Idag är en stor dag för Göteborgs nya stjärnskott inom indiespelutveckling. Det lilla tvåmannaföretaget YCJY släpper nämligen sitt första spel idag: The Aquatic Adventure of the Last Human (förkortas TAAOTLH från och med nu). Om du känner igen titeln kan det vara för att jag i somras intervjuade Josef och Christopher för Nöjesguiden. Då var spelet fortfarande en bit från release, även om det mesta var mer eller mindre klart. Musiken var den största biten som fortfarande fattades.

TAAOTLH handlar om ett rymdskepp som fastnar i ett maskhål – och slängs tillbaka in i jordens atmosfär typ tiotusentals år senare. Jorden är nu helt täckt av is, och under isen har saltvatten täckt det som tidigare var jordens yta.

Det handlar om miljöförstöring, om masskonsumtion och om mänsklighetens ofrånkomliga förfall. I ett holotape som spelaren upptäcker tidigt i spelet har någon lämnat vittnesmål om hur det tidigare funnits enorma, vackra skogar som täckte jorden – som människan avverkade och använda för att torka sig i röven med. Spelaren är bokstavligt talat som en utomjording som återbesöker sitt forna hem och får det presenterat ur en ny vinkel. Ett tankeexperiment fler kanske skulle behöva utöva för att inse att vår situation just precis nu är helt ohållbar. Och tankeexperimentet slutar inte där. Som ensam utforskare och sista överlevande människan är det lätt att bara åka runt i sin ubåt och skjuta ihjäl vackra fiskar – och på så sätt fortsätta det där vansinniga, narcissistiska som mänskligheten sysslat med i tusentals år. ”Vad spelar det för roll hur jag beter mig när jag är den sista människan på jorden? Vi kommer ju ändå att gå under”. Jorden var aldrig vår till att börja med, Det här är kanske något av det intressantare i YCJY:s debut. Men det handlar om det på samma sätt som Mad Max eller Waterworld gör det. Som en fond för en betydligt rakare historia. Grunden i TAAOTLH är ju att utforska havsdjupen, besegra särskilda bossar (oftast superstora fiskmutanter) och på så sätt låsa upp nya delar av världen. I grunden ett ganska traditionellt spel – både till hur det spelar och hur det ser ut – men som ändå bara kunde ha blivit till 2015. Det är stundtals svårt utav helvete, men det är väl också tanken.

Värt att spela?: Definitivt, om du gillar pixlar, metroidvanias och en saftig utmaning!

The Aquatic Adventure of the Last Human går att köpa på bland annat Gog.com och Steam

Historien om svenska spelstudion Tarsier är en som berättas lite i skymundan av allt det där bombastiska och superframgångsrika som är Dice, Minecraft och Pewdiepie. Någon gång, för längesedan, visades ett nytt, snyggt och originellt spelkoncept upp från en studio ingen då hade hört talas om. “The City of Metronome”, som Tarsiers spelkoncept kallades, blev aldrig något spel. Istället dömdes den lilla studion till att bygga smådelar av andra spel, göra bärbara versioner av storspel eller feeda större spelföretag med talang och arbetskraft.

Tills nu.

Igår släpptes den första riktiga teasern för ett spel som funnits på utkanten av min radar det senaste halvåret. Och Hunger ser helt fantastiskt ut. Kanske kan Tarsier, som nu vuxit sig ganska stort, äntligen få göra verklighet av sin potential nu. Av teasern att döma kan Hunger bli hur bra som helst. Som om Jean-Pierre Jeunet tillbringat senaste året i Malmö för att göra ett indieplattformsspel, typ. Längtar tills vi får se mer av detta!

Svensk design dess marknadsföring, va?

Höme Improvisåtion, så heter en snabbt prototypad och helt spelbar liten indiepärla jag snubblade över idag. Det går i korta drag ut på att försöka montera ihop IKEA-möbler. Det är gjort med ungefär lika hög seriositetsgrad som Surgeon Simulator – och det är ungefär lika svårt att få saker att passa ihop på slutet. Bordet Börk borde liksom inte vara supersvårt att bygga. Men på något sätt slutar det alltid med att ena bordsbenet är tre meter längre än resten.

