Jag är trött på att alltid ha samma kläder men samtidigt orkar jag inte shoppa nåt nytt för det är cirka det tråkigaste och jobbigaste jag vet. 

Om nån läsare skulle vilja hjälpa mig att hitta plagg som passar mig på typ zalando.com (ska beställa till sonen därifrån) så får ni gärna hjälpa. 

Det bästa vore om jag hade en stylist som kunde sköta allt det där åt mig men det har jag uppenbarligen inte, så om nån skulle orka det här så får ni länka kläder i kommentarerna eller så kan ni maila på mail@hejsonja.se 

Den här…. dräkten kommer jag ha mycket i sommar. Men jag skulle vilja ha nåt mer också.

För sex år sen såg jag något glimta till i en buske en bit bakom busstationen. Jag stannade cykeln för att se vad det var och det var en halvnött Fred Perry-väska med en halvdrucken flaska vin och en sliten t-shirt inuti.

Eftersom det inte fanns något ID eller liknande i väskan så blev det så att jag adopterade den.

Under dom här åren tillsammans är det nästan som att vi vuxit samman på ett sätt – den ena har knappt synts ute utan den andra. Men nu har jag börjat få inse att vår tid börjar gå mot sitt slut.

Mitt gamla älskade buskfrynd har länge visat tydliga tecken på slitage, men nu har den inte längre bara hål på insidan utan även på utsidan. Det regnar in vatten och det försvinner saker i fodret, ibland för alltid.

Så ikväll beställde jag en ny väska. En likadan.

Jag befinner mig just nu på en av mina favoritplatser i Kungälv, en kyrkogård.

Precis som ett lik egentligen spritter av liv så fort förruttnelseprocessen satt igång, så är kyrkogården en sprudlande och levande plats.

Här kvittrar trastar, träden sjunger och här och där går en och annan människa med en vattenkanna. Gräset är välansat och gravstenarna står på vackra rader. Här finns glada ekorrar och arbetande humlor. Naturen är vild men kontrollerad på en kyrkogård.

Trots att kyrkogårdar används dygnet runt av diverse döda kroppar så är dom sorgligt outnyttjade. Gravplatser vore en perfekt plats för att skaffa vänner till exempel. Man behöver bara fråga vem som dött så är samtalet igång. Ändå går folk hellre på krogen.

Fast jag är inte här för att skaffa vänner. Jag är här för att bara slå mig till ro ett slag och påminna mig om att allt har ett slut (och en fortsättning).

Jag skriver just nu för att jag är så jävla irriterad (och skärrad). Okej så här är det.

Denna dag är en fantastisk lördag. Solen värmer och vinden svalkar. Fåglarna sjunger och livet börjar om från början efter vintern. Och eftersom jag inte är en morgonmänniska har jag legat inomhus och kliat mig i röven hela dan i väntan på en svalt tempererad afton. För då skulle jag ut på en fantastisk lugn och skön cykeltur.

Men när jag äntligen beslutat att tiden var inne att ge mig iväg ut så sitter det massa människor i solstolar överallt längs vägarna. Dom dricker ÖL och tjoar/grymtar i oregelbundna intervaller. Och jag inser att det är KUNGÄLVS CRUISING 2015 idag. Fyfan. Här kommer jag och vill cykla i lugn och ro och så har massa gamla ”veteraner” helt tagit över och besudlat vägen.

Jag ville bara känna vinden mot ansiktet men i stället känns det som att jag är med i en parad. Jag cyklade min vanliga väg men hade typ 10 blåmetallic Cadillacs efter mig samtidigt som öldrickande farfäder satt med uppkavlade byxben och stirrade på mig.

Jag förstår att ”raggare” eller vad fan dom nu kallas också vill samlas och ha lite skoj, men dom kunde väl ha skyltat bättre så att jag kunde ha varit mer förberedd både mentalt och fysiskt?? Nu har jag i alla fall cyklat upp i skogen och sitter vid en brygga och glor på nån slags fåglar. När jag är klar här ska jag ta det ett steg längre och cykla upp till kyrkogården och stirra på nåns sk ”sista uppehälle”, det muntrar alltid upp mig när jag är missnöjd.

Jag förstår mig inte på hela den här idén om att ”samlas kring ett intresse och sen förvandla en hel stad till en ölfest”. Överlag har jag rätt så svårt för ”folkfester”, åtminstone när dom stör min cykeltur.

Åh nej nu blottar dom sina SPEXIGA TUTSIGNALER också, jag hör det enda hit ut i skogen! Gud hjälpe, hur ska jag ta mig hem. Mvh känner mig klämd.

Jag har klippt mig så jag har inte haft tid att sitta vid datorn för jag har suttit helt förtrollad vid spegeln och beundrat min nya look. 

Jag har alltså inte klippt mig själv som jag gjort senaste åren utan jag gick alltså till en frisör. En riktig certifierad frisör med både utbildning och chihuahuor. 

Jag är så himla nöjd!! Jag hade ALDRIG kunnat ana att jag skulle kunna älska en livlös, platt och brun page såhär mycket. Jag känner mig så naturlig. Som att det var så här gud menade mig att ha håret.

Det bästa är att håret redan har blivit helt flåttigt av whatever frisören hade i, så jag måste duscha senast i morgon om jag vill fortsätta att se ut som en fungerande del av samhällskroppen. Fatta spänningen att se vad som händer efter det. Kommer färgen tåla att jag duschar eller kommer den att rinna ur? Kommer det gå att ha håret i en liten boll mitt på huvudet (för det älskar jag att ha)?

En annan spännande grej i mitt liv just nu är att jag har börjat experimentera med ögonbrynen. Jag ska skriva några rader om det vid nåt senare tillfälle.