Ikväll såg jag Let´s Dance. Shit vad länge det pågår! Jag vet inte hur mycket klockan var men barnen låg helt utslagna på soffan och hunden fick jag ge hjärt- och lungräddning, hon ligger med dropp nu. 

Det pågick i två timmar? Det är inte fredagsunderhållning det är SITTNING bokstavligt talat. Jag är helt utpumpad. Barnen fick bäras och släpas in i badrummet för tandborstning. Ena barnet fick tårar i ögonen på tanken att behöva borsta tandställningen i denna trötthet. Jag tänker skicka klagomail till tv4 direkt när jag vaknar i morgon. Tv-underhållning ska hålla familjen pigg och tillfredsställd annars har dom misslyckats! Är riktigt besviken.

För att återgå till programmet och dess deltagare. 

Ja jag tyckte att rätt åkte ut!! Även om nån annan lika gärna hade kunnat åka ut utan att jag känt någon skillnad. För er som inte vet vem det var så var det Rebecca Stella. Visst verkar hon bra och så på alla sätt men jag tycker att hon borde hålla sig till enbart musiken. Se bara här i den här videon från 2010 vilket är det enda minne jag har av henne sen tidigare (utöver Aftonbladets ihärdiga länkningar till hennes blogg). 

länk youtube

Vilka gillade jag lite extra då?
Jag tycker att alla verkar rätt schyssta, men han som är ihop med Camilla Läckberg känner jag ett oerhört ointresse av att behöva se dansa.

Okej nu är fjärde deltävlingen i Örebro äntligen över. Nu är det bara andrachansen kvar och efter det kan den här tävlingen äntligen bli något värt att leva för.

Här är sammanfattning på startfältet 

Midnight Boy – Don’t say no (åkte ut) 

Han ba ”don’t say no!” och Svenska folket ba ”NO” för det är så trots fungerar. Jag tyckte att hans nummer var ganska dansant men tyvärr blev det lite för perverst med alla dom ansiktslösa dockorna i bakgrunden som bara stod där och satte gallrer i huvudet på alla som vill leva ett anständigt liv.

Caroline Wennergren – Black Swan (åkte ut) 

En bombastisk powerballad som hade kunnat va med i en svensk version av James Bond, nämligen Jönssonligan. Fattar inte hur den kunde åka ut! Skandal!

JTR – Building it up (final) 

Visserligen hade deras låt det exeptionellt unika budskapet att ”man ska bygga upp och inte riva ned”, men deras frisyrer saknade den spänst och naturliga lyster som vi har fått se i bland andra Danny Saucedos och Eric Saades hår. Det syntes att JTR hade hårprodukter i, vaxet hade klumpat sig på flera ställen i quiffet. Anade samma tendenser i Sanna Nielssens lugg men henne hade jag inte samma förväningar på. Jag förväntar mig mer än så av ett pojkband, hur kunde dom komma till final med detta?

Hasse Andersson – Guld och gröna skogar (andra chansen) 

Den här låten, som handlar om att vara sol-och-vårare, väckte minnen om dans i folkets park nån gång för länge sen när man fortfarande var tvungen att betala skatt för hundar. 

Dinah Nah – Make me (la la la) (andra chansen) 

Det fanns en sekvens i numret då kameran började skaka, då kändes det som att man satt bak på en snöskoter, men mycket mer spänning än så fanns det inte i numret. 

Annika Herlitz – Ett andetag (åkte ut) 

Herlitz sa att låten handlar om hennes egna dysfunktionella och krackilerade förhållande med nån tråkmåns som hon funderar på att dumpa. Dottern hade suttit beredd med telefonen hela kvällen för hon ville verkligen rösta på ”Elsa från Frost”. Men när Herlitz öppnade munnen och började sjunga la dottern bort telefonen.

Måns Zelmelöf – Heroes (final) 

Förutom sin läskiga dammsugarblick hade han en LSD-skärm bakom sig med massa vidriga små äckeltomtar på, så det var klart att han vann. Folk älskar sånt som ser ut att kunna förtära själen.  ”Nu har jag nåt att drömma mardrömmar om senare” sa dottern och det är hon nog inte ensam om. Låten var i övrigt medryckande och sådär roligt glattig som bara schlager kan va. När jag hörde den ville jag ba resa mig upp och dansa i rök och strobe-lights, slita av mig tröjan och göra en astral resa till Österrike.

Programledarna har börjat bli mer bekväma tror jag för dom blir bättre och bättre per avsnitt. Jag tror att jag kommer att skippa andrachansen, nu vill jag bara ha final! 

Vilka favoriter hade ni? Tyckte ni att rätt låtar kom till final?

Varför har ingen sagt till mig att SVT har ett program som är exakt likadant som ”Så mycket bättre” bara det att man får se en större variation av kändisar och slipper både låttolkningar och reklampauser?

Jag är jättebesviken på er för att ni inte har sagt något. Nej jag skojar bara, jag är förbannad. Men jag tänker inte dra det i långbänk.

Den här sässongen börjar med Helena Bergström som rev utav första avsnittet med att tokskratta åt den abusrda programidén att kändisar samlas på en herrgård för att äta snittar.

Andra som är med i den här sässongen är Rickard Wolff, Özz Nujen, Harriet Andersson och Örjan Ramberg. Den sista har jag ingen aning om vem det är men jag antar att Helena Bergström vet det då hon av någon anledning fixerade hans huvud mellan axel och hals, vilket är ett gammalt strypknep från tidigt 500-tal. 

Sen gav hon deltagarna en ledtråd till vad dagens uppgift skulle vara, en ledtråd som särskilt Özz var mycket missnöjd med.

Uppgiften var att de skulle ta till häst och Helena Bergström höll på att skratta ihjäl sig. 

Över middagen berättade Helena Bergström saker om både sin karriär och sitt privatliv. 

Sammanfattande kommentar om hela programmet: 

Jag måste säga att jag kände mig lättad när Så mycket bättre äntligen var över och att nu upptäcka ett likadant program på en annan kanal gör mig tömd på energi. Vad fan är detta. Det är lite som att njuta av att Idol är över och så börjar Melodifestivalen. Men eftersom ”det bara är att byta kanal å göra nåt annat” när man inte gillar nåt (det är ett urgammalt knep i självförsvar) så ska jag inte klaga. Klart att kändisar ska få sitta runt ett bord, dricka vin och ge folk en ”ny bild” av sig själva. 

Underhållsvärdet på Stjärnor på slottet ligger på samma nivå som en Beckfilm, det vill säga att det tar ungefär en halvtimme att avgöra om man sett avsnittet förut men oavsett vad så fortsätter man kolla eftersom man vet ungefär vad som kommer att hända vid det här laget.

Inlägg på facebook

Och eftersom jag blev nyfiken blev jag tvungen att kolla vad det var för något. Det visade sig att det var Jenny Strömstedt som sände nåt temaprogram om machomän med Paolo Roberto i spetsen. 

Jag klickade in mig på programmet (här) och fann Jenny Strömqvist och Paolo Roberto i mitten av en ring med svartklädda män som stod och höll varann om axlarna med svårmod i blicken. Det var som en session ZUMBA arrangerad av en livstrött Tim Burton? 

Strömqvist: (introduktion där hon säger något om attraktionskraft och machoterapi) Är jämställdhet dåligt för sexlivet?
Roberto: Nej jag läste nånstans att man får ligga mer om man diskar hemma.

Det lät som upptrappningen till ett samtal på riktigt hög nivå men jag stängde ändå av trots att Jenny Strömqvist utlovade nån ”övning” som publiken skulle göra tillsammans för att hitta tillbaka till ”kärnan av sin manlighet”. 

Igår såg jag senaste episoderna av The Walking Dead tillsammans med sällskap.

Förut när jag har sett Walking dead så har jag alltid sett det själv, och då har jag tyckt att det har varit ganska bra. Nu när jag ser det med sällskap tycker jag att det är rätt dåligt. Och jag tror att det beror på att jag, när jag har varit själv, har kunnat snabbspola mig igenom de skittråkiga och jobbiga zombiejakterna. 

När man ser på tv och film tillsammans med andra så är det inte alltid så uppskattat att godtyckligt trycka på spolknappen när man tycker att det är tråkigt. Så det är bara att bita ihop och vänta ut team Ricks stressiga resa genom smutsiga industrilokaler och mörka skogar. 

Frågan är hur spännande det är att se nån skjuta zombies i ansiktet en kvart i stöten.

Jag är mer intresserad av den psykologiska biten. Nu är det mest *nu ska vi fysiskt förflytta oss bort från olika faror OCH VI HAR VAPEN*. Mitt vapen har varit spolknappen.