699 euro. Någonstans där, eller eventuellt lite högre, kommer prislappen ligga för Oculus Rift. Det första riktiga Virtual Reality-alternativet som når konsument under 2016. Det har ju länge funnits frågetecken som vi alla väntat på att få räta ut när det kommer till den här andra riktiga VR-vågen. Prislappen är en av de större frågetecknen. Hur brett måste VR-hjälmarna slå för att få riktigt fotfäste? Med en prislapp på drygt 7000 kronor – och utöver detta också ytterligare krav på hur pass uppgraderad din PC-dator (som hjälmen ska anslutas till) är – är frågan om det här är revolutionen vi alla hoppats/drömt om. Intressant är ju att se hur de närmaste konkurrenterna ställer sig till Oculus prislapp. Kommer Valve och HTC lägga priset för sin Vive långt under Oculus? Finns det utrymme att sälja sina hjälmar med förlust (vilket Oculus hävdar att de kommer att göra) – bara för att få något slags grepp om marknaden?

Du har väl inte missat Gillsnacks test av Samsung Gear VR – Oculus och Samsungs mobila VR-hjälm?

Nyheten om priset har förstås möts med skepsis från en någorlunda samlad internetkår. Utvecklarkiten som Oculus skeppat ut så här långt har legat på knappt halva priset för vad den färdiga versionen går på – och det är nog något de flesta använt som en slags riktlinje. Verkligheten var lite mer saltad. Paketet kommer innehålla en del kringutrustning, som handkontroll, men det är framför allt tekniken i hjälmen som sägs dra upp priset. Två snabba Oled-skärmar är tydligen inte gratis.

Och när röken lagt sig efter den här utannonseringen av priset finns ytterligare ett frågetecken som vi måste få bukt med. Hur bra är egentligen VR år 2016? Är upplösningen tillräckligt hög för att inte illusionen ska brytas? Är bilduppdateringen tillräckligt snabb för att vi inte ska störa oss? Hanterar rörelsedetektorerna våra rörelser tillräckligt bra för att vi inte bara ska må illa? Mina erfarenheter, så här långt, är att allt är bra – men inte tillräckligt bra. Hårdvaran ligger liksom lite för långt efter för att vi redan ska vara där, i framtiden. 

Oculus – och alla de andra VR-företagen – sitter i en rätt dålig sits här. Det gäller att få ut den bästa möjliga tekniken till lägsta möjliga pris. Och förstaintrycken kommer vara oerhört viktiga för VR-teknikens framtid. För oss åskådare kommer det dock bli sjukt spännande.

Någon gång under det första kvartalet börjar de första Oculus Rift-hjälmarna skeppas ut. Förbokar gör du här.

Om det bara fanns ett enda användningsområde för Oculus Rift, och det var att få känna på hur det är att svinga en lightsaber, så skulle det vara nog för att jag skulle köpa den färdiga produkten. ALLA dagar i veckan. Nu har jag visserligen någon slags erfarenhet av vad det kan krävas för att få ett system med kropptrackers som direktöversätter IRL-rörelser till spelet (utan lagg och liknande). Det är ingen lätt uppgift. Och därför förhåller jag mig skeptiskt tills det att jag själv fått testa OR-demot.

Men det ser ju heeelt fantastiskt ut. En pojke måste få drömma.

Tipstack till Rirreblol!

Träna dig på att köra Mars rover. Testa hur din protes känns innan du får på dig den. Behandla posttraumatisk stress. Träna strids- och drönarpiloter. Jag har tappat räkningen på antalet o-speliga Oculus Rift-projekt jag stött på under det senaste året. Vissa bra, andra mindre… bra.

Här är de fem bästa icke-traditionella sätten att använda en Oculus Rift på.

5. Lev med lagg

Jag vill ju egentligen inte göra reklam för något här, men Umeå energis reklam film ”Living with lag” är så pass bra att den ändå måste få en plats. Äntligen någon annan än en gammal Counter-Strike-spelare som tar millisekunderna på allvar.

4. Glidflyg

”Gamers har väl inga IRL-vänner”, skrattar killen som fick skägg i mellanstadiet. Nej, kanske inte. Om så är fallet kommer tyska projektet ”haptic turk” (den första som drar ”vem vare som lyfte”-skämtet vinner) inte fungera alls. Men om du mot förmodan både är gamer OCH har ett gäng vänner som är beredda att lyfta dig och/eller spreja dig i ansiktet med vatten kan det här vara det bästa någonsin för din inlevelse.

3. Bli avrättad

”Disunion” är redan lite av en klassiker i Oculus-kretsar. En giljotinsimulator kanske inte är det främsta användningsområdet för Virtual Reality, men chockvärdet första gången du testar det här lär ju vara rätt hög.

2. Lek fågel

Att bara ha en VR-hjälm på skallen (som dessutom inte har särskilt utvecklade rörelsesensorer) räcker ju bara så långt. Det har kanske framför allt utvecklarna av Birdly insett. Deras lösning var att snickra ihop en hel fågelkropp åt dig. Det här är ju lika dumt som det är awesome. Årets julklapp 2016? En enorm Birdly-enhet i varje hem?

1. Byt kön

Det ser ju kanske lite funky ut i den här videon, men jag föreställer mig ändå att känslan måste vara sjukt märklig – förutsatt att rörelsen du gör och rörelsen du ser är någorlunda synkad. Också en liten fördröjning skulle ju kunna vara förödande (se Umeå Energis genialiska reklamfilm tex). Men ändå sjukt fascinerande idé.

Har jag missat något? Kommentera!

Ni minns mina inlägg om framtidsdrömmar? Om VR-hjälmar, cyberrymden och allt det där?

Facebook köpte just upp Oculus Rift, företaget som på många sätt låg längst fram i detta den virtuella verklighetens kapprustning. Två miljarder dollar splashar Facebook på den där Kickstartade framgångssagan. En fis i rymden för ett företag som pungade ut 19 miljarder för Whatsapp.

Men eventuellt ett slut på alla våra drömmar.

Det här kan ju förstås tolkas på en massa olika sätt. Till exempel att den där William Gibsonska framtiden där tangentbordsjockeys surfar på raytracade internetvågor nu för evigt bytts ut mot något helt annat. Det är ju på ett sätt så jävla typiskt att det här händer samma dag som King, företaget bakom Candy Crush Saga, börsnoteras.

Istället för Framtiden (dvs våra våta drömmar) målas istället bilden av en värld där vi sitter upphookade mot sociala medier-flödet och spelar små, dumma och beroendeframkallande spel – fullpepprade med ingame-reklam – med skärmar exakt en centimeter från ögonen. Du kan inte fly.

Men faktum är att det inte är mina krossade drömmar jag är mest orolig för här. Zuckerberg har sagt att OR kommer fortsätta fokusera på gaming, och de kommer få fortsätta jobba mer eller mindre ostört. Pengar har ju så klart slutat vara ett problem för Oculus Rift, men med Facebooks oändliga pengabinge är det ännu mindre av ett problem.

Och John Carmack-citatet:

”I have a deep respect for the technical scale that FB operates at. The cyberspace we want for VR will be at this scale.”

…får det i alla fall att rinna till lite hos mig. Även om det går att ställas i direkt motsats till Markus ”Notch” Perssons citat:

”We were in talks about maybe bringing a version of Minecraft to Oculus. I just cancelled that deal. Facebook creeps me out.”

Men den stora frågan här handlar varken om Minecraft eller själadödande Facebookspel. Den stora frågan handlar om ägarförhållandena på internet. Vad händer när ett par stora företag börjar köpa på sig en allt större del av den digitala kakan? Hur mycket kontroll kommer slutanvändaren ha? Hur mycket frihet?

Kanske landar vi inte inte så långt ifrån William Gibsons profetior ändå.

Jag var 12 år gammal när jag såg framtiden för första gången. Nedtryckt i ett plastkabinett i ett enormt nöjeskomplex någonstans vid Piccadilly Circus i London fick jag ett uppochnervänt fotbad på huvudet. Med två svinigt lågupplösta bildskärmar ett par centimeter från ögonen såg jag rakt in i det där som hette cyberspace. Typ. Året var 1991 och Virtual Reality var det häftigaste i hela världen. Det var VR-dueller i ZTV:s Funhouse och på Grönan, William Gibson var min kvällslektyr och The Lawnmower Man var den fetaste filmen någonsin.

Virtual Reality Arcade. Jag var där.

Det spelade ingen roll att allt såg ut som skit i de där VR-hjälmarna. Att en blev snurrig och illamående var liksom ett billigt pris att betala för att få stirra in i vad som bara måste vara det som komma skulle. Allt var fortfarande möjligt, och det var väl bara en tidsfråga innan VR-miljöerna såg ut som typ Rise of the Robots, eller något annat asmäktigt.

Men den där framtiden kom aldrig. Inte förrän nu. Eller, det är ju fortfarande bara löften om en möjlig framtid. En framtid där alla bär rörelsekänsliga bildskärmshjälmar, uppkopplade mot ett Gibsonskt informationsnätverk fyllt av tangentbordsjockeys och elakartade AI:s… Eller åtminstone spelar ett parti Team Fortress 2 mot varandra.

Oculus Rift plus Omni-löpband plus Team Fortress 2. Ser det ut så här i vardagsrummen i framtiden?

Nu slåss olika hårdvarupionjärer med näbbar och klor om att få vara företaget lyckas bygga nästa generation huvudmonterade displays. Oculus Rift har ju varit på tapeten sedan de drog igång den där rekordkrossande Kickstarter-kampanjen (och sedan dess samlat ytterligare 90 miljoner dollar till sitt bygge). Prototypen som finns ute bland backare nu är hyfsad, men fortfarande långt ifrån det där vi kommit att längta efter. Det är fortfarande lågupplöst, oprecist och buggigt. Multigeniet John Carmack och spelföretaget Valve (det är fortfarande oklart om Valves egna VR-displays kommer släppas till allmänheten) är ett par av de som hjälper Oculus VR med arbetet. Oculus nästa generation, kallad Crystal Cove, ska tydligen vara helt magisk.

Men det slutar inte där. Alla vill ha med en hjälm i spelet. Sony utannonserade nyligen en egen HMD (Head-mounted Display). Och den senaste spelaren i kampen om VR-framtiden är Avegant Glyph, som på bara ett par dagar har fått in mer än tre gånger så mycket pengar som de begärt på Kickstarter. En lite annorlunda lösning som skulle vara väldigt intressant. Plus i kanten för den ganska cyberpunkiga visirtanken.

12-åringen i mig slutar aldrig längta efter framtiden.