Läs veckans lördagsintervju i Resumé här! Min personliga favoritdel i texten lyder: ”Under hela intervjun strålar Jenny Nordlander av pondus. Samtidigt öppen och inte rädd för att vara mänsklig.” Kan väga upp för bilden!

Ananta Bijoy Das.

Under 2015 tystades fem tongivande sekulära röster i Bangladesh.

Avijit Roy, Washiqur Rahman, Ananta Bijoy Dash, Niloy Chakrabarti och förläggaren Faisal Arefin Dipan mördades för att de förde debatt i landet. Hela decembernumret av Dissidentbloggen viks åt ”Bangladesh och hoten mot yttrandefriheten”. Författare, bloggare, aktivister och tecknare ger sin syn på det kritiska och akuta läget i landet. Ola Larsmo skriver i sitt förord:

”Det som nu pågår i Bangladesh riskerar att hamna i medial skugga från andra ständigt pågående kriser – som migrantkrisen, krigets Syrien, ISIS hot mot allt och alla. Men vi måste påminna oss vad som faktiskt pågår. I ett land som ligger geopolitiskt centralt i Sydostasien håller en demokratisk utveckling på att förbytas i sin motsats. Lyckas de religiösa extremisterna, och maktklicken bakom dem, att bryta utvecklingen mot större öppenhet riskerar det att förstärka en katastrofal utveckling i hela regionen.

Vi på Nöjesguiden har tidigare, i samarbete med Dissidentbloggen, publicerat den sekulära bloggaren Ananta Bijoy Das sista uttalanden innan han mördades på öppen gata i staden Sylhet i maj. Läs den här: En mördad bloggares sista ord.

Fin mage va!?

Den gravida kvinnan strålar. Hon är vacker, frodig och from. Hon skapar liv för fan. Inget är mäktigare och mer ogripbart. Men eftersom det än så länge bara är kvinnan som besitter denna makt är det inte enkom hyllningar kring detta mirakel. Och eftersom det kvinnor håller på med så ofta förminskas och hatas på finns ett löjlighetens skimmer över blivande och nyblivna mammor. Vad de ska hålla på och prata om det hela tiden. Köpa grejer. Instagramma magar, ultraljudsbilder och bäbisar.

Jag har alltid trott att jag inte ska kunna bli med barn. Min mens har aldrig varit regelbunden, så det är alltid oklart när och om jag ens har ägglossning. Det är inget som inte går att lösa med hormoner hade det behövts, mest har det nog bara handlat om att jag velat ha barn så mycket att jag varit rädd och övertygad om att det ska vara något fel när jag vill försöka. Att tro att det inte ska gå har varit ett sätt för mig att förbereda mig på en katastrof.

Så träffade jag min kärlek. I juni. I augusti slutade vi skydda oss. I augusti blev jag gravid.

Jag fattar ingenting. Jag var helt övertygad och nu är jag överlycklig. Och livrädd för att något ska gå fel såklart, för såhär bra och enkelt liv kan man ju inte ha?

Nu känner jag skammen när jag vill instagramma magen, räksalladen som jag vill äta varje dag och gulligull när Adam smörjer in min mage med olja varje kväll. Men denna skam skall tryckas undan! Den ska bort! För det är inte min.

Jag ska instagramma precis så mycket som jag har lust med. Jag ska skriva om det och prata om det när jag vill för det är det sjukaste och häftigaste någonsin.

Hittills har vårt barn haft ett hjärta stort som ett vallmofrö, varit stor som en vindruva, a strawberry, an apple, a large lemon, a mango och en sötpotatis. Den här veckan är hon lika lång som en banan. Hur kan det vara löjligt?

Adam ska också prata om det och gör det här.

Nyheter24 publicerade på tisdagen en film som visar hur en lastbilschaufför försöker köra på flyktingar som befann sig på en bilväg. I ingressen till den tillhörande artikeln stod att läsa: “Gör mannen rätt, eller ska han åtalas?”.

När filmen spreds på tidningens Facebooksida var det med en uppmaning till läsarna att diskutera: “Många tycker det här var vidrigt, vad tycker du?”.

Efter massiv kritik från läsare och branschprofiler har Nyheter24 ändrat publiceringarna och chefredaktören Henrik Eriksson ber om ursäkt i Dagens Media:
– Nu vill vi be alla som tog del av den om ursäkt och säkerställa att det inte kommer att hända igen. Vi är väldigt glada att våra läsare reagerade och vill verkligen tacka dem. Det var en felformulerad publicering som verkligen inte skulle ha inträffat.

Till artikeln hörde dessutom en omröstning:

Där majoriteten svarade ”ja”.

På tisdagen uttalade sig den 22-åriga man som i förra veckan anhölls i sin frånvaro skäligen misstänkt för förberedelse till terrorbrott. Han greps på torsdagskvällen, släpptes nu i söndags och alla misstankar mot honom har nu avskrivits.

I Expressen får han frågan om han är arg på Säpo för att ha misstänkt och gripit honom. Det är han inte, berättar han. “Vem som helst kan bli misstänkt. Jag har blivit väl omhändertagen och sen har de också förstått att jag inte är misstänkt för något”. Stort och rimligt av honom tycker jag.

När 22-åringen ska svara på frågan hur han känner inför att svenska medier hängt ut honom med namn och bild ger han ett liknande svar. Nu vet alla att han inte har gjort något fel och han är inte arg på någon, han kan ändå inte göra något åt saken.

Även om jag såklart inte önskar 22-åringen att gå runt och vara arg, bitter och olycklig så hade jag på något sätt hoppats att han skulle vara förbannad. Kräva skadestånd. För trots att han inte var dömd eller ens misstänkt i någon av de högre misstankegraderna gick i princip alla stora medier ut med hans identitet. Det är inte normalt! Det är ej praxis. Så brukar man inte göra.

I intervjun är Expressen dock väldigt noga med att skriva ut att mannen minsann godkänt att både hans bild och publiceras för den här artikeln. Nu ja.