First Person Lover är ett gamerflörtande reklamspel från Björn Borg. Här är tanken att du, en vältränad man/kvinna helt klädd i Björn Borg-under- samt överkläder, ska befria hatande människor från sina arga känslor. Det gör du med en pusspistol. Och en befriad, älskande människa måste naturligtvis också kläs i Björn Borg-kläder. Då blir de färgglada, muntra och struttar runt som idioter på stan. Reklamkampanjen har bland annat innehållit presentationsvideor som gjort sig lustig över spelmässefenomenet samt knutit till sig esportproffset Christopher Alesund.

Personligen hade jag ju roligast med Höme Improvisåtion (som du kan ladda ner här), men vill du testa First Person Lover gör du det här.

Beau Blyth har fattat grejen.

Japansk kampkonst, hiphop och tv-spelig 80-talsromantik går ihop som makaroner och ost. Bevislistan över det uttalandet kan göras exakt hur lång som helst – och funkar över exakt hela det popkulturella brädet. Wu-Tang Clan, Afro Samurai, Ninja Five-O, Bushido Blade. Senaste tillskottet på den listan är Samurai Gunn.

Samurai Gunn är ett indiespel, utvecklat av en person. Det går ut på att med samurajsvärd och pistol göra sig av med sina motståndare. Fokus ligger framför allt på flerspelarläget – men det går att spela ensam. Här finns ingen berättelse, ingen början och inget slut. Det handlar bara om att lära sig bemästra kontrollen. Och att hålla sig levande så länge som möjligt. Du hoppar på väggar, slajsar bambu, slår tillbaka pistolkulor med svärd och ser pixligt samurajblod spruta över hela skärmen.

Det är så sjukt bra.

Spelet är en liten pärla som byggts i Game Maker Studio, ett spelutvecklarverktyg för alla med mer ambitioner än programmerarskills. Det är på många sätt också ett primitivt verktyg, men har samtidigt legat till grund för ett par riktigt fina indieupplevelser de senaste åren. Beau Blyth är den ganska beskedliga mannen bakom företaget Teknopants. Och Teknopants har inte gjort något större väsen av sig tidigare. I och med Samurai Gunn har det faktumet förändrats.

Men Steam-versionen av Samurai Gunn är långt ifrån ett färdigt spel. Det saknas möjligheter att spela mot andra online och det är absolut inte buggfritt. Kontentan av det hela är att här finns ett välutvecklat embryo till något fantastiskt, men det är inte riktigt färdigt. Och den mest troliga anledningen till det är att Teknopants för tillfället sliter stenhårt för att få ut spelet till Playstation 4 och Playstation Vita. Där lär också många av felen ha rättats till. Online-multiplayer lär också vara en del. Eftersom PS4:an spelar in allt som händer på skärmen lär du aldrig behöva sörja över att dina vänner inte ska kunna se allt det där grymma du lyckats med.

Men det är ändå ett spel som måste rekommenderas. Särskilt om ni är fyra personer som kan samlas runt en datorskärm. För den som letar efter spelreferenser skulle kanske Smash Bros. ligga bäst till.

Musiken kräver en extraparagraf också. Doseone (Anticon, du vet?) ligger bakom ett (mar)drömskt soundtrack med lika delar Kurosawa-atmosfär och post-Wu-tang-shaolin-pepp. Det hela känns som en lågbudgetversion av vad RZA gjorde för Afro Samurai-serien. Jag skulle sträcka mig så långt som att säga att det här är det bästa soundtracket sedan Hotline Miami (som ju för övrigt också gjordes i Game Maker). Och funkar lika bra som subtil ljudmatta bakom spelet som i lurarna på vinterpromenad. Titelspåret är en helt underbar blandning av traditionella samurajljud (du vet) och vokaler som låter typ lika onda och mörka som Zebra Katz gör på DRKLNG-mixtapet.

Jag längtar tills det blir riktiga onlineturneringar i det här spelet. Tills det har hänt kan vi nöja oss med att se det här klippet från finalmatchen i Fantastic Arcade 2012-turneringen.

Bonuslänk: lyssna på spelsoundtracket här!

Bonusinfo: att slå pistolkulor med svärd är inte alls overkligt: