Jag läste den här krönikan av Hannah W Almerud. Krönikan är nån slags bikt eller liknande för att hon hämtar sitt barn sist från förskolan.

Och jag tänker inte säga nåt om det. Precis som hon skriver så är inte antalet timmar i hemmet ett pålitligt mått på hur bra förälder man är.  Kollar man snett på heltidsarbetande mödrar så är man nog ganska garanterat en dömande imbecill. Almerud är ingen dålig mamma på grund av att hon hämtar sist, punkt.

Men jag fastnade på den här meningen: 

”Snälla, påminn om att min mormors – och även min mammas – generation slogs för det här. Att kvinnor ska få jobba heltid. ”

För jag tror inte att det är så. Jag tror inte att kvinnorna före oss slogs för att kvinnor ska få jobba heltid medan barnen är på dagis. Jag tror verkligen inte det. Kvinnor har kämpat för frihet, och jag tror inte att lönearbete är synonymt med frihet. 

Ja jag vet att jag ryckt en mening ur hennes krönika nu och att hon nog menade att kvinnor har kämpat för möjligheten att kunna arbeta heltid och på så sätt kunna försörja sig oberoende av en man. För pengar är viktiga i nuvarande samhällsmaskin.

Men jag betvivlar starkt att kvinnor före oss har kämpat för att vi ska nöja oss med en samhällsmaskin som gör att vi, för att få smaka på denna ”frihet”, måste lämna ifrån oss barnen till olika typer av inrättningar, där dom förväntas vara typ hela dagarna??