Ja, visst kan det tyckas vara en fånig detalj. I november förra året lanserade Sony och Microsoft nästa generation. Det var förhållandevis episkt. Typ så där som det brukar vara vid ett generationsskifte. För att ge ett exempel på hur episkt det var: South Park-gänget firade nextgen-lanseringen det med en triologi avsnitt som mixade Game of Thrones med Dawn of the Dead – och i slutänden hajpade det nu släppta Stick of Truth (ett rollspel i South Park-miljö).

I Sverige blev det inte riktigt så. Microsoft väntade nämligen med att lansera sin Xbox One i vissa länder. Sverige till exempel. Microsoft meddelar nu, efter lång tystnad, att de kommer lansera Xbox One i Sverige i september i år. Sverige, Norden (med undantag för Island – som verkar få vänta ett tag till), har alltså sjunkit till Argentinas, Israels och Saudiarabiens prioritetsnivå.

Det är förstås ett enormt i-landsproblem. Men fortfarande. Titanfall, som är något av Xbox Ones ”exklusiva” killerapp för tillfället, är redan släppt till PC. Alla som haft någon slags pepp på det (och har en någorlunda duglig PC) spelar det redan (läs mer om det här i morgon!). En försenad konsol utan intressanta spel. Varför ska vi köpa den? Har ni ett svar?

Själv ser jag fram emot Microsofts övertalningskampanj. Det finns en hel del badwill att kompensera för.

”Annat var det på min tid”, sa ingen någonsin utan att tappa trovärdighet. 

Reddit-användaren med det skönklingande namnet Auir2blaze som tagit på sig uppgiften att inflationsjustera lanseringspriset på många av spelhistoriens främsta konsoler. Alltså: om Nintendo släppt sin 8-bitarskonsol, den vi alla känner som Nintendo Entertainment System (NES), med dagens prisläge hade den kostat 412 dollar. Jämfört med Playstation 4, som ju faktiskt släppts i år, var alltså NES en dyrare produkt på sin tid.

Här kan vi till exempel se vad några av de första framgångsrika konsolerna för hembruk kostade. På den tiden fanns det ju fortfarande arkadhallar (RIP), men för den som insåg att alla de där femkronorna till slut blev jävligt mycket pengar var en konsol ett bra alternativ. Sjukt bara att maskinerna var så ABSURT dyra. Alternativet var ju förstås att köpa hem ett arkadkabinett. Och det är inte billigare.

NeoGeo var i princip just det. En arkadmaskin för hemmabruk. Mellanstadie-Micke brukade drömma om att vinna på måltipset. Högst på önskelistan var en 486:a och en NeoGeo. Fun fact: jag har fortfarande inte råd med en NeoGeo.

1993 CD-skivan var så jävla mycket skiten. 3DO var en konsol med CD-läsare, som kunde visa 3D-grafik och som kostade ungefär lika mycket som ett mindre lands BNP. Det gick, så klart, åt helvete för den.

Det lustigaste(?) med den här listan är att några av de absolut bästa maskinerna också var de allra billigaste. Super Nintendo (förra raden) och Dreamcast var ju till exempel rent utav prisvärda när de släpptes. Läxan: gå inte på prislapp när du köper tv-spelskonsol.

Citatmaskinen och före detta VD:n på Sony Computer Entertainment, Ken Kutaragi, har sagt ganska roliga saker om Playstation 3 och dess tjocka prislapp. Det är nästan i linje med det där chipspåse-argumentet och SL-korten, du vet. Sug på det här:  
”It’s probably too cheap… If you can have an amazing experience, we believe price is not a problem.” 
”We want consumers to think to themselves ‘I will work more hours to buy one.’ We want people to feel that they want it, irrespective of anything else.”
”If you consider the PlayStation 3 a toy, then yes, it is an expensive toy. However, it is more than a toy. It is a PlayStation 3. And it is the only PlayStation 3. I hope that those who understand this will gladly purchase it.”

Och så till den här generationens konsoler. Priserna haltar naturligtvis lite med tanke på att vi i Sverige ALLTID får betala betydligt mer för en konsol än vad folk på andra sidan pölen får göra. Men jämförelsen är ändå relevant eftersom momspåslag och liknande borde vara likadant över hela brädet.