Vi måste snacka om det här med musikvideor och tv-spelsvurm.

Så här: jag är den första att erkänna att jag är svag för det. Stoppa in ett myntpling från Mario i din låt och du har min uppmärksamhet. Gör en musikvideo där du sugs in i en tjock-tv och IK+-fightas i tre och en halv minut – och jag kommer titta. Varje gång jag hör Biggie rappa ”Super Nintendo, Sega Genesis – when I was dead broke, man I couldn’t picture this” smälter jag. Jag tror inte jag är ensam om det här.

Det finns förstås massor att säga om det här. Om tv-spelen som en klassmarkör. Om nerdcore (låt mig återkomma till Mega-Ran/Random, han förtjänar ett eget inlägg). Men det måste också sägas att det är en smal väg att vandra, det där. Och det måste göras snyggt. För lika lätt som den globala gamerpeppen kan lyfta ditt youtube-klipp, kan det också sänka dig om du behandlar det ovarligt.

Som ”Vocab Slick” som släpper gamerflörtande video och samtidigt snackar om att ”refresha” din framerate. Come on, son.

Här är min topp 3-lista över spelrelaterade (hiphop)musikvideor.

D Double E – Streetfighter Riddim

Okej, jag har inte riktigt släppt den här grime-grejen än. Eller det är kanske inte så konstigt eftersom jag fortfarande älskar Drum’n’bass, UK garage, 2-step, UK Funky och allt vad de nu kan tänkas heta. Så när D Double E hjärtar Streetfighter har jag ruskigt svårt att sitta still. BLUKUBLUKU!

Pato Pooh – Follow Me

Jag hade äran att intervjua det unga geniet Maceo Frost, han som gjorde Pato Poohs Follow Me (featuring hardcoregamern Adam Tensta), för en text till Cap & Design för ett par år sedan. Där berättade Maceo grundligt om både sin kärlek till spel och hur han gjort videon till Follow Me. Svårt att inte älska.

Gowe – Aurora

Jag har ingen som helst aning om vem Gowe är. Och ärligt talat är jag inget jättefan av låten. Men videon. VIDEON. Allt det här grundar sig naturligtvis i min kärlek för Paul Robertson, en pixelkonstnär som bland annat varit inblandad i Scott Pilgrim- och Mercenary Kings-spelen.

Vilka är dina favoriter och vilka har jag missat?

Stekande solljus är i regel en ganska dålig sak för mobilspelande. Men låt inte det hindra er att spela Världens bästa mobilspel (vecka 21)!

Kiwanuka

Maj månads charmigaste lir kommer från rymden. Typ. I Kiwanuka kontrollerar du en trollkarl med ett spö som skjuter bilxtar. Tillsammans med trollkarlen finns ett gäng människor. Människorna följer bilxtarna du skjuter, och bildar tex mänskliga torn om du skjuter blixtarna rakt upp i luften. Sen kan du välta tornet och på så sätt bygga en bro – som de resterande människorna kan ta sig över. Och det är ungefär tjugo gånger roligare än vad det låter. Och apropå låter, förlåt för musiken.

Pris: 12 kr
Köp här

Darkin

Pusselrollspel är en bra uppfinning. Någon kom liksom på att det gick att slänga på någon slags historia på det klassiska match 3-gameplayet, och vips var hela genren som återupplivad. I Darkin är det vampyrer som ska besegras, och det gör du genom att dra linjer mellan en massa olika spelpjäser – där vissa har speciella egenskaper (du kan till exempel köpa uppgraderingar om du samlar många mynt!).

Pris: 22 Kr
Köp här

Veckans återutgivning
Alone in the Dark

För ganska precis 2000 år sedan släpptes franska survival horror-spelet Alone in the Dark till PC. Det baserades på Lovecraft-berättelser, inspirerades av HR Giger och var så sjukt tredimensionellt. Jag testade det bara som snabbast när det begav sig, 1992, och var fullständigt bortblåst av hur coolt det var. Men det krävdes en mäktig dator för att spela, och det kostade massor. 22(00) år senare kan jag spela det på min mobiltelefon, och det kostar mig sju spänn. Svindlande.

 

Pris: 7 Kr
Köp här

Veckans Rea
Space Hulk (iPad)

Man älskar ju Games Workshop och deras Warhammer-serier. 40K framför allt. Men figurslag, där du målar dina egna tennfigurer och slåss mot dina vänner, är en rätt tidskrävande hobby. Om det är något du bryr dig om kan iPad-versionen av brädspelet Space Hulk vara en lösning. Jag har själv inte spelat det här, men när priset nu halverats är det ingen omöjlighet att jag faktiskt gör det. Alternativt målar jag färdig min Blood Angels-armé som ligger i källaren istället.
 

Pris: 38 kr
Köp här

Stekande solljus är i regel en ganska dålig sak för mobilspelande. Men låt inte det hindra er att spela Världens bästa mobilspel (vecka 21)!

Kiwanuka

Maj månads charmigaste lir kommer från rymden. Typ. I Kiwanuka kontrollerar du en trollkarl med ett spö som skjuter bilxtar. Tillsammans med trollkarlen finns ett gäng människor. Människorna följer bilxtarna du skjuter, och bildar tex mänskliga torn om du skjuter blixtarna rakt upp i luften. Sen kan du välta tornet och på så sätt bygga en bro – som de resterande människorna kan ta sig över. Och det är ungefär tjugo gånger roligare än vad det låter. Och apropå låter, förlåt för musiken.

Pris: 12 kr
Köp här

Darkin

Pusselrollspel är en bra uppfinning. Någon kom liksom på att det gick att slänga på någon slags historia på det klassiska match 3-gameplayet, och vips var hela genren som återupplivad. I Darkin är det vampyrer som ska besegras, och det gör du genom att dra linjer mellan en massa olika spelpjäser – där vissa har speciella egenskaper (du kan till exempel köpa uppgraderingar om du samlar många mynt!).

Pris: 22 Kr
Köp här

Veckans återutgivning
Alone in the Dark

För ganska precis 2000 år sedan släpptes franska survival horror-spelet Alone in the Dark till PC. Det baserades på Lovecraft-berättelser, inspirerades av HR Giger och var så sjukt tredimensionellt. Jag testade det bara som snabbast när det begav sig, 1992, och var fullständigt bortblåst av hur coolt det var. Men det krävdes en mäktig dator för att spela, och det kostade massor. 22(00) år senare kan jag spela det på min mobiltelefon, och det kostar mig sju spänn. Svindlande.

 

Pris: 7 Kr
Köp här

Veckans Rea
Space Hulk (iPad)

Man älskar ju Games Workshop och deras Warhammer-serier. 40K framför allt. Men figurslag, där du målar dina egna tennfigurer och slåss mot dina vänner, är en rätt tidskrävande hobby. Om det är något du bryr dig om kan iPad-versionen av brädspelet Space Hulk vara en lösning. Jag har själv inte spelat det här, men när priset nu halverats är det ingen omöjlighet att jag faktiskt gör det. Alternativt målar jag färdig min Blood Angels-armé som ligger i källaren istället.
 

Pris: 38 kr
Köp här

Och så händer det igen. En enormt tragisk händelse följd av ”expertutlåtanden” av en ”sakkunnig” i en av landets största nyhetskanaler. Syndabocken får bli det den ”sakkunnige” vet minst om. Den här gången var det tv-spel, men det kunde lika gärna ha varit hårdrock eller dansbanor. Jag har tappat räkningen på hur många gånger den här sortens analys har gjorts – och nästan lika många gånger får den stå oemotsagd. Det handlar om allt från skolskjutningar till misslyckad skolpolitik – spelen får alltid bli syndabocken. Bara ett par dagar efter Utøya fick jag skriva en helsida i Aftonbladet om vad World of Warcraft egentligen var för slags spel. Ryktet gjorde ju gällande att Breivik spelat massvis med World of Warcraft åren innan terrorattacken.

Den här gången handlar det om den tragiska händelsen då en fotbollssupporter misshandlades till döds inför årets Allsvenskan-premiär. Tidigt imorse fick journalisten Ken Olofsson agera sakkunnig i SVT:s morgon-tv. I stycket som jag filmat här ovan säger Olofsson, ordagrant:

”Jag tror att de är inspirerade av tv-spelsvåldet, där man slår på huvud och sticker ner människor och sedan går man ut och gör det i verkligheten. Det kan ju inte klubbarna göra så mycket åt, mer, utan det är ju som någon sagt ett samhällsproblem.”

Det här är inte ett inlägg skrivet med syfte att måla upp bilden av spel som något fullständigt oskyldigt och ofarligt. För så är det inte. Spelen och spelkulturen dras med massor av problem, men det är inte det som är huvudproblemet här. Supportervåldet är ett stort problem med djupliggande samhälleliga orsaker. Det är ett, av många närbesläktade, problem som kräver förändring på flera plan. I en intervju med Sportbladet pratar Simon Bank om hur han uppfattar justitieministern som fullständigt verklighetsfrånvänd i frågan. Det krävs djupa attitydförändringar, bland annat, för att komma till rätta med det här. Och politikerna verkar helt handfallna.

Det som gör mig så fruktansvärt less är att en erfaren och erkänd journalist (som jag är övertygad om faktiskt förstår det här själv, på något plan) förminskar det här stora, omfattande problemet till att handla om tv-spel. Det är kortsiktigt och korkat. Men Ken är inte ensam. Se till exempel på republikanske senatorn Lamar Alexander (utbildningsminister under George Bush d.ä. 1991-1993), som tycker att spel är ett större problem än vapen.

Och igen: det finns problem med spel och i spelkulturen. Men det finns också mängder av exempel på hur spelen varit positiva i människors liv. Jag träffar dagligen på människor som känner att de räddats undan utanförskap och mobbing tack vare spelen och nördkulturen. En kultur där datorfestivaler som Dreamhack samlar tiotusentals ungdomar på små områden – helt utan våldsamma incidenter.

Nej Ken, spel är inte anledningen till de här problemen. Dumma uttalanden är dock en anledning till att problemen fortsätter vara olösta.

Beau Blyth har fattat grejen.

Japansk kampkonst, hiphop och tv-spelig 80-talsromantik går ihop som makaroner och ost. Bevislistan över det uttalandet kan göras exakt hur lång som helst – och funkar över exakt hela det popkulturella brädet. Wu-Tang Clan, Afro Samurai, Ninja Five-O, Bushido Blade. Senaste tillskottet på den listan är Samurai Gunn.

Samurai Gunn är ett indiespel, utvecklat av en person. Det går ut på att med samurajsvärd och pistol göra sig av med sina motståndare. Fokus ligger framför allt på flerspelarläget – men det går att spela ensam. Här finns ingen berättelse, ingen början och inget slut. Det handlar bara om att lära sig bemästra kontrollen. Och att hålla sig levande så länge som möjligt. Du hoppar på väggar, slajsar bambu, slår tillbaka pistolkulor med svärd och ser pixligt samurajblod spruta över hela skärmen.

Det är så sjukt bra.

Spelet är en liten pärla som byggts i Game Maker Studio, ett spelutvecklarverktyg för alla med mer ambitioner än programmerarskills. Det är på många sätt också ett primitivt verktyg, men har samtidigt legat till grund för ett par riktigt fina indieupplevelser de senaste åren. Beau Blyth är den ganska beskedliga mannen bakom företaget Teknopants. Och Teknopants har inte gjort något större väsen av sig tidigare. I och med Samurai Gunn har det faktumet förändrats.

Men Steam-versionen av Samurai Gunn är långt ifrån ett färdigt spel. Det saknas möjligheter att spela mot andra online och det är absolut inte buggfritt. Kontentan av det hela är att här finns ett välutvecklat embryo till något fantastiskt, men det är inte riktigt färdigt. Och den mest troliga anledningen till det är att Teknopants för tillfället sliter stenhårt för att få ut spelet till Playstation 4 och Playstation Vita. Där lär också många av felen ha rättats till. Online-multiplayer lär också vara en del. Eftersom PS4:an spelar in allt som händer på skärmen lär du aldrig behöva sörja över att dina vänner inte ska kunna se allt det där grymma du lyckats med.

Men det är ändå ett spel som måste rekommenderas. Särskilt om ni är fyra personer som kan samlas runt en datorskärm. För den som letar efter spelreferenser skulle kanske Smash Bros. ligga bäst till.

Musiken kräver en extraparagraf också. Doseone (Anticon, du vet?) ligger bakom ett (mar)drömskt soundtrack med lika delar Kurosawa-atmosfär och post-Wu-tang-shaolin-pepp. Det hela känns som en lågbudgetversion av vad RZA gjorde för Afro Samurai-serien. Jag skulle sträcka mig så långt som att säga att det här är det bästa soundtracket sedan Hotline Miami (som ju för övrigt också gjordes i Game Maker). Och funkar lika bra som subtil ljudmatta bakom spelet som i lurarna på vinterpromenad. Titelspåret är en helt underbar blandning av traditionella samurajljud (du vet) och vokaler som låter typ lika onda och mörka som Zebra Katz gör på DRKLNG-mixtapet.

Jag längtar tills det blir riktiga onlineturneringar i det här spelet. Tills det har hänt kan vi nöja oss med att se det här klippet från finalmatchen i Fantastic Arcade 2012-turneringen.

Bonuslänk: lyssna på spelsoundtracket här!

Bonusinfo: att slå pistolkulor med svärd är inte alls overkligt: