Jag har *av nån anledning* börjat tänka på saker som kan hjälpa en att överleva cykelturen. Här får ni en lista på mina fem bästa tipz! 

1. Lämpliga kläder. 
Ni vet hur motorcykelnissar kör med läderställ? Det är inte bara för att dom vill se ut som glansiga ollon utan det är också för att dom vill kunna ramla av motorcykeln utan att riva av halva kroppen som moroten mot rivjärnet. Därför ska du investera i en riktigt snygg jeansdress innan du sätter dig på cykeln; jeans står emot asfalt bättre än flygig tunn silke, det förstår alla. 

Det förstår LeAnne Rimes.

2. Ut med armarna! 
Ifall du ska svänga så ska du göra det tydligt och med bravur. Ska du svänga höger? Ut med höger arm, tydligt och klart! Vänster? Ut med vänster arm!!! Ska du snett upp åt höger? HEIL HITLER! Hahaha. Nej jag skojar bara. Jag skojar bara… *torkar ur ögat med pekfingret*. Men visa medtrafikanter tydligt åt vilket håll du ska. På så sätt kan dom förbereda sig både fysiskt och mentalt på dina trafiknycker och slipper bli överraskade och till exempel köra på dig så att du krossas och dör.

3. Stanna och gå över övergångsställ
Det här gör jag nästan alltid: när jag närmar mig ett övergångsställ så slänger jag mig av cykeln och GÅR över vägen. Ibland kan jag få för mig att bilisterna blir förbannade på mig för att det går så mycket långsammare att gå över vägen i stället för att cykla.. men det får dom väl bli i så fall. Fuck dem! I Aint here to please! 

4. Reflexväst och belysning
Det här är min favorit för jag tycker om att synas och få uppmärksamhet. Reflexer och lampor ger mig allt det! Att reflexväst också är på väg att bli fasion gör ju inte saken sämre. Om inte annat ger det ett auktoritärt intryck eftersom man ser ut som en funktionär från typ Roskildefestivalen. 

5. Hjälm
Egentligen borde jag inte behöva skriva den här men det finns vuxna som inbillar sig att det är coolt och streetcred att cykla utan hjälm. Ja jag vet. Så pinsamt. Jag skäms å deras vägnar och tar nu en tyst minut för att kunna be en stilla bön för deras undermåliga slutledningsförmåga.

Vi skippar alla hjälmen nån gång då och då för att inte sabba frissan men tro inte för en sekund att människor som du korsar på gatan kommer att titta på din hjälmfria hjässa å ba ”shit den här personen har verkligen allt jag drömde om som barn”. 

Jag personligen ger intrycket av att ha en ganska stor hjärna när jag har hjälm, men det är lugnt för enligt vissa alternativa arkeologer så tillhörde människor med stora hjärnor en högt stående människoras förr i tiden, som till exempel drottning Nefertiti i Afrika.  

Lycka till och ta hand om er i trafiken. 

Jag läser en del om illuminati, månsekter och mystiska religioner och såvitt jag kan bedöma så finns dessa olika gemenskaper utspridda exakt överallt i världen. 

Och jag är skitbesviken över att jag inte har blivit inbjuden till någon än. Vad är dessa sekters och hemliga sällskaps jävla problem? 

Okej jag fattar att jag inte är tillräckligt framgångsrik för att bli en sk ”illuminati puppet” (och det vill jag nog inte bli heller efter allt jag läst) men dom andra sekterna som typ bara letar efter allmänt förvirrade och utstötta jävlar, varför har inte dom hört av sig?

Jag blir förbannad. Här sitter jag och känner av månens alla faser och känner en stark connection till naturen. Jag är helt övertygad av reinkarnation, drömmer sanndrömar och fan och hans moster, men ingen hednisk rörelse hör nånsinn av sig till mig!

Är så besviken på det andliga systemet som råder i världen idag. Och inte verkar dom ha twitter heller? Hade det funnits nån logik hade jag redan varit med i nån mystisk månsekt för länge sen. Men nä. Här sitter jag och stirrar på löv, undviker folk och pratar med träd helt jävla för mig själv.

EXAKT SÅ HÄR KÄNNS DET.

Och säg inte att jag har ”fått inbjudningar” men inte varit ”tillräckligt öppen” för att svara. 

Herregud. Bjud in mig till en sekt?? Besök mig i en dröm och bestäm tid och plats för en intervju? Erbjud mig framgång i utbyte mot att jag tatuerar ett jävla ”all seeing eye” och en pyramid på handleden? Jag kanske inte säger ja men det vet ni ju inte förrän ni frågat?? 

Förra veckan gick min cykel av i två delar men idag är jag uppe på sadeln igen och ”rider” genom ”öknen” som den ”indian” jag är ”ment to be”. 

Jag älskar min nya cykel. Jag kan nog säga att den är min baby. Min baby bicyckle and I love it so. Vi har typ samma relation som Jack och Rose hade i Titanic – ni vet: ”If you jump, I jump”. 

Men gud varför liknar jag min relation till cykeln med ett par som träffades på ett sjunkande skepp varav den ena parten avled??? Allt jag menar är att ifall cykeln kör över ett gupp så guppar jag med. ”If you jump, I jump”, ni fattar va?

Jaja skit samma, jag köpte en med dubbla rör i stommen för att va säker samt frågade försäljaren/cykelexperten om han tror att den kommer att gå av på mitten. 

Han ba ”nä! den är osänkbar!”

Sa jag föresten att det är den största, lyxigaste cykeln som hittills byggts och att den saknar livbåtar?

Hähä nä jag skojar bara. Allvarligt så är jag inte så orolig över att cykeln ska sjunka i Atlanten men det är klart, ju mer jag pratar om det här desto mer nervös blir jag.

Måste sluta innan jag får seriös dödsångest och inte vågar lämna lägenheten i rädsla för att meteorer ska landa i huvudet på mig. 

Jag blir mer och mer hemmastadd i den nya lägenheten men en fråga gäckar mig något helt otroligt: 

Vad ska jag använda för typ av skurmopp?

Vad använder ni för skurtekniker och moppar? Finns det någon favorit? 

Hittills har jag kört med den gamla klassiska ”skurmopp på teleskolskaft” men finns det nåt bättre så skulle jag bli glad om jag slapp befatta mig med den jävla skitmoppen ever again. 

Det är inte det att den är jättedålig, den gör sitt jobb helt okej, men fyfan. Usch. DET MÅSTE FINNAS NÅT BÄTTRE.

Hör gärna av er om ni har några tankar kring den här otroligt viktiga frågan (obs! är inte ironisk!). 

Idag när jag cyklade förbi en kyrkogård så gick min cykel av rakt på mitten. Jag trodde att jag skulle dö eller åtminstone att jag skulle slå mig skithårt i ansiktet. 

Som tur var så blev det inte så illa. Jag fick en rispa på knät och det var allt. 

Jag är i lite chock. Jag fattar inte hur det kunde hända? Jag menar en cykel kan ju paja på många olika sätt, men att en cykel går av på mitten är lite överdrivet. 

Dessutom hade jag tid beställd för service i morgon. Jag tyckte att cykeln kändes i behov av att oljas, pumpas och få sina skruvar åtdragna, jag lämnar in den ibland när den börjar kännas lite torr.

För den kändes lite torr och alltså inte som att den var på väg att gå av på mitten.

Ändå har jag på sistone dragits med en ”irrationell” oro att framhjulet skulle lossna, men viftade bort alla dom tankarna.

Jag tror att jag kan ha fått men för livet.