I kväll har jag badat fotbad, filat fötterna och klämt i mig 200g choklad! Allt till bilderna från Storage Hunters.. Stor klapp på axeln för detta uträttande. 

När jag öppnar chokladen blir det ungefär som att ”HELL YEEEAAAH” ekar i mitt huvud likt sju trumpetande änglar. Så blir det ganska ofta veckan innan mens, rent hormonellt påminner det om att vara gravid i v35. 

Föresten är det här kollaget från Storage Hunters så himla mäktigt. 

Hon som gjort det måste va så jävla nöjd. 

Egentligen är det helt värdelöst hela programmet och det märks hur dom tar till desperata knep för att hålla kvar tittarens uppmärksamhet. Dramatiken känns helt arrangerad. Ändå kan jag inte tänka mig att kolla på nåt annat. Allt annat känns ointressant i jämförelse.

Här får ni en selfie. 

Den är från när jag följde en kompis till solariet. Överallt på plansher där inne står det att solarium är det nyttigaste och hälsosammaste en människa kan göra.
D-vitamin i princip stävjar och stoppar stora virusangrepp på hela nationer. Grå och trista människor blir gyllenbruna och guppar helt plötsligt omkring i gummibåtar bland palmer!

Och så har läkare mage att stå och varna för solarium i tid och otid. Men jag är inte förvånad. Läkemedelsbolagen tjänar miljoner per år på D-vitaminbrist.  

Ja just ja, var hemma med sjukt litet barn idag med, och kanske blir hemma även i morgon. Och jag som ska göra krönika! Hur ska det gå.

Återkommer i morgon om den saken. 

Jag skrev kort om min erfarenhet att få barn tätt här. Där fokuserade jag på hur jag upplevde dom första åren, nu tänkte jag skriva lite hur jag tycker att det är nu när nästan åtta år har passerat. 

Jag uppskattar att vara förälder på ett helt annat sätt idag. Det kan ju i och för sig bero på att dom inte är lika beroende av min omvårdnad längre. Dom har inte blöja, dom klär sig själva, duschar själva och dom äter vare sig avföring eller insekter längre. Grejer av materiellt värde förstörs inte på löpande band och det är inte ständigt stopp i avloppet för att nån pressat ner hela tvålar och toalettrullar i handfatet.

(obs att han ätit blått godis)

Om nån matvara fattas kan dom springa och handla och så kan dom gå ut med sopor. Gränsen mellan vem som är vems slav har börjat suddas ut och bli oskarp.

Kanske kan jag till och med dra mig tillbaka från omvärlden helt och hållet inom några år och bara ringa i en guldpläderad klocka när jag behöver nån som vänder mig och tvättar liggsåren.

Nu åtta år senare är dom väldigt behagliga att umgås med. Ena barnet har jag börjat gå på långpromenader med och hon kan lätt gå åtta kilometer utan att klaga en enda gång. Tvärt om, hon tycker att det är skoj. Förra året cyklade jag med sjuåringen till Ytterby fram och tillbaka och han tyckte att det var skitroligt (det jag försöker säga är att dom inte längre protestlägger sig mitt på vägen när man är på väg nånstans). Att umgås med barnen börjar mer och mer likna att umgås med ba allmänt sköna och intelligenta personer. Vi kan till och med vistas på café utan att jag får mikroblödningar i hjärnan. 

Är jag trött och känner för att stänga in mig på mitt rum och vila så har dom alltid varandra. Dom leker väldigt bra tillsamans och har alltid gjort. Jag har knappt nånsin behövt sätta mig ner och engagera mig i nån leksakslek. Visst att dom börjar bråka 75 gånger i minuten och vill att jag ska ställa upp som nån form av rättvis domare, men det brukar gå rätt bra även om man ibland får sära på dom med hjärtat i halsgropen och sen somna på kvällen helt dränerad på energi.

Frågar man mig idag så ångrar jag inte en sekund att jag skaffade barn så tätt som jag gjorde. Och det säger jag med genuin övertygelse. Jag skulle till och med kunna tänka mig att gå igenom alltihop igen om jag var tvungen. Swear to god.

När det kommer till valet att skaffa barn så tror att jag gjorde det för att det ”skulle vara så”. När mamma var lika gammal som mig hade hon fem ungar och hon är min första och största förebild i livet. I hela mitt liv har det alltid pratats om barn som något helt självklart och jag är övertygad om att detta har påverkat livsval som jag har gjort. 

Jag hoppas att mina barn inte bara blint följer mitt exempel så jag brukar ibland diskret hinta att dom inte ska hänge sig åt barnaalstrande aktivitet förrän dom är minst 25 år och än så länge upplever jag att jag har fått god respons på dessa hintar. 

Det är kul för nu för tiden så kan jag chatta med mina barn. Dom har inga egna telefoner men lånar ibland sin pappas och så där, och då chattar vi.

Igår skickade Böna (dottern) en video till mig, och så skrev hon så här: 

Det här är videon som hon syftar på: 

Haha. Ja.

Kan säga att dom också kan va lite läskiga, hittade den här gamla bilden: 

Hittade den här gamla bilden på mina barn.

Den är nog från 2009. Det var tiden då vi hade en cykelvagn som vi använde som färdmedel till ungefär alla ställen där vi behövde vara. Jag tror aldrig att jag har varit mer fit i hela mitt liv.

Jag blir alldeles tårögd när jag ser bilden. Mina vackra barn har blivit så stora nu. De är alldeles för stora för någon cykelvagn och dessutom cyklar de alldeles utmärkt för egen maskin. 

Idag bakade de chokladbollar och när jag frågade om jag fick smaka sa de ”men sa vi inte att vi gör dem till dig? Tror du inte att du får smaka då eller?”. De måttade med precision och stod vid köksbänken och småpratade och skrattade medan jag gjorde saker för mig själv. De ville inte att jag skulle störa. 

När de kom hem från skolan idag sa de att jag luktar som japanska körsbärsäpplen. Ena barnet har fått en bodylotion som doftar just japanska körsbärsäpplen (eller egentligen japanese cherry blossom) och hon säger att det luktar som jag gör. Jag vet inte om det är sant men när hon höjde sin insmorda arm mot sin bror och han höll med så smälte jag nästan ihop till en liten pulserande geléhög på golvet av glädje, för hade de inte sagt nåt hade jag gissat att jag luktar mens och tagel.

Jag vet inte om det är PMSen eller något annat men jag blir alldeles gråtig. Och rädd. Det är läskigt att vara förälder. 

Igår satt min dotter och ritade. Jag tyckte att det hon ritat såg ut som en vulva, men när jag frågade vad det var sa hon ”vänta får du se…” och såg lite lurig ut. När hon fortsatte visade det sig att det var en…

.

.

.

.

.

.. Aha! Självklart! En gullig hund! 

Två gulliga hundar!

Och brorsan tog efter: 

Så mycket kärlek och så många gulliga hundar på en och samma plats! Och alla med en stor uppenbar vulva på halsen (utom möjligen en). 

Jag ritade också. Barnen frågade om jag kunde rita en sovande bebis, och jag sa javisst, självklart.