Artisten, konstnären, författaren och politikern Magdalena Nordin har skrivit en ny bok som släpps snart.
Och jag har så klart satt mig på väntelistan för jag vill ha boken i brevlådan så snart som det går.
Dom flesta vet nog redan vem Magdalena Nordin är men för er som inte vet kan jag säga att hon är en mångsysslare från Umeå som har gjort sina fiskar varma i dom flesta vatten, allt från dokusåpa och glamorösa liveframträdanden till att dra i en spak inom industrin. Hennes motto tycks vara att inte vara rädd att resa sig upp och sätta sig på tåget till en annan ort.
Häromåret arbetade hon som bildlärare på Vilhelminas högstadium Hembergsskolan och det är den perioden som boken berör. Jag ser fram emot att läsa denna bok oerhört mycket och ni kan räkna med en recension så fort som det finns möjlighet.
Här är ett utdrag från boken:
”Vaknade och förstod inte vart jag var eller var klockan var. Trodde det var morgon. Började hyperventilera och fick ångest. Känner mig maktlös. Orkade inte gå ända till affären eftersom det var kallt, trots att jag var sötsugen. Så jag plockade upp ett wienerbröd ur soporna hemma och åt upp. ”
Och så här står det också:
Det måste finnas någon väg ut ur det här är en roman eller självbiografi, där författaren tar läsarna med på en brokig och självutlämnande resa. Under ett år får vi följa Magdalena Nordin då hon bryter upp från ett sjuårigt förhållande, flyttar till Västerbottens inland, börjar skriva nätdagbok och försöker orientera sig i en tillvaro av själsligt, ekonomiskt och kulturellt förfall. En känsla av tomhet och smärtsam ödslighet vilar över sidorna, men all vanmakt till trots: den rena, koncentrerade prosan gör att vi mer eller mindre frivilligt sugs med.
Vill ni bekanta er mer med Nordin så kan ni hitta hennes blogg >>här<<.
Min spontana tanke när jag läste det första citatet var ”varför hade hon slängt ett wienerbröd i soporna?”
För att det är gammalt och oätligt. Och för att man redan ätit två (köper 3 för 20 kr) och egentligen inte borde äta en tredje.