? Skumpar bara :-(

OBS jag fick ju jättelätt upp honom i galopp (OCH HOPPADE!) rätt högt i galopp på tv-inspelningen (får nog inte berätta mer än så…) men när han är på ”hemmaplan” ställer han helt andra krav på mig. Då blir han typ …lat? Eller i alla fall opigg när det kommer till mitt sätt att rida.

Avslutningen är mysig. Svettig hästrygg och trycka näsan mot halsen och andas in. Borsta, borsta benen och ryggen. Klappa hårt på halsen och berömma.

Det var allt för denna gång.

Gnägg gnägg

Hallå hallå

Red Spex idag igen och det gick väl SÅDÄR. Planen var att galoppera över bommar/låga hinder och då känns det såklart röva när man inte lyckas ta sig an det, men jag hade stora problem att få upp honom i galopp idag. Jag tror att det handlar om att han känner att jag ”kan” mer nu, men ändå inte har rätt teknik i galoppen.

Jag tror att min mesighet och att jag överlag är lite ”hit och dit” som person är min största motgång när det kommer till min ridning. Men kanske också varför jag tycker det är så kul också? Jag MÅSTE vara bestämd dels i själva tekniken (som är supersvår) men också var jag vill rida hästen någonstans, riktning osv. för att hästen ska lyssna.

Håller också på att kämpar med ”dåligt samvete” för Spex pga är rädd att jag tar i för hårt, är otydligt etc. Allt han vill är ju att vara en ”duktig häst” (nåja nästan hela tiden) och så känner jag att jag inte är tillräckligt tydlig tillbaka, ger dubbla signaler och kanske ställde krav som jag inte är redo för än.

Äh vad vet jag, vet bara att jag är så otroligt taggad på att rida på tisdag igen. Då ska jag göra ALLT för att rida mitt absolut bästa.

Vem vet, säger kanske upp mig och gör det här på heltid? Lol

Gnägg gnägg

Jag är fortfarande väldigt kär i Spex. Börjar närma sig obehag nu nästan? Tänker på honom och ler så att ögonen vattnas… Kan också ha att göra med att jag har enorm pms och är väldigt känslosam (storbråkade t.ex med min kille nyss) men hos Spex märktes inte pms:en – tvärtom.

Undra om läkare kan börja skriva ut hästar som pms-medicin? Skulle uppskattas tbh.

Jag är så glad för dagens ridpass. Jag har ju haft svårt att galoppera med Spex men idag hittade jag ”det”, fick upp honom i galopp själv och även om jag bara vågade en långsida så SATT JAG NER i galoppen och kände att jag trots allt hade kontroll i hans stora galopp.

Och så fick jag testa att hoppa lite också! Hela 45 cm! Dock i trav (som jag är väldigt säker i) men satan vad det kändes? Blev helt chockad då jag såg Spexs lilla skalle vara så långt upp i hoppet. Blev lite baktung första två gångerna men sen tredje gången stod jag upp så som man ska göra och det kändes mycket bättre.

På söndag ses vi igen, och vet ni? Jag tänkte testa att hoppa i galopp.

Shit alltså. Om jag skrev det på bloggen så måste det ske 8-I

Gnägg gnägg