Flyttens tid är inne och vi håller nu på att ta vårt pick och pack för att förflytta oss ca 200 meter till vårt nya boende. 

Vi fick nycklarna idag och jag har varit där inne och gått och det är FAB. Jag kommer att trivas så bra där. Bara det här att utsikten inte är rakt in i nån annans fönster. FAB.

Det är inte med någon sorg alls som jag lämnar den här jävla skitlägenheten som vi har bott i senaste fem åren. Hehe. He. Nä men visst är jag glad att jag har haft nånstans att bo och att vi har haft en fungerande bovärd osv. Men lägenheten är så jävla dumt planerad och det här korkgolvet i plast som täcker halva lägenheten får mig faktiskt att vilja spy lite. 

Så… nästa gång jag bloggar så gör jag det kanske från nya lägenheten!

Ibland märker man att typ Maybelline har kommit med en ny mascara och skickar ut gratisprov för helt plötsligt börjar varenda jävla bloggare i hela Sverige att recensera eller nämna just den mascaran. 

Samma verkar hända just nu med Zlatan för varenda offentlig kvinna i hela landet har helt plötsligt börja ”stöta ihop” med Zlatan ”slumpmässigt”. 

Här har vi en bild från Molly Sandéns instagram där hon bara ”råkar” sitta och äta middag vid ett bord i närheten av Zlatan. 

Här är en bild från Agneta Sjödins facebooksida precis efter det att hon råkat köra ner handen i en köttmixer och förlorat flera fingrar. Men såna småsaker hindrar en ju inte att ta bild med Zlatan när han ”av en händelse” är i närheten.

Och så har vi Isabella Löwengrip som stött ihop med Zlatan och jämför det hela med att träffa Reinfeldt för första gången (andra och tredje gången är tråkiga). 

Vad är Zlatan up to egentligen? Har hans agenter sagt åt honom att han måste ta och vinna tillbaka kvinnor till sin sida efter det att han försökte slita ut och trampa på våra hjärtan? 

 Tro inte att jag går på det här Zlatan! Bara för att jag råkar älska Agneta Sjödin, Molly Sandén och Isabella Löwengrip så betyder inte det att jag går på dina billiga trix. 

Jag är mer rädd för livet än vad jag är för döden. Jag är rädd varje dag för allt och alla möjliga, men döden är tyst och den skrämmer mig inte särskilt.

Jag känner mig som en malplacerad utomjordning för det mesta. Jag känner mig främmande inför andra och jag känner mig främmande inför mig själv. Kroppen är konstig, saker som vi måste göra för att överleva är konstiga och världen är fylld med konstiga känslor och relationer. Jag känner mig inte säker på nånting någonsin och jag hittar ingen trygghet i vare sig mig själv eller i min omgivning, för allting förändras hela tiden och ingenting är stilla.

Det som gör döden ointressant som lösning är att jag betvivlar starkt att den skulle innebära någon frid. Jag tror att den bara förlänger problem och kanske till och med försvårar alltihop. Orka ta risken att göra saker ännu krångligare.

Ibland undrar jag om jag kanske kan ha kommit hit för att utforska den här världen, förstå att det inte är nån idé att försöka förstå nånting och sen bara balla ur rejält. 

Jag läste den här artikeln på Omni (nyhetsappen) 

Och jag blev inspirerad. Här är en lista på användbara skämt som du kan dra för dina bästa polare!

1. Tvättstugestrumpan 
   Ta reda på när din kompis har tvättid, bryt dig sedan in och lägg strumpklädda hamstrar i tumlaren. 
    
2. The flipper 
   Bjud hem din vän för att se the Cove och äta middag. Avslöja sedan att ni ätit delfinkött…. FRÅN TAIJI. 
    
3. Hundtricket
   Bryt dig in i din väns hem, bedöva vännens hund med bedövningspilar och häng upp den i baktassarna i vardagsrumslampan. Skriv ”You´re next” med blod över hela väggen. 
    
4. Den oetiska djurtransporten
   Överfall din vän med kloroform. Släng därefter vännen i en container fylld med nötkreatur och skicka containern till Australien med det lastfartyg som ställer minst frågor.
    
5. Grottäventyret
   Ta med din vän till ett outforskat grottsystem i skogen. Lura in kompisen i grottsystemet och när ni är långt inne i grottan avslöjar du att du hade en affär med kompisens nu avlidne partner. Sätt en ishacka i vännens ben och spring därifrån. 

Jag har en del grejer på mitt cv men tyvärr finns där få saker som har något som helst värde på arbetsmarknaden.

Till exempel den där gången jag stod framför Kungälvs första maj-tåg och viftade med en ros.

Det var en stor stund för mig och jag tror att jag fick ett hum om hur Jack Dawson måste ha känt när han stod längst fram i fören på Titanic. Synd bara att Kungälvs kommunfullmäktige typ gaddade ihop sig och sa åt mig att back the fuck off annars skulle jag få stryk. Dom sa att dom först skulle backstabba mig sen skulle dom tydligen rulla in mig i en matta och köra över mig med en plogbil. Skoja, dom bad mig vänligt.

Nä nu ska jag sova. Skrev det här mest för att jag har en släng av insomnia.