Det är något visst med barndomens luggar.
Frans har skrivit om Sally Löwengrips lugg, frisör Odd Spångberg, och jag känner att jag måste ta Odd i starkt försvar här.
Odd är inte den första och garanterat inte den sista föräldern som tycks ha klippt barnet mitt under ett lättare epelepsianfall.
Här är en bild på mig taget i Latikberg uppskattningsvis sommaren -86 eller -87:
Att barndomens luggar så ofta ser ut som dom gör beror på flera saker. Här är några:
1. Det är på alla sätt ovärt att gå till en yrkesperson.
2. Barn rör sig konstant.
3. Barn är ganska stilla när dom sover men det är inte enkelt för det.
4. Föräldern tycker att det är gulligt eller bryr sig inte.
Assymetriska eller på annat sätt tankeväckande luggar en naturlig del av mångas barndom, och jag blir glad när människor som Odd Spångberg tar på sig ansvaret till att föra denna älskvärda tradition vidare.
Räck upp en hand (eller gilla och dela) om ni också har haft den här typen av lugg.
RÄCKER UPP HANDEN. Dock var det jag själv som gick loss med saxen som femåring…
Det var egentligen inte alls därför jag skulle kommentera, ville upplysa dig om att prästen i min kyrka citerade ditt blogginlägg i predikan idag!!! (det där 5 saker du lärt dig om Gud)
Det gjorde mig varm och glad i hjärtat för jag har läst din blogg i flera år, och att prästen (i en ny församling som jag just börjat söka mig till) nämnde dig fick mig att känna mig glad och hemma och som ett tecken att det här kan bli min kyrka!!
Herrens frid :D
Räcker upp handen:) Och när man är sådär pytteliten så bryr man sig ju inte så värst precis….