Idag packade vi ihop några ”dammsugare” och en kolsyrad 1,5-litrare med vatten och drog till Ragnhildsholmen precis utanför Kungälv. Ragnhildsholmen är alltså resterna från en gammal fästning från flera hundra miljoner år sedan. 

Där fanns förutom ett rikt fågel- och växtliv även: en familj som spelade in nån slags familjefilm, en pappa som vi kan kalla ”murklättraren” samt ett äldre par med både hund och gångstavar.

Den äldre damen med hund sa att det fanns en ”utställning” ett par kilometer därifrån som vi ”borde kolla in”. Den äldre mannen med stavar sa att det ”bara var en massa vitaminer” och att det ”måste finnas nån måtta på det goda”. När vi drog dit upptäckte vi att det inte alls var nån ”utställning” utan en sånt där ställe med självplock där man kan plocka sina egna grödor. 

Till exempel kunde man plocka sin egna vitkål och korriander. 

Så vi for vidare på andra äventyr. Men innan vi lämnade holmen lyssnade vi på en inspelad guidning om platsen på mobilen (det kostade inte mer än vanlig samtalstaxa). Där påstod rösten att ”sista gången som Ragnhildsholmen nämndes var år 1311”. Och det var länge sen tycker jag. Alltså kom igen, den måste ju ha nämnds mer de senaste 700 åren. Jävligt suspekt.

Och här har jag lyckats fångas på bild när jag böjer mig framåt för att granska om jag har fått mens. Den är nämligen nio dagar sen och jag väntar mig den explossivt vilken dag som helst. Ni med menscykel som läser detta förstår säkert vad jag talar om för typ av oro. Obs är inte gravid obs obs.