Nintendo visade Mario Maker. Paintball gone wild-spelet Splatoon. Supersöta Captain Toad: Treasure Tracker. De visade Amiibo-figurer som ska göra Skylanders-grejen för 30 år av kära Nintendo-karaktärer. De visade Yoshis garniga Wooly World. De visade episka rymdsagan Xenoblade Chronicles X. De visade INTE Star Fox till WiiU, men en prototyp finns att beskåda på mässgolvet.

Men inget av det där spelade någon roll. Det fanns nämligen ett spel som stal showen fullständigt. Det första helt nya spelet som verkligen tog mig med storm.

Nintendo visade The Legend of Zelda. På min (och din, om du har en) WiiU, 2015. Om allt går som det ska.

En grafisk stil som ser ut som en blandning av Wind Waker och Skyward Sword. Jag älskar det rakt ut.

Många frågade sig om det var så att Link är tänkt att vara kvinna i WiiU-spelet. Tveksamt, säger jag, även om det vore sjukt coolt.

Så pretty.

Det finns mycket att ifrågasätta och kritisera med E3. Tonen i tilltalet, våldet och den enorma likriktningen i vad som visas upp. Och könsfördelningen på scenen, i spelen – och gissningsvis också i publiken. Oavsett hur mycket en kan charmas av spektaklet E3 så är det också en mässa där de patriarkala strukturerna står stadigt på precis alla nivåer. Till exempel som när Anita Sarkeesian, som hållit räkningen för att bevisa hur otroligt skev representationen är (hittills har TVÅ spel med kvinnliga huvudkaraktärer visats), ifrågasätter hur kvinnor porträtteras i Rainbow Six: Siege. Jag tror inte ens det här behöver kommenteras. Sarkseesian är en mediekritiker som dagligen mottar dödshot och får sina mail- och sociala medier-konton hackade. Det gör mig så jävla trött och ledsen att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen (kan dock meddela att ett booth babe-tätt mässgolv INTE är platsen dit jag vill gå).

Bonus också för webbserietecknaren Kris Straubs spiken på huvudet-strip (tack för tipset, Johan!):

Om inte Nintendo hittar på något helt i hästväg utlyser jag Sony till vinnaren av E3 2014. De gjorde det igen, även om det inte var med precis allt det där en hade önskat sig (The Last Guardian…).

Bloodborne var det ryktade Demon’s souls 2 (som jag tidigare skrivit om som ”Project Beast”). För mig kvittar det vad From Software sätter för namn på det, bara det har samma grymma fokus på gameplay som Souls-spelen har. Och det tror jag. Höga hattar, långa skägg och goreslafs i kvadrat. Är dock sjukt besviken över att vi inte fick se något gameplay.

Lustigt hur det funkar ändå. Bungie, som länge var Microsofts flaggskepp, visar upp kommande Destiny på Sonys E3-konfa. Spelet släpps på massa plattformar, men får en beta på PS3 och PS4 redan nu på torsdag. Det är ju pepp, men jag måste samtidigt säga att jag lämnade trailern önskandes mer.

Ett av tidernas bästa äventyrsspel, Grim Fandango, släpps remastrat till PS4 och PS Vita. Bra skit. Och de har ett helt gäng feta indietitlar på gång också, mycket tack vare nära samarbete med indiehuset Devolver (som ju bland annat förlägger Hotline Miami-spelen). Little Big Planet 3 visades också, men tyvärr görs spelet inte av stackrarna på Media Molecule. På tal om svenskheter så fick Paradox massa uppmärksamhet för sitt Magicka 2.

Mysigast såg undervattensäventyret Abzü ut, som alltså inte är ett träningsspel med fokus på sexpack.

…för att inte tala om No man’s sky, som ser mäktigare ut för varje gång det visas upp:

The Order: 1886 är Resident Evil hjärta Penny Dreadful, typ. Tjocka mustascher, håriga mansvargar och helt otroligt ljus.

Och så avslutade Sony med att visa upp en teaser för Uncharted 4: A thief’s end. Med tanke på turbulensen kring det projektet så hoppas jag verkligen att allt ändå går som det ska, på något sätt.

Mässans spel så här långt är, precis som under förra årets E3, The Division. Svenska Massive bygger något som ser ut att bli en magisk kombination av taktisk tredjepersonsaction och trovärdig postapokalyps baserad på smutsiga virus. Den filmiska trailern som visades på Ubis konferens är ingen humörhöjare direkt, men jösses vad peppad jag är på detta.

I övrigt var det en väldigt Ubisoftsk konferens vi fick se. Ett Far Cry 4 som såg ut som vi förväntat oss (nyheten om att du kan köra tillsammans med PS4-vänner som inte äger spelet var det mäktig). Väldigt mycket dansspel blev det också, Just Dance går ju bra. Träningsspel är tydligen fortfarande en grej. The Crew var ett bilspel där du ska köra från kust till kust (i USA) utan en enda laddningstid. WW1-liret Valiant Hearts har jag skrivit om tidigare. Det ser fortfarande vldigt fint ut.

Assassin’s Creed: Unity stack ut, mest pga Franska Revolutionen samt fyrapersoners-co-op.

Ja, och det är ju inte Ubisoft utan lite (mer) Tom Clancy. Rainbow Six Siege. Blir så trött på skådisar som leker att de spelar tillsammans. Så sjukt forcerat prat. Alla som suttit på venten och spelat lite dota vet ju att det inte låter så här.

Svengelska är det nya engrish (japansk-engelska), och det borgar för kvalitet när en kollar på Electronic Arts presskonferens. Svenska Dice producerar både trippel-a-spel och folk som klättrar i EA-organisationen.

Även om det mest var en slags bakom kulisserna film var Star Wars: Battlefront (som utvecklas i Stockholm) nog det som lämnade mig mest påverkad. Kan vara för att jag älskar den där sagan. Kan också vara för att den där landspeeder-turen på slutet var gaaalet snygg.

Dragon Age-spelen å sin sida brukar borga för drakar (well, duh), svärd och pattar. Inquisition ser inte ut att göra någon besviken på den fronten. Bioware ska inte underskattas, men själv har jag lite svårt att peppa igång på det här. Jag tar hellre de lite mer smutsiga (iofs också lite väl mansgrisiga) The Witcher-spelen.

The Sims 4 visades också upp. Du kan få magrutor och du kan dö av skratt. Oklart dock om du kan få magrutor av skratt. Publiken var nära på att dö av skrik när detta presenterades.

Annars var EA:s konferens ganska mycket av en besvikelse. Mirror’s Edge 2, det nya Mass Effect och Star Wars: Battlefront visades alla upp – men bara ”conceptual prototypes”. Stundtals såg det ju fantastiskt ut ändå, men det lämnade en önskandes efter mer. Det är väl iofs inte så konstigt med tanke på hur långt borta dessa spel faktiskt är. Men det är ju också en deppig tanke. Battlefield: Hardline visades däremot upp rejält. Och efter konferensen meddelades det att Hardline-betan finns tillgänglig nu. Och hela Battlelog dog av påfrestningen från peppade gamers.

Jag älskar att spela NHL-, FIFA- och UFC-spelen – men jag är fullständigt ointresserad av att se dem på spelmässa. EA ska ha kredd för att de gör något nytt med den kanske mest stelbenta och konservativa av alla sporter: golf. Under presentationen drog någon känd golfgubbe en trätrea rakt genom en Battlefield-bana, över ett kraschande krigsfartyg. Crossover-kulturen kommer till EA.