En av mina bästisar, Carro, krystade för sex veckor sedan ut Julian. Det är den första bebisen i vårt gäng och vi alla tävlar om hans uppmärksamhet. Carro har utmärkt mig till ”Rolighetsminister”….. vilket ni kan se att jag verkligen lever upp till.

Åh. Bebisar alltså. Can’t live with them, can’t live without them. Undrar när den där riktiga JAG-VILL-HA-EN-UNGE-KÄNSLAN egentligen kommer? Ni som har barn kanske vet?Jag menar, jag älskar ju myset. Men är i övrigt för självisk för att skaffa barn nu tror jag. Min dator går alltid före. Är inte heller sådär superöverintresserad av själva familjelivet…. jag menar…. vill ju sitta vid datorn och dricka rödvin. Gå ut. Resa. Vara LAT. 

Men Julian får det i alla fall att hända NÅGOT i livmodern min. Kan eventuellt också vara mensvärk.