Något jag ställer mig rejält tveksam till är det här greppet att beskylla någon man inte håller med för att ha haft en dålig uppväxt. 

Exempel hittad på Lady Dahmers facebooksida (gilla den pga länkar ofta till läsvärda saker): 

Detta har jag sett vid oräkneliga tillfällen; en ickeman sågas vid fotknölarna med motiveringen att  ”hon måste ju ha haft en dålig uppväxt” eller varför inte ”hon måste ha blivit slagen av sin pappa” (inte alls särskilt ovanligt i feministers kommentarsfält).

För ett kändare exempel kan vi ta författaren av SCUM-manifestet, Valerie Solanas, som så många gånger har avfärdats som enbart en ”bitter manshaterska” på grund av att hon blev utsatt för incest i sin uppväxt.

Varför i all världen skulle en sådan sak som en traumatisk uppväxt ogiltigförklara en människas analyser, åsikter och ståndpunkter. 

Känner att denna tweet passar in här, även om den adresserar detta (Länk SvD. Varning för mkt obehaglig artikel gällande kvinnomisshandel)

Det här att lägga skam på människor som har varit med om/är utsatta för våld och andra svårigheter, inte sällan av sina fäder eller andra män, vad handlar det om egentligen? 

Vad det än är så är så vet jag vad jag tycker om fenomenet att kasta ”svår uppväxt”-kortet på meningsmotståndare och samhällskritiker. Jag tycker att det ett oempatiskt härskargrepp. Att det är förminskande, kränkande och extremt osympatiskt.

Jag är helt övertygad om att detta hänger ihop med vad Hej Blekk skriver i inlägget ”Det spelar ingen roll om jag är ett ‘vandrande exempel på att psykvården i vårt land inte fungerar'” (utsökt blogg, börja följ). 

Utdrag:

Jag avslutar inlägget med ännu en tweet från Stina Wollter